Storkyrkan

Stockholms domkyrka
(Omdirigerad från Stockholms storkyrka)

Storkyrkan, eller Sankt Nicolai kyrka, är domkyrkan i Stockholms stift inom Svenska kyrkan. Den ligger i kvarteret Rådstugan i Gamla stan och tillhör Stockholms domkyrkoförsamling. Kyrkan har använts för både kungliga kröningar och vigslar från 1300-talet.

Storkyrkan
Kyrka
Storkyrkan sedd från Maria Magdalena kyrka
Storkyrkan sedd från Maria Magdalena kyrka
Land Sverige
Län Stockholms län
Ort Stockholm
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Stockholms stift
Församling Stockholms domkyrkoförsamling
Plats Trångsund 1, 111 29 Stockholm
 - koordinater 59°19′33″N 18°04′13″Ö / 59.32583°N 18.07028°Ö / 59.32583; 18.07028
Invigd 1200-tal
GeoNames 6944478
Altargången 2011.
Altargången 2011.

Den första byggnaden på platsen invigdes under 1200-talet och uppfördes enligt traditionen 1264 tack vare gåvor från Birger Jarl. Storkyrkan är en femskeppig hallkyrka uppförd av tegel. Planen är något oregelbunden rektangulär, med fullbrett rakslutet kor. Det västra tornet flankeras av två utbyggnader. Ett trapphus är tillfogat till det södra. Fasadernas barockutformning bryter mot interiörens gotiska formspråk. Strävpelarna har utformats som lisener med bandrustik. Horisontallinjen förstärks genom den kraftiga taklisten och tornet livas upp av hörnkedjor, frontoner och en utsirad lanternin.

Tornet är 66 meter högt och det hänger sex kyrkklockor i det.

Inuti kyrkan finns skulpturen Sankt Göran och draken samt en kopia av den kända Vädersolstavlan, som beställdes av Olaus Petri.

Kyrkans namnRedigera

Vid bildandet av Stockholms stift 1942 blev Storkyrkan stiftets biskopskyrka (begreppet 'domkyrka' infördes inte). Någon förändring av dess ägarförhållanden och förvaltningsform har inte ägt rum med anledning av stiftsbildningen, varför den fortfarande förvaltats såsom församlingskyrka och inte enligt de regler som gäller för rättssubjektet domkyrka. Epitetet domkyrka började användas om Storkyrkan först mot slutet av 1900-talet och det har aldrig knutits till kyrkans namn – den kallas alltjämt alltid "Stockholms storkyrka".[källa behövs] Stockholms domkyrkoförsamling bildades först 1989 genom sammanläggning av Stockholms storkyrkoförsamling samt Klara och Jakobs församlingar.

HistoriaRedigera

 
Planritning från 1897.
 
Kyrkans tornspira.
 
Plåtslagare på Storkyrkans tak, 1903. Nordiska museet NMA.0039101

År 1279 nämnde riddaren Johan Karlsson i ett testamente "Stockholms Stora Kyrka". Den byggnad som avsågs var den så kallade bykyrkan, byggd i trä på Stadsholmens högsta punkt. Länge var "bykyrkan" eller Sankt Nicolai kyrka den enda församlingskyrkan i Sankt Nicolai församling och därmed i Stockholm. Församlingen bröts ut ur Solna församling omkring 1260. Församlingen och dess kyrka uppkallades efter Sankt Nicolas, vilken var sjöfararnas skyddshelgon. Det föll sig naturligt då många tysk-romerska köpmän bebodde den medeltida hansastaden Stockholm.

Storkyrkan har byggts om och utvidgats åtskilliga gånger. Rester av den första 1200-talskyrkan kan spåras i tornets norra mur. Brandspår tyder på att denna tidiga kyrka har eldhärjats innan en treskeppig kyrka invigdes 1306, av vilken det finns spår i de nuvarande fyra västligaste travéerna. Omkring 1340 uppfördes i samband med om- och tillbyggnad ett kvadratiskt kapell, Vårfrukapellet, på kyrkans södra sida. Det täcktes av fyra kryssvalv kring en mittpelare och var tillägnat Jungfru Maria. Senare på 1300-talet tillfogades två helgonkapell på nordsidan vid andra och tredje travén från väster, och kort därpå ännu ett väster om dessa.

Den största utbyggnaden skedde i början av 1400-talet. Kyrkan utvidgades med fem travéer österut, varav den östligaste med polygonal avslutning utgjorde kyrkans kor. Det byggdes även åtta sidokapell, fyra i norr och fyra i söder. Sannolikt byggdes även under denna period en förhall väster om Vårfrukoret. Omkring 1420 om- och påbyggdes västtornet, och därefter uppfördes det södra tornkapellet. Dessutom tillkom ett kapell i långhusets sydvästra hörn. Under slutet av 1400-talet slogs flera av sidokapellens mellanväggar ut, kyrkan höjdes och fick större fönster. Därmed bildades den femskeppiga hallkyrkoform bevarats sedan dess. Tornet byggdes högre, och på dess norra sida tillkom en kapellanläggning liknande den som tidigare uppförts i söder.

Vid denna tid tillkom även Bernt Notkes skulpturgrupp Sankt Göran och draken, baserad på Sankt Görans-legenden. Skulpturgruppen är relikvarium; vid skulpturens invigning 1489 överlämnades en samling benbitar från helgonen S:t Göran, S:t Blasius, S:t Germanus, S:t Leo, S:t Martinus, S:t Donatus och S:t Cyriacus av en påvlig nuntie vid namn Antonius Masth. Dessa placerades inne i S:t Görans bröstkorg i en fyrdelad relikgömma.

Under 1520 och våren 1521, inför Kristian II:s kröning i Storkyrkan, byggde eventuellt Adam van Düren halva den södra kapellraden. Kanske förstärktes pelarna i den sydöstra delen när vinden inreddes för försvarsändamål. En av pelarna är den så kallade Ålpelaren, med en relief där två lejon tampas med en ål, som är gjord av Adam van Düren.[1]

Under reformationen blev Sankt Nicolai kyrka enligt uppgift år 1527 "från Papistisk vidskepelse renad", enligt den stora inskriptionen från 1780-talet på kyrkans östra fasad. Kungen lät av försvarstekniska skäl riva det polygonala koret och Vårfrukorets mellanväggar.[2] Den svenska kyrkans tidige reformator Olaus Petri står staty med inskription utanför kyrkans nuvarande korvägg, mot Slottsbacken till.

Predikstolen och två kungsstolar från 1680-talet är skulpterade av Burchardt Precht efter Nicodemus Tessin d.y.s anvisningar. Under Johan III:s tid försvann de kvarvarande innerväggarna, och sakristior inreddes i tornkapellen. Kyrkans yttermurar sänktes och strävpelarna tillkom.

Under stadsarkitekt Johan Eberhard Carlbergs ledning, 1736–1742, förändrades exteriören från medeltid till barock för att harmoniera med slottet. Vid slutet av 1700-talet sökte man genom diverse tillbyggnader anpassa kyrkans arkitektur till Börshusets. Bland annat tillkom Konsistorii trapphus, trappan till prästeståndets kammare och domkapitlets (konsistoriets) sammanträdeslokal, ritad av Erik Palmstedt 1778. I samband med kyrkorummets restaurering 1903–1908 under ledning av Ernst Stenhammar togs valvbågarnas röda tegelytor fram, i ett försök att återskapa ett medeltida utseende. Samtidigt togs Vårfrukorets 1300-talsmålningar fram.

På den öppna planen söder om kyrkan, åt Börshuset till, byggdes 1767 begravningskapell och vagnbod, efter arkitekt Erik Palmstedts ritningar.

Den 2 juni 1927 avtäcktes en minnestavla över Johan Olof Wallin i Storkyrkan, som utförts av Christian Eriksson.[3]

KyrkklockornaRedigera

 
Storklockan
Kyrkans 12-slag

Storklockan väger 5.2 ton och göts av Jurgen Putensen år 1638. Dess diameter är 201 cm. Storkyrkans stora mellanklocka, Söndagsklockan, stammar från Gustav II Adolfs tid men står nu nere i kyrkan. Den ersattes 1921 med en nygjuten kyrkklocka, kallad Margaretaklockan till minne av kronprins Gustav Adolfs unga gemål kronprinsessan Margareta som avlidit året innan. Klockan har en porträttmedaljong av kronprinsessan, utförd av Edith Welinder. Margaretaklockan ringde första gången till gudstjänst den 18 september 1921. Den är gjuten av Bergholtz klockgjuteri, väger 2 ton och har diametern 142 cm.

Den mindre mellanklockan, gjuten år 1560, kallas Timklockan. Den väger ca 3 ton och har diametern 155 cm. (Dessa två mellanklockor har sedan Margaretaklockans tillkomst bytt plats i storleksordningen, då Margaretaklockan är mindre än Timklockan.)

Den minsta klockan, Prästklockan, är från 1400-talet och är Stockholms äldsta kyrkklocka. Den göts av den s.k. Vinkelmästaren. Den väger ca 650 kg och har en diameter på 96 cm.

I tornets lanternin hänger två s.k. slagklockor. Timklockan göts på 1500-talet medan kvartsklockan är gjuten år 1743 av Johan Fahlsten i Stockholm.

Fram till 1909 ringdes klockorna av fångar som kommenderades till detta. Sedan installerades elmotorer av fabrikatet Moren Partille, och dessa motorer används än idag.[4]

Kyrkans tornurRedigera

 
Storkyrkans tornur mot väst.
Huvudartikel: Storkyrkans tornur

Storkyrkan erhöll sitt första tornur 1471 genom Sten Sture d.ä.s initiativ. Det var ett slagur, som angav tiden genom viss antal slag på en klocka.[5] Storkyrkans nuvarande tornur är tillverkat 1888 i tornursverkstaden på Linderoths urfabrik, som hade sina lokaler vid Drottninggatan 28. Därmed hör Storkyrkans tornur till Linderoths äldsta fortfarande (gäller år 2008) fungerande tornursverk, som sedan 1888 gör sin tjänst.[6] Varje urtavla är tillverkad av svartmålad kopparplåt med förgyllda romerska siffror och visare. Urverket är en bjässe med 2,5 meter längd och en vikt av cirka 500 kg. Det består egentligen av tre verk. Det mellersta verket driver klockans gång. Till vänster och höger om det sitter verken för kvartsslag respektive timslag.[6]

OrglarRedigera

Det är inte känt när kyrkan fick sin första orgel. Man vet dock att lön utgick till orgeltrampare 1436 och att två orglar verkar ha funnits vid den tiden.

  • 1469 - Den tyske orgelbyggaren Cort van Nodelen påbörjade ett orgelbygge vilket troligen stod klart 1478. Instrumentet verkar ha blivit ombyggt 1498.
  • 1536 byggdes ytterligare en orgel.
  • 1589 sägs Mäster Påvel ha levererat ett verk, och samtidigt flyttades någon av de äldre orglarna till Gillestugan vid Själagårdsgatan. Samma år beställde Stockholms borgmästare en orgel från Frauenburg i Tyskland. Den sattes upp av orgelbyggaren Michael, men denne ställdes inför rätta då arbetet inte var tillfredsställande utfört.
  • 1632-1642 byggdes en orgel med 51 stämmor, som placerades på läktaren i väster och då var Sveriges största orgel. Den blev ombyggd 1692-1698 av Georg Woytzig som reducerade antalet stämmor till 45. Orgeln reparades upprepade gånger under 1700-talet tills den togs ur tjänst 1787. Ryggpositivet såldes till Mattias Benzelstierna som donerade det till Bälinge kyrka, Uppland, där det är bevarat.
  • 1791 påbörjade Olof Schwan byggandet av en orgel med 56 stämmor. Fasaden var ritad av Eric Palmstedt. Den invigdes 1796 men var helt färdigställd först 1798. Instrumentet var unikt för Sverige med sina fyra manualer och pedal, svällverk och flera genomslående tungstämmor.
  • 1878 ersattes Schwanorgeln med ett instrument byggt av Åkerman & Lund Orgelbyggeri, med bibehållande av den gamla fasaden. Mindre dispositionsförändringar genomfördes 1909 och 1929.
  • 1960 tillkom dagen helmekaniska orgel med slejflådor, byggd av Marcussen & Søn. Schwans fasad fick nya ljudande pipor och kompletterades med ett ryggpositiv ritat av Poul Gerhard Andersen. Några stämmor från Åkermans orgel återanvändes, och instrumentet har 56 stämmor fördelade på fyra manualer och pedal.

PositivRedigera

I Olaus Petri-kapellet finns ett helmekaniskt positiv med sju stämmor och manual, byggt 1954 av Marcussen & Søn.

Diskografi och filmografiRedigera

Inspelningar av musik framförd i kyrkan.

Inskriptionen på Storkyrkans östra fasadRedigera

 
Inskriptionen på Storkyrkans östra fasad, bakom Olaus Petris staty.

Storkyrkans östra fasad bär en inskription på latin, som sattes upp efter en stor ombyggnad under 1730- och 1740-talen. I svensk översättning lyder den

Detta Heliga Hus, vars byggnad blivit påbörjad av Riksföreståndaren Birger Jarl År efter Christi börd 1264. Skonad av de lågor, vilka ofta härjat Staden, Blev det åren 1567 och 1595 av åskan träffad, Till Folkets stora förskräckelse, men ingen eller föga skada. Av Konungen Gustaf I:s, glorvördigast i åminnelse, fromma nit År 1527 från Papistisk vidskepelse renad Och på samma Konungs och Statens upprätthållares befallning, Att icke den med sin för stora närhet till Slottet måtte skada På denna östra sida avskuren. Men på det vad som i längden förloras, måtte genom bredden ersättas, Har Choret på båda sidor blivit utsträckt till Templets vidd. Slutligen enligt den milderikaste Konung Fredrics Bud och Befallning Har ett Torn av förvånande höjd, som av ålder blivit bräckligt, nedrivits Och själva byggnaden med taket förbättrat, Hvartill början gjordes 1736 och fullbordades 1743. Du, vilken Du är, Vörda Världens Upprätthållares så uppenbarade Försyn Och bed med brinnande iver Att Han måtte vidare skydda sin Helgedom, Och att Hans Ord här må oupphörligen dåna Och upptända Åhörarnas hjärtan, Men därifrån avvända all annan eld och tordön.[7]

EvenemangRedigera

KröningarRedigera

Kyrkan har traditionellt fungerat som plats för kröning av Sveriges regenter. Magnus Eriksson och Blanka av Namur var de första som kröntes där 1336 (dessförinnan skedde en del kröningar på andra ställen). Nästa kröning i Storkyrkan skedde inte förrän 1497 då Hans blev unionskung, och även Kristian II kröntes här 1520. Från 1528, då Gustav Vasa kröntes, utfördes kröningarna i Uppsala domkyrka. Drottning Kristina och Karl XII kröntes också här. Efter Fredrik I kröntes, med undantag för Gustav IV Adolfs kröning 1800 i Sankt Olai kyrka i Norrköping, samtliga kungar här fram till 1907, då Gustaf V valde att inte krönas. Den sista kröningen i kyrkan ägde rum 12 maj 1873, då Oscar II och drottning Sofia kröntes. [8][9]

Kristian II kröntes i Storkyrkan, och Gustav III:s kröning ägde rum här 29 maj 1772.

VigslarRedigera

Vigseln vid bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath förrättades i Storkyrkan av Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop Olof Sundby den 19 juni 1976.

Även vigseln vid bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling den 19 juni 2010 förrättades i Storkyrkan. Den 17 september 2009 meddelade Stockholms domkyrkoförsamling att 12,4 miljoner kronor skulle användas till renovering och rengöring från damm och smuts av Storkyrkan under perioden januari till april 2010.[10]

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Gadd, Pia (7 november 2020). ”Gåtfull pelare kastar ljus över Stockholms blodbad”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/gatfull-pelare-kastar-ljus-over-stockholms-blodbad. Läst 7 november 2020. 
  2. ^ Storkyrkan, Svenska Kyrkan (läst 4/6 2019)
  3. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 19
  4. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 53
  5. ^ Nordisk familjebok / Uggleupplagan (1920) om ur, sida 1305.
  6. ^ [a b] Lundin (2008), s. 12
  7. ^ ”Information om Storkyrkans kulturella skatter”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821083402/http://www.stockholmsdomkyrkoforsamling.se/attachment.php?module=pages&id=27#. Läst 7 mars 2012. 
  8. ^ Hans Majestät Konung Gustaf V:s åttioårsdag. Minneshäfte med festprogram, Åhlén & Åkerlunds förlag Stockholm 1938
  9. ^ ”S:t Olai kyrka”. www.svenskakyrkan.se. https://www.svenskakyrkan.se/norrkoping/st-olai-kyrka. Läst 21 september 2020. 
  10. ^ Pressmeddelande från församlingen

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera