Stenbär (Rubus saxatilis) L. är en ört i hallonsläktet

Stenbär
Rubus saxatilis02.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
UnderfamiljRosoideae
SläkteRubusar
Rubus
ArtStenbär
R. saxatilis
Vetenskapligt namn
§ Rubus saxatilis
AuktorL. (1753)
* 1. Ett mindre exemplar med några     stjälkar och revor avskurna * 2. Blomma, 3× förstoring * 3. Bomfoder och småfrukter * 4. Fruktsten, 4× förstoring

  • 1. Ett mindre exemplar med några     stjälkar och revor avskurna
  • 2. Blomma, 3× förstoring
  • 3. Bomfoder och småfrukter
  • 4. Fruktsten, 4× förstoring
Hitta fler artiklar om växter med

Namn och etymologierRedigera

 
Småfrukter
 
Blomma
 
Revorna slingrar sig utefter marken
 
Stenbär har hedrats med ett frimärke från Vitryssland

Namnet stenbär kommer av att växten trivs i stenig jord. Det vetenskapliga namnet saxatilis kommer från latin saxum, 'sten'.

BygdemålRedigera

Namn Trakt Referens Kommentar

Glasbär Glasbär kan även avse Västkinesisk glaspärlebuske, Calicarpe bodinieri

JungfrubärUppland [1]
Jungfru Mariebär 
Klasbär Småland
Klason

Klusbär
Kobär Skåne Kobär kan även avse Måbär, Ribes alpinum
Krasbär Uppland [1]
Krassbär
Stenhallon

Tagbär Bohuslän [1] Namnen syftar på växtens långa revor, tågor
Togbär
Tågbär Norrland
klackabär

kläckbär

Estland (estlandssvenskar)
Tågbersrais Dalarna (Älvdalen) [1] Detta namn avser busken

UtseendeRedigera

Stenbär har låga stjälkar med 3-fingrade blad, små vita oansenliga blommor som påminner om hallonbuskens blommor, och klarröda, sura stenfrukter i fåtalig samling, med ganska stor fruktsten. Den kan bli inemot 4 decimeter hög. Bredvid stjälkarna utsänder jordstammen långa revor, som slår rot i sin yttersta ände och där ger upphov till ett nytt stånd.

Stenbär kan förväxlas med åkerbär, Rubus arcticus. De två växterna kan bilda en hybrid om de växer tillsammans. Hybriden kallas bäverbär, (Rubus × castoreus).

HabitatRedigera

Arten är en lundväxt som är vanlig på torra, steniga platser, och förekommer i hela Norden och i stora delar av övriga Europa och tempererade delar av Asien.

I Norge går stenbär i Jotunheimen upp till 1 500 m ö h; i Troms fylke upp till 800 m ö h.

UtbredningskartorRedigera

VarianterRedigera

AnvändningRedigera

Fruktsättningen är oftast alltför sparsam för att insamling och tillagning av dessa frukter skulle löna sig, trots att de är mycket saftiga och rika på en frisk syra. De lämpar sig för sylt och gelé, ensamma eller tillsammans med andra bär.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 740 [1] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkarRedigera