Stapelstad

äldre benämning på stad som fick bedriva import och export

Begreppet stapelstad (egentligen förrådsstad) infördes i Sverige 1636 för städer som fick bedriva handel med utlandet. Till en början omfattade detta sju städer, varibland Stockholm, Nyköping, Norrköping, Söderköping, Kalmar, Åbo, Viborg och Visby.[källa behövs]

Stapelstad var efter 1647 en stad i Sverige med stapelrätt, ursprungligen rätt att bedriva import och export. Senare (från tidigt 1800-tal) benämning på stad där fartyg från utlandet kunde tullklarera sin last, det vill säga städer med hamntull. Städer som saknade denna rättighet kallades i stället för uppstäder.[källa behövs]

Beteckningen användes framför allt på städer vid kusten, men några städer vid sjöar och andra vattendrag fick stapelstadsrättigheter, däribland Uppsala, Vadstena, Linköping och Karlstad.

Svenska stapelstäder

redigera

Svenska städer med stapelstadsrättigheter var bland andra:

Se även

redigera

Källor

redigera