Social turism, informellt politiskt begrepp som beskriver hur personer skulle flytta från ett land inom EU till ett annat för att med inget eller lite förvärvsarbete utnyttja mottagarlandets välfärdssystem.

Inför anslutningen av tio länder till EU den 1 maj 2004 fanns i Sverige en debatt om detta fenomen, och begreppet skapades. Dåvarande statsminister Göran Persson använde begreppet för att argumentera för införande av övergångsregler för arbetstagare från de nya EU-länderna. Han fick kritik från meningsmotståndare inom främst Centerpartiet för detta.

I en del EU-länder, inte minst Storbritannien har detta debatterats. Hälften av EU:s medlemsländer använde en sjuårig möjlighet att hindra medborgare i nya medlemsländer att ta eller söka arbete. 2014 slutade denna regel gälla för medborgare i Rumänien och Bulgarien. Det rapporteras om många som vid denna tid i Storbritannien söker det tre-månaders arbetslöshetsunderstöd man kan få i delar av Storbritannien medan man söker jobb.[1]

I de populäraste länderna för asylsökande och sociala turister, till exempel Sverige[2][3] och Storbritannien[källa behövs] har ämnet skapat politiska spänningar, särskilt 2015-2016. Storbritannien beslutade i en folkomröstning 2016 att lämna EU. Förespråkare för lämna-sidan motiverade ett utträde med att hindra social turism från fattigare EU-länder.

Det finns dock inga tecken på social turism till följd av EU:s utvidgning.[4] Det tiggande som förekommit räknas inte som social turism, eftersom de sällan fått del av välfärdssystemen.

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera