Snarespingvin[3] (Eudyptes robustus) är en tofspingvin som förekommer i Nya Zeeland.[4] Den finns främst på Snaresöarna, en ögrupp på Sydöns södra kust.

Snarespingvin
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPingvinfåglar
Sphenisciformes
FamiljPingviner
Spheniscidae
SläkteEudyptes
ArtSnarespingvin
E. robustus
Vetenskapligt namn
§ Eudyptes robustus
AuktorOliver, 1953
Utbredning
Synonymer
  • Snaretofspingvin
  • Snaresöns tofspingvin
  • Eudyptes pachyrhynchus robustus[2]

Utseende redigera

 
Dykande snarespingvin

Snarespingvinen är en relativt liten pingvin som mäter 50–70 centimeter på längden och väger 2.5–4 kilogram. Fågeln har mörkt blåsvart ovansida och vit undersida. Den har en ljusgult ögonbrynsstreck som sträcker sig över ögat och formar en slokande, spretig tofs. Den har också rosa vaxhud vid basen av dess stora rödbruna näbb.

Utbredning och systematik redigera

Huvudkolonierna finns på North East Island, medan andra kolonier finns på Broughton Island men även på de klippiga öarna i ögruppen Western Chain. Vissa betraktar arten som en underart till fjordpingvin (Eudyptes pachyrhynchus).[2] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ekologi redigera

Snarespingvin häckar i små (tio reden) till stora (1200 reden) kolonier som förekommer under skyddande träd eller i öppna biotoper. Dess huvudsakliga föda utgörs av krill, som utgör ungefär 60% av dieten, kompletterat med bläckfisk och småfisk som vardera utgör ungefär 20%.

Hot och status redigera

Arten kategoriseras som sårbar (VU) av internationella naturvårdsunionen IUCN eftersom dess häckningsutbredning är koncentrerat till en liten ögrupp. Den globala populationen uppskattas till cirka 30.000 häckande par.[1]

Namn redigera

Arten har på svenska i litteratur även kallats Snaresöns tofspingvin[5] eller snarestofspingvin.

Källor redigera

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Eudyptes robustus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

Externa länkar redigera