Snöstrandpipare[2] (Anarhynchus nivosus) är en amerikansk fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.[3] Den behandlades tidigare som underart till svartbent strandpipare.

Snöstrandpipare
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteAnarhynchus
ArtSnöstrandpipare
A. nivosus
Vetenskapligt namn
§ Anarhynchus nivosus
AuktorCassin, 1858
Utbredning

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Snöstrandpiparen är en liten (15-17 cm) strandpipare med relativt korta vingar och lång stjärt. Till utseendet är den mycket lik sin nära släkting svartbent strandpipare med tunn och spetsig svart näbb, mörka ben, gråbrun ovansida, vitt band i nacken, vitt ögonbrynsstreck samt vit undersida. Häckningstid har den ett svart brutet halsband under det vita nackbandet, ett svart streck i pannan och ett svart streck genom ögat. Jämfört med svartbent strandpipare är den mindre, har i häckningsdräkt tydligt sandbrun hjässa (ej rosttonad) och saknar mörk tygel.[4][5]

Läten redigera

Snöstrandpiparens flyktläte återges i engelsk litteratur som ett hurtigt, torrt "koorWIJ" eller ett rätt hård "kwip". Spellätet är en upprepad vissling: "tuEEoo tuEEoo...".[5]

Utbredning och systematik redigera

Snöstrandpipare delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Anarhynchus nivosus nivosusUSA till Mexiko och Västindien; övervintrar till Panama
  • Anarhynchus nivosus occidentalis – förekommer utmed kusten i Peru ner till södra centrala Chile

Tidigare betraktades snöstrandpipare som en underart till svartbent strandpipare, men efter genetiska studier[6][7] som visar att svartbent strandpipare är närmare släkt med vitpannad strandpipare än med snöstrandpipare urskiljs den numera som egen art.

Släktestillhörighet redigera

Snöstrandpipare placeras traditionellt, liksom de flesta pipare, i det stora släktet Charadrius. Flera genetiska studier har dock visat att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar. Istället är en stor grupp strandpipare, däribland snöstrandpipare, närmare släkt med vipor i Vanellus och andra udda pipare som australiska inlandspiparen (Peltohyas australis) och arten snednäbb i Nya Zeeland (Anarhynchus frontalis) än med typarten för släktet större strandpipare.[8][9][10] Tongivande Clements m.fl. implementerade 2023 dessa resultat i sin systematik, vilket medfört att denna grupp lyfts ur Charadrius och istället förenats med snednäbben i släktet Anarhynchus. Denna linje följs här.

Levnadssätt redigera

Snöstrandpiparen hittas på sandstränder utmed kuster, men även i inlandet, där den snabbt pilar omkring på jakt efter ryggradslösa djur i sanden. Fågeln ses vanligen enstaka eller i små, lösa flockar. Större antal samlas på specifika platser efter häckning på sensommaren och hösten.

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde men en relativt liten världspopulation på endast 24 000–31 000 vuxna individer. Den minskar också relativt kraftigt i antal till följd av störningar från människan och habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför den som nära hotad (NT).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2020 Charadrius nivosus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 4 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Snowy Plover (Charadrius nivosus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467301 16 maj 2019).
  5. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 145. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Küpper, C., J. Augustin, A. Kosztolányi, T. Burke, J. Figuerola, and T. Székely (2009), Kentish versus Snowy Plover: Phenotypic and genetic analyses of Charadrius alexandrinus reveal divergence of Eurasian and American subspecies, Auk 126, 839-852.
  7. ^ Rheindt, F.E., T. Székely, S.V. Edwards, P.L.M. Lee, T. Burke, P.R. Kennerley, D.N. Bakewell, M. Alrashidi, A. Kosztolányi, M.A. Weston, W.-T. Liu, W.-P. Lei, Y. Shigeta, S. Javed, S. Zefania, C. Küpper (2011), Conflict between Genetic and Phenotypic Differentiation: The Evolutionary History of a `Lost and Rediscovered' Shorebird, PLoS ONE 6, e26995.
  8. ^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
  9. ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
  10. ^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]

Externa länkar redigera