Med svenska småpartier åsyftas här politiska partier som vid minst ett tillfälle ställt upp för riksdagsval, men aldrig haft mandat i Sveriges riksdag. Däremot har några av dessa partier tidvis haft platser kommunalt liksom även i EU.
I riksdagsvalen från och med 1998 är det totalt elva partier utanför riksdagen som någon gång haft fler än 5 000 röster i något riksdagsval. Dessa är: Feministiskt initiativ, Piratpartiet, SPI Välfärden, Norrbottenspartiet, Nya Partiet, Enhet, Junilistan, Ny Framtid, Pensionärspartiet, Sjukvårdspartiet samt Ny Demokrati. Det största partiet utanför riksdagen i Riksdagsvalet 2014 blev Feministiskt initiativ med 194 719 röster (3,12 procent). Partiet slog därmed SPI Välfärdens[t 1] rekord bland partier som aldrig vunnit några mandat i riksdagsval/andrakammarval på 1,0 procent ifrån riksdagsvalet 1998. I Riksdagsvalet 2010 blev Piratpartiet största parti under fyraprocentspärren till Riksdagen med 0,65 procent. Valen dessförinnan "vann" följande partier av de små: Feministiskt initiativ (2006), SPI Välfärden (2002 och 1998). I Riksdagsvalet 2014 lyckades fem nya partier komma med på "20-bästalistan" över partier utanför Riksdagen: Djurens parti, Kristna Värdepartiet, Partiet De Fria, Framstegspartiet och Hälsopartiet. En annan förändring mellan riksdagsvalet 2010 och 2014 var att Norrländska samlingspartiet upphörde under eget namn och anslöt sig till Landsbygdspartiet oberoende. Historiskt kan även Sjöbopartiet (0,51 procent 1991, Socialistiska partiet (0,29 procent 1985) och Nykterhetspartiet (0,41 procent 1917) nämnas. Det största svenska plojpartiet i modern tid är Kalle Anka-partiet.
Innehåll
Andrakammarvalen 1911–1968Redigera
I andrakammarvalet 1920 fick den politiske vilden Carl Wahren 1 520 röster i Norrköpings och Linköpings valkrets (motsvarande 0,23% av rösterna i hela riket). Detta gav honom riksdagsmandat, utan att vara ansluten till något parti.[1]
Örebrobaserade Centerpartiet hade grundats som ett lokalt parti, Civilisationspartiet, 1924, och i andrakammarvalet samma år ställde partiet upp med valsedlar med namnet Arbetarepartiet/Socialdemokratiska listan med undertiteln Civilisationspartiet. I andrakammarvalet 1932 ställde man upp igen, nu under namnet Centerpartiet och med egna valsedlar - resultatet blev 2 501 röster (0,10%). I 1936 års val genererade man dock enbart 96 röster, och fyra år senare avled grundaren och frontmannen N.A. Nilsson.
1930- och 1940-talen innebar framgångar för flera nazistiska och högerradikala partier: Kyrkliga folkpartiet (8 911 röster (0,36%) i 1932 års val), Svenska nationalsocialistiska partiet/Nationalsocialistiska blocket (15 170 (0,61%) vid 1932 års val och 3 025 röster (0,10%) vid 1936 års val), Sveriges nationella förbund (26 750 röster (0,92%) vid 1936 års val och 3 819 röster (0,12%) vid 1944 års val), Nationalsocialistiska arbetarepartiet/Svensk socialistisk samling (17 483 röster (0,60%) vid 1936 års val och 4 202 röster (0,14%) vid 1944 års val), och Svenska socialistiska partiet (5 279 röster (0,17%) vid 1944 års val).
Göteborgsbaserade Albin Ströms Vänstersocialistiska partiet existerade från 1940 till 1963, och var under större delen av denna period det enskilt största partiet utan mandat i kammaren. Bästa resultat gjordes i valet 1948, vilket genererade partiet 2 943 röster (0,08%).[2]
Partier som enbart deltog i ett enda val, men ändå genererade noterbart resultat, inkluderar Fria gruppen (859 röster (0,12%) i 1917 års val), Nykterhetspartiet (7 157 röster (0,41%) i 1921 års val), Fred och rätt (1 037 röster (0,04%) i 1928 års val), Mot monopolen (712 röster (0,03%) i 1928 års val), Fria listan (301 röster (0,01%) i 1928 års val), Kvinnolistan (186 röster i 1928 års val), Västgötaallmogens fria grupp (175 röster i 1928 års val), Radikala landsföreningen (6 775 röster (0,22%) i 1944 års val), Samlingspartiet (635 röster (0,02%) i 1956 års val), Framstegsunionen (1 375 röster (0,03%) i 1960 års val), och Företagspartiet (614 röster (0,01%) i 1960 års val).
I 1964 års val och 1968 års val ställde två valtekniska samarbetslistor upp: Medborgerlig samling/Samling 68 och Mellanpartierna. Den förra genererade mandat för Högerpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet, och fick 1,5% respektive 1,7% av rösterna, medan den senare omfattade centerpartister och folkpartister i Kalmar läns och Gotlands läns valkrets och fick 0,3% respektive 0,9% av rösterna.[3]
Riksdagsvalen 1970–1994Redigera
KFML (sedermera under namnet Sveriges kommunistiska parti) och dess utbrytarparti KFML(r) (nuvarande Kommunistiska partiet, vilket idag (2017) enbart är aktivt på kommunalvalsnivå) deltog i riksdagsvalen 1970–1988 respektive 1973–1994. Arbetarpartiet kommunisterna (APK) deltog i valen 1979–1994, varefter det bytte namn till det nuvarande Sveriges kommunistiska parti. Samtliga dessa tre partier fick sitt bästa resultat i sitt premiärval (21 238 röster (0,43%) för KFML, 8 014 röster (0,16%) för KFML(r), respektive 10 725 röster (0,20%) för APK) för att därefter snabbt dala i väljarstöd.
Socialistiska partiet var största parti näst efter de sju etablerade partierna vid 1985 och 1988 års val, med 16 247 röster (0,29%) respektive 12 943 röster (0,24%), men ställde inte upp i 1991 års riksdagsval.[4] I riksdagsvalet 1994 fick partiet 7 827 röster (0,14%).[5] Arbetarlistan etablerades inför valet 1991, i vilket det fick 3 645 röster (0,07%),[4] varefter det bytte namn till det nuvarande Folkdemokraterna.
Sjöbopartiet grundades 1991, och partiet ställde upp i riksdagsvalen 1991 (27 635 röster (0,51%)[4]) och 1994 (8 647 röster (0,16%)[5]). Därefter har partiet enbart varit engagerat på kommunal nivå.
Enhet gjorde sitt första val 1991 och fick då 888 röster (0,02%), följt av 2 003 röster (0,04%) i valet 1994. Ny framtid, bildat 1993, med 4 960 röster (0,09%) i riksdagsvalet 1994[6]; och Europeiska arbetarpartiet som grundades 1973, och gjorde sitt bästa val 1985, då de fick 369 röster.
Riksdagsvalen sedan 1994Redigera
Sedan valet 1998 publicerar Valmyndigheten (t.o.m. 2001 Riksskatteverket) detaljerad statistik över småpartiernas röstantal. Alla småpartier som rapporterats fått mer än 100 röster i något angivet riksdagsval är inkluderade i denna tabell - i de fall ett parti fått mer än 0,25% av det totala antalet giltiga röster anges även procentsatsen. Notera även att röster anges även i de val då partiet inte ställt upp finns med - till exempel får Socialistiska Partiet, som sedan 2006 enbart ställer upp i lokala val, alltjämt röster i riksdagsvalet.
I Riksdagsvalet 2014 blev Feministiskt Initiativ största parti utanför Riksdagsspärren. Räknat enbart på partier som i valet inte kom in i riksdagen, det vill säga exkluderande alla röster på riksdagspartier, så fördelades rösterna enligt följande:
| Feministiskt Initiativ (77 %) |
| Piratpartiet (11 %) |
| Enhet (2,5 %) |
| Övriga småpartier (Svenskarnas parti, Djurens parti, Kristna Värdepartiet med flera (9,5 %) |
I Riksdagsvalet 2010 blev Piratpartiet största parti utanför Riksdagsspärren. Räknat enbart på partier som i valet inte kom in i riksdagen, det vill säga exkluderande alla röster på riksdagspartier, så fördelades rösterna enligt följande:
| Piratpartiet (46 %) |
| Feministiskt Initiativ (28 %) |
| SPI Välfärden (13 %) |
| Övriga småpartier (13 %) |
I Riksdagsvalet 2006 blev Feministiskt Initiativ största parti utanför Riksdagsspärren. Räknat enbart på partier som i valet inte kom in i riksdagen, det vill säga exkluderande alla röster på riksdagspartier, så fördelades rösterna enligt följande:
| Feministiskt Initiativ (25 %) |
| Piratpartiet (23 %) |
| SPI Välfärden (19 %) |
| Junilistan (17 %) |
| Sjukvårdspartiet (7 %) |
| Övriga småpartier (9 %) |
| Parti | Valet 1998[7] | Valet 2002[8] | Valet 2006[9] | Valet 2010[10] | Valet 2014[11] |
|---|---|---|---|---|---|
| Allianspartiet | 175 | 58 | 133 | 87 | |
| Centrumdemokraterna | 377 | ||||
| Det fria folkets röst | 207 | ||||
| Det nya partiet | 25 276 (0,48 %) | ||||
| Direktdemokraterna[t 2] | 81 | 76 | 1 417 | ||
| Djurens parti | 4 093 | ||||
| Enhet | 1 725 | 603 | 2 648 | 632 | 6 277 |
| Europeiska arbetarpartiet | 117 | 163 | 83 | 187 | 140 |
| Feministiskt initiativ | 37 954 (0,68 %) | 24 139 (0,40 %) | 194 719 (3,12 %) | ||
| Folkdemokraterna | 109 | 12 | |||
| Folkets vilja | 881 | 2 | |||
| Framstegspartiet | 196 | ||||
| Fria listan | 274 | ||||
| Frihetspartiet | 8 | 688 | |||
| Gottlandspartiet Gotlands framtid | 405 | ||||
| Hälsopartiet | 131 | ||||
| Invandrarpartiet | 133 | ||||
| Junilistan | 26 072 (0,47 %) | 41 | 8 | ||
| Klassiskt liberala partiet | 202 | 716 | 1 210 | ||
| Kristna Värdepartiet | 3 553 | ||||
| Kvinnokraft | 116 | ||||
| Landsbygdspartiet oberoende | 1 565 | 3 450 | |||
| Nationaldemokraterna | 4 122 | 3 064 | 1 141 | ||
| Norrbottenspartiet | 14 854 (0,28 %) | ||||
| Norrländska samlingspartiet[t 3] | 1 456 | ||||
| Ny demokrati[t 4] | 8 297 | 106 | 61 | ||
| Ny Framtid | 9 171 | 9 337 | 1 171 | 4 | 5 |
| Partiet de fria | 749 | ||||
| Partiet för naturens lag | 791 | ||||
| Pensionärspartiet | 6 865 | 7 | 57 | 11 | |
| Piratpartiet | 34 918 (0,63 %) | 38 491 (0,65 %) | 26 515 (0,43 %) | ||
| Rättvisepartiet Socialisterna | 3 044 | 1 519 | 1 097 | 1 507 | 791 |
| Sjukvårdspartiet | 11 519 | 185 | 10 | ||
| Skånepartiet | 28 | 4 564 | 11 | 17 | 28 |
| Socialistiska Partiet | 1 466 | 3 213 | 21 | 7 | 5 |
| SPI Välfärden[t 5] | 52 869 (1,00 %) | 37 573 (0,71 %) | 28 806 (0,52 %) | 11 078 | 3 369 |
| Spritpartiet | 237 | 4 | |||
| Svenskarnas parti[t 6] | 1 417 | 681 | 4 189 | ||
| Sveriges kommunistiska parti[t 7] | 1 868 | 1 182 | 438 | 375 | 558 |
| Sverigesmultidemokrater | 388 | ||||
| Unika partiet | 222 | ||||
| Vägvalet | 7 | 1 037 |
- ^ T.o.m. 2013 under namnet Sveriges pensionärers intresseparti.
- ^ T.o.m. 2014 under namnet Aktiv Demokrati. Inför valet 2014 gick Aktiv Demokrati samman med de lokala partierna Demoex och Äkta Demokrati, och bildade Direktdemokraterna.
- ^ Gick 2013 upp i Landsbygdspartiet oberoende.
- ^ Partiet upplöstes 2000 men har alltså fortsatt att få handskrivna röster.
- ^ T.o.m. 2013 under namnet Sveriges pensionärers intresseparti.
- ^ T.o.m. 2008 under namnet Nationalsocialistisk front.
- ^ T.o.m. 2006 under namnet Kommunisterna.
Fiktiva partierRedigera
Två plojpartier, Kalle Anka-partiet och Satanistiskt initiativ, har fått över 50 röster vid ett eller flera av de inkluderade valen.
| Parti | Valet 1998[7] | Valet 2002[8] | Valet 2006[9] | Valet 2010[10] | Valet 2014[11] |
|---|---|---|---|---|---|
| Kalle Anka-partiet | 10 | 93 | 107 | 115 | |
| Alla stavningar av Kalle Anka-partiet | ? | 230 | 170 | 133 | |
| Satanistiskt initiativ | 63 |
Urval av partiföreföreträdareRedigera
Magnus Andersson, talesperson för Piratpartiet sedan 2016.
Ian Wachtmeister, känd från Ny Demokrati som var ett riksdagsparti 1990–1994, och som senare startade Det nya partiet.
Stefan Jacobson, före detta partiledare för nynazistiska Svenskarnas parti (nedlagt 2015).
Gudrun Schyman, före detta partiledare för Vänsterpartiet. Numera talesperson för Feministiskt initiativ.
Linda Thelenius, mer känd som Linda Rosing, startade Unika Partiet inför riksdagsvalet 2006, ett parti som lades ned en tid efter valet.
Marc Abramsson, före detta partiledare för högerextrema Nationaldemokraterna (nedlagt 2014).
Amelia Andersdotter, Piratpartiet, som var EU-parlamentariker 2011–2014.
Stina Svensson, en av tre talespersoner för Feministiskt initiativ.
Sissela Nordling Blanco, talesperson för Feministiskt initiativ och sedan 2014 heltidspolitiker i Stockholm.
Benny Haag, skådespelare och grundare av Spritpartiet som fick 277 röster i Riksdagsvalet 2010.
Björn von der Esch, EU-kritiker och före detta moderat riksdagsledamot, som därefter blev aktiv i Junilistan.
Per-Åke Westerlund, Rättvisepartiet Socialisterna, som fick 1519 röster i Riksdagsvalet 2002 (bilden från partiets kongress 2008).
Rick Falkvinge, IT-entreprenör och grundare av Piratpartiet.
Soraya Post, ledamot av EU-parlamentet för Feministiskt Initiativ med ett särskilt intresse för minoriteters rättigheter, däribland romer.
Vägvalets partiledare Theo Papaioannou (2014). Partiet är emot trängselskatten i Göteborg. 2014 fick de 4,89 procent i kommunvalet och 0,02% i riksdagsvalet.
Gary Zukav, amerikansk författare med new age-inriktning som 1991 gjorde en föredragsturne med Ulf Wåhlström för att lansera det då nystartade partiet Enhet.
Gustav Nipe, ordförande för Ung Pirat 2011–2014, här i en demonstration i Linköping för Piratpartiet 2011.
Folke Schimanski, journalist och författare samt engagerad i Junilistan.
John Bouvin, riksdagsledamot för Ny Demokrati 1991–1994 och även partiledare inför Riksdagsvalet 1998, då partiet fick 8 297 röster.
Företrädare för Direktdemokraterna under Almedalaveckan 2015. Partiet vill införa direktdemokrati istället för dagens representativa system.
Gun Svensson, Piratpartiet, som bloggar under namnet "Farmor Gun i Norrtälje"
Devrim Mavi, Feministiskt initiativ. Tidigare bland annat journalist och ledarskribent på Dagens Arena.
Mattias Bjärnemalm, 2006 var han Ung Pirats första förbundssekreterare. Idag sakkunnig i nätpolitik för Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen i EU-parlamentet]
Kjell Eriksson, författare, politiker och trädgårdsmästare. F.d. partisekreterare för Arbetarlistan som 1991 bytte namn till Folkdemokraterna.
.jpg)
.jpg)
ReferenserRedigera
- ^ SCB: Riksdagsmannavalen 1918–1920 Arkiverad 4 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ SCB. Riksdagsmannavalen åren 1945–1948.
- ^ [1]
- ^ [a b c] SCB. Allmänna valen 1991: Specialundersökningar, s. 114.
- ^ [a b] Gilljam, Mikael och Holmberg, Sören (1995). Väljarnas val, s, 14.
- ^ Idling, Lillemor. Göteborgs-Posten 10 maj 1998, "Små partier satsar på nytt".
- ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 1998.
- ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2002.
- ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2006.
- ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2010.
- ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2014.