Skvattram
Skvattram (Rhododendron tomentosum) är en art i familjen ljungväxter.
Skvattram | |
| |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Ljungordningen Ericales |
Familj | Ljungväxter Ericaceae |
Släkte | Rododendronsläktet Rhododendron |
Art | Skvattram R. tomentosum |
Vetenskapligt namn | |
§ Rhododendron tomentosum | |
Auktor | Harmaja, 1990 |
Synonymer | |
Ledum palustre L. Ledum spinosa | |
Hitta fler artiklar om växter med |
BeskrivningRedigera
Skvattram är en liten buske som brukar bli från ett par decimeter till en och en halv meter hög. Bladen är smala och har nedåtrullade kanter, undersidan är kraftigt hårig. Bladen är vintergröna och torktåliga. Liksom andra rhododendronarter är bladens form temperaturberoende, så att de rullas ihop hårdare och fälls mer neråt ju kallare det blir. Blommorna är vita och har en karakteristisk doft. De sitter i klasar i grenspetsarna och är till skillnad från andra ljungväxters knappt alls sambladiga. Frukten är en kapsel.
HabitatRedigera
Huvudarten förekommer från norra och centrala Europa till norra Asien. Underarter finns på många håll i norra USA och Kanada.
I Pite lappmark håller den sig under 700 m ö h; i norra Norge under 400 m ö h.
UtbredningskartorRedigera
BiotopRedigera
Skvattram trivs i sank skogsmark som myrar och mossar. I norra Sverige kan den finnas även i torra hedlandskap.
Vanligtvis kalkskyende.
UnderarterRedigera
Arten är mångformig och exakt var gränsen går mot liknande arter är inte fullt utrett. Två underarter kan urskiljas:
- subsp. tomentosum - oftast upprätta buskar. Bladundersidorna har täta rödaktiga ullhår.
- Den andra underarten har ännu inget giltigt namn under Rhododendron men hette tidigare Ledum palustre subsp. decumbens (Aiton) Hultén - det är krypande buskar. Bladundersidorna har rött hår och vita ullhår.
InnehållsämnenRedigera
Skvattram innehåller bl a
- arbutin, C12H16O7, ett fast ämne.
- ericolin, som är en gul amorf massa (en glykosid) med bitter smak.
- ericinol, en sönderfallsprodukt ur ericolin. Den är en från början färglös, välluktande olja, som efter hand blir brun.
- leditansyra
- ledol, en seskviterpen
- myrcen, 7-metyl-3-metylen-1,6-octadien, C10H10, en färglös eller svagt gulaktig vätska
- palustrol, en sesqiterpen
- quercetin = xanthaurin, C15H10O7. Namnet av latin quercus = ek
- spår av diverse alkaloider
AnvändningRedigera
Skvattram används inom växtfärgning och ger då en gul, relativt ljushärdig färg. På grund av innehållet av garvämnen i växten används den även för färgning av lin.
Det sägs att man kan hålla mygg borta genom att gnida in sig med skvattram. Växten har också använts som malmedel. Några av de alternativa namnen nedan antyder en förmodad effekt mot löss.
Skvattram har använts som ersättning för pors och humle som krydda vid ölbryggning; i större mängd är skvattram dock giftig.[1] Skvattram ger öl en viss narkotisk effekt som lätt ger huvudvärk. Växten har även använts som brännvinskrydda.
Enligt gammal farmakologi kan Herba Ledi = Rosmarinus Sylvestris, en infusion på årsskott med knappt utslagna blommor, vara effektivt mot reumatism och hudutslag. Herba Ledi är urin- och svettdrivande. Den flyktiga oljan i bladen har en starkt irriterande verkan på slemhinnor och folkmedicinsk användning har orsakat förgiftningar.[2]
BygdemålRedigera
Namn | Trakt | Referens | Kommentar |
---|---|---|---|
Bockhorn | |||
Bockkpors | Nyland i Finland | [4] | |
Getblomma | [3] | Ledet Get har växten fått på grund av att den luktar lika fränt som en getabock | |
Getpors | [3] | ||
Klammerris | [3] | ||
Käglabuske | Götaland Svenskfinland | [5] | |
Kägrabuske | [3] | ||
Lummer | [3] | ||
Myrkrona | [3] | ||
Myrkull | [3] | ||
Myrris | [3] | ||
Skvackor | [3] | ||
Skvatteonris | [3] | ||
Svikra | [3] | ||
Skväckare | [3] | ||
Skväckla | [3] | ||
Skvärka | [3] | ||
Vild skogsmarin | [3] | ||
Vägglusgräs | [3] | Förmodas ha avskräckande effekt på vägglöss | |
Följande arter tillhör, trots namnen, inte porsväxter | |||
Dypors | [3] | Syftar på växtplatsen mosse med dybotten | |
Geitpårs | [3] | Leden Geit och Get syftar på att växten luktar lika fränt som en getabock | |
Getpors | [3] | ||
Hästpors | [3] | ||
Klädpors | [3] | Undanlagda yllekläder i en tät bomullspåse skyddas mot angrepp av klädesmalens larver, om skvattramkvistar läggs i påsen | |
Luspors | [3] | ||
Myrpors | [3] | Myr syftar på växtplatsen | |
Porsris | [3] | ||
Svinpors | [3] | Löss på svin bekämpas genom tvättning med en dekokt av skvattram | |
Vildpors | [3] | ||
Väggluspors | [3] | Förmodas ha avskräckande effekt på vägglöss | |
SynonymerRedigera
subsp. tomentosum
- Ledum palustre L.
- Ledum tomentosum Stokes nom. superfl.
- Rhododendron palustre (L.) Kron & Judd nom. illeg.
subsp. "decumbens" (ogiltigt)
- Ledum decumbens (Aiton) Loddiges ex Steudel
- Ledum palustre subsp. decumbens (Aiton) Hultén
- Ledum palustre var. decumbens Aiton
- Rhododendron subarcticum Harmaja
- Rhododendron tomentosum subsp. subarcticum (Harmaja) G. D. Wallace nom. illeg.
BilderRedigera
ReferenserRedigera
- ^ ”skvattram”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/skvattram. Läst 6 mars 2019.
- ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 80. ISBN 91-20-04445-3
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Alingsåstraktens biodlareförening
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 45[1], Gleerups, Lund 1862 -- 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 382 [2], Gleerups, Lund 1862 -- 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Alingsåstraktens biodlareförening Arkiverad 11 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkarRedigera
- Wikimedia Commons har media som rör Skvattram.
- Den virtuella floran - Skvattram
- Skvattram i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)