Skogssmalbi
Skogssmalbi (Lasioglossum rufitarse) är en biart som först beskrevs av Johan Wilhelm Zetterstedt 1838.[3][4] Skogssmalbi ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
| Skogssmalbi | |
 Skogssmalbi, hona. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Hemihalictus[1] |
| Art | Skogssmalbi Lasioglossum rufitarse |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum rufitarse | |
| Auktor | (Zetterstedt, 1838) |
| Synonymer | |
| Lasioglossum atricorne Smith, 1870[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
redigeraSkogssmalbiet är ett tämligen litet, slankt, svart bi[2] med utåtstående clypeus (munsköld)[a] och panna, mest framträdande hos hanen. Han har också en ljusgul spets på munskölden, svart till gulbrun överläpp[a] och gulbruna käkar. Även hanens antenner kan ha gulbrun undersida.[6] Vingarna är halvgenomskinliga med brunorange ribbor och brun vingbas.[7] Några vita hårband på tergiterna[b], som annars är vanliga hos många av släktets arter, saknas hos båda könen. Däremot har hanen vita hår på sidorna av sternit 2[b]. Längden uppgår till omkring 7 mm för honan, mellan 6 och 7 mm för hanen.[6]
Ekologi
redigeraHabitatet utgörs av företrädesvis alpina skogsbiotoper som skogsvägar[6], skogsbryn och -gläntor samt bergsängar[8].
Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, som korgblommiga växter, rosväxter, ljungväxter och ranunkelväxter.[8] Honorna flyger mellan april och oktober, hanarna mellan juli och september. De befruktade honorna övervintrar.[2] Arten är solitär: Honan konstruerar ensam larvbona i rotvältor, dikeskanter och klippskrevor, och fyller dem med nektar och pollen som näring för larven.[2][9] Det förekommer att bona parasiteras av rostblodbi eller ängsgökbi som lägger sina ägg i värdartens larvbon, där den egna larven lever av den insamlade näringen efter det att värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.[2]
Utbredning
redigeraUtbredningsområdet sträcker sig från Brittiska öarna över Europa och Asien via Kaukasus, nordvästra Iran, Centralasien och nordvästra Kina till Nordkorea och Kamchatka. Söderut går den till Alperna och Pyreneerna, norrut till 67°N i Finland. Den finns också i Nordamerika (Alaska till Labrador och söderut till Ontario och Michigan).[8]
I Finland finns den i hela landet, med en koncentration på Åland och sydkusten.[10]
I Sverige finns den i skogsområden i hela landet, med undantag för fjällvärlden.[6]
Status
redigeraArten är klassificerad som livskraftig ("LC") både globalt, i Finland, och i Sverige.[8][10][6]
Kommentarer
redigera- ^ [a b] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ [a b] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
redigera- ^ ”Lasioglossum rufitarse (Zetterstedt, 1838)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+rufitarse&guide=1&flags=HAS:. Läst 19 december 2022.
- ^ [a b c d e] M Edwards (2005). ”Lasioglossum rufitarse (Zetterstedt,1838)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-rufitarse. Läst 19 december 2022.
- ^ [a b] ”Lasioglossum rufitarse (Zetterstedt, 1838)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759200#null. Läst 18 december 2022.
- ^ [a b] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum rufitarse (Zetterstedt, 1838) | skogssmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103149/details?lang=sv. Läst 18 december 2022.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/lasioglossum+rufitarse/match/1. Läst 4 oktober 2015.
- ^ [a b c d e] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Skogssmalbi Lasioglossum rufitarse”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103149. Läst 18 december 2022.
- ^ Theodore, Mitchell (1960). ”The Bees of the Eastern United States” (på engelska) (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (141). https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+rufitarse&guide=1&flags=HAS:. Läst 19 december 2022.
- ^ [a b c d] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum rufitarse . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 december 2022.
- ^ Dr Brian Nelson. ”Lasioglossum rufitarse” (på engelska). Northern Ireland Priority Species. National Museums Northern Ireland. http://www.habitas.org.uk/priority/species.asp?item=9720. Läst 19 december 2022.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Skogssmalbi – Lasioglossum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204365. Läst 18 december 2022.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Skogssmalbi.
Wikispecies har information om Lasioglossum rufitarse.
