Skiffervråk

amerikansk fågelart bland hökfåglarna

Skiffervråk[2] (Buteogallus schistaceus) är en sydamerikansk fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3]

Skiffervråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Buteogallus schistaceus JJK'1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteButeogallus
ArtSkiffervråk
B. schistaceus
Vetenskapligt namn
§ Buteogallus schistaceus
Auktor(Sundevall, 1851)
Synonymer
  • Leucopternis schistaceus
  • Gråsvart vråk
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Skiffervråken är en 41–46 lång och rätt satt blygrå vråk med ljusa ögon. Stjärten är gråsvart med ett vitt band mitt på och en smal vit spets. Den är vidare bjärt orangeröd på benen och vaxhuden. Lätet är en högljud vissling, "PEEeeeeaa".[4][5]

Utbredning och systematikRedigera

Skiffervråk förekommer i Sydamerika i Amazonområdet från sydöstra Colombia och sydvästra Venezuela söderut genom östra Ecuador och östra Peru till norra och östra Bolivia och österut till nordöstra Franska Guyana och centrala norra delen av Brasilien.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

SläktestillhörighetRedigera

Skiffervråk placerades tidigare i släktet Leucopternis, men genetiska studier visar att den bör placeras i Buteogallus.[6][7]

LevnadssättRedigera

Skiffervråken hittas i sumpskogar upp till 500 meters höjd där den ofta ses sitta exponerad på en gren. Den flyger vanligen endast korta sträckor och ses sällan kretsflyga. Födan består av ormar, ödlor, grodor, fisk, krabbor och insekter. Häckningsbiologin är okänd.[4][5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Buteogallus schistaceus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Ascanio, David; Rodriguez, Gustavo; Restall, Robin (23 February 2017). Birds of Venezuela (1st). Christopher Helm. ISBN 9781408105351 
  5. ^ [a b c] Bierregaard, R.O., Jr, Boesman, P. & Marks, J.S. (2020). Slate-colored Hawk (Buteogallus schistaceus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53101 3 mars 2020).
  6. ^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF

Externa länkarRedigera