Ett satsschema är ett sätt att beskriva den ordning i vilken de primära satsdelarna kommer i ett språk. Satsschemabegreppet introducerades av Paul Diderichsen.[1]

Primära satsdelar i
svensk satslösning
Relaterade artiklar

Satsschema för svenska satserRedigera

Svenskan har främst V2-ordföljd, och därutöver en i övrigt ganska fast ordföljd. Den kan beskrivas med hjälp av ett satsschema. Lägg märke till att samma schema används för både huvudsats och bisats. Satsschemat visar hur en typisk sats ser ut, och tar inte upp de många undantag som finns. För att identifiera om en sats i svenska är huvudsats eller bisats kan förstaspråkstalare använda sig av biff-regeln (i bisats kommer inte före det finita verbet), alltså att man lägger in ett inte i satsen och ser var det hamnar i relation till det finita (tempusböjda) verbet. I en huvudsats är det i regel naturligt att placera inte efter det finita verbet. Exempel:

  • Jag har inte ringt mamma än.
    • Har är det finita verbet; inte hamnar efter och det är därför en huvudsats.
  • Eftersom jag inte har ringt mamma än.
    • Har är det finita verbet; inte hamnar före. En annan ledtråd är eftersom, som är en bisatsinledare.

Satsschemat delas in i tre topologiska fält: initialfält, mittfält och slutfält.[2]

HuvudsatsRedigera

Lägg märke till att en primär satsdel står i fundamentet i exemplen, och inte på sin vanliga plats, men att fundamentet blir tomt i ja/nej-frågor (rogativa satser) som alltså inleds med verbet. I öppna frågor (kvesitiva satser) står frågeordet i fundamentet.

Fält Initialfält Mittfält Slutfält
Position Fundament Typplats N1 A1 V N2 A2
Innehåll Finit verb Subjekt Satsadverbial Infinit verb
Verbpartikel
Objekt
Subjektiv predikativ
Objektiv predikativ
TSRO-adverbial
Prepositionsobjekt
Exempel 1 Jag ville FUND kanske åka till Grönland.
Exempel 2 Inte kan en apa FUND dissa så schysta bananer.
Exempel 3 Dig har jag väl aldrig sett FUND förut.
Exempel 4 Skulle kattkvinnan inte piska Batman i filmen?
Exempel 5 gick vi hem.
Exempel 6 Vad skulle hon annars ha gjort? FUND
Exempel 7 Att de
tvekade
gjorde FUND antagligen De Gaulle
nervös.

BisatsRedigera

I bisatsen står bisatsinledaren på typplatsen. Bisatsinledare är en subjunktion, ett adverb eller ett pronomen. Bisatsens ordföljd är i regel SVO och alltså mindre fri än huvudsatsens.

Fält Initialfält Mittfält Slutfält
Position Typplats N1 A1 V1 V2 N2 A2
Innehåll Inledare Subjekt Satsadverbial Finit verb infinit verb

Verbpartikel
Objekt
Subjektiv predikativ
Objektiv predikativ
TSRO-adverbial
Prepositionsobjekt
Exempel 1 att Linda inte älskade Ture tillräckligt.
Exempel 2 när bilen äntligen hade kommit tillbaka
från verkstaden.

Utvidgade satserRedigera

Ovan beskrivs den så kallade inre satsen. Denna kan också kompletteras med annex och satsekvivalenter som placeras i den utvidgade satsens förfält eller efterfält. Dessa används ofta för att markera eller kommentera satsens ämne eller syfte, till exempel för att visa att en påståendesats ska tolkas som en fråga, eller klargöra satsens tema.[2]

Fält Förfält Initialfält Mittfält Slutfält Efterfält
Position Annex Fundament Typplats N1 A1 V N2 A2 Annex
Innehåll Finit verb Subjekt Satsadverbial Infinit verb
Verbpartikel
Objekt
Subjektiv predikativ
Objektiv predikativ
TSRO-adverbial
Prepositionsobjekt
Exempel 1 Jag ville FUND kanske åka till Grönland, vilket retade min familj.
Exempel 2 Inte kan en apa FUND dissa så schysta bananer, eller hur?
Exempel 3 Ursäkta, dig har jag väl aldrig sett FUND förut, om jag inte misstar mig.
Exempel 4 Skulle kattkvinnan inte piska Batman i filmen, alltså?
Exempel 5 När han hoppade från taket, gick vi hem.
Exempel 6 Vad skulle hon annars ha gjort, FUND menar du?
Exempel 7 Att de tvekade, det gjorde FUND antagligen De Gaulle
nervös.

Observera att annex som kan placeras i efterfältet ofta kan placeras som inskott i satsen:

  • Dig har jag, om jag inte misstar mig, väl aldrig sett förut.
  • Vad, menar du, skulle hon annars ha gjort?

ReferenserRedigera

  1. ^ Diderichsen, Paul (1946). Elementær dansk grammatik. Köpenhamn: Gyldenhal 
  2. ^ [a b] Teleman, Ulf; Hellberg, Staffan; Andersson, Erik (1999). Svenska Akademiens grammatik. "4"