Saqaliba

medeltida arabisk beteckning

Saqaliba (Arabiska: صقالبة, sg. ṣaqlabī) var en medeltida arabisk beteckning för främlingar; slaver eller andra personer från centrala och östra Europa och, i överförd mening, för europeiska eller utländska slavar i allmänhet,[1] och syftade på slavar från hela Europa, som under flera århundraden var föremål för den arabiska slavhandeln.[2]

S. V. Ivanov. Trade negotiations in the country of Eastern Slavs. Pictures of Russian history. (1909)

HistorikRedigera

Eftersom islam förbjöd muslimer att hålla andra muslimer som slavar, hämtades slavar från den icke muslimska världen: från både Europa i norr och Afrika i söder. Denna slavhandel är känd redan under 600-talet. Under tidig medeltid fanns det flera huvudrutter för europeiska slavar till arabvärlden: från Centralasien kom östeuropéer genom mongoliska, tatariska och khazariska slavhandlare; från Balkanhalvön kom sydslaver; och européer från västra och centrala Europa kom till Mellanöstern genom det moriska Spanien al-Andalus. Enligt Ibrahim ibn Jakub ska mycket av denna handel under 900-talet ha dominerats av radaniter. Denna slavhandeln ersattes från slutet av medeltiden med slavhandeln på Krim och slavhandeln på Barbareskkusten.

Saqaliba-slavarna användes för en rad ändamål i Mellanöstern. Män användes till hantverkare, palatsvakter, haremseunucker och framför allt slavsoldater, medan kvinnor användes till hushållsslavar och haremskonkubiner. Theofanes bekännaren uppger att Muawiya I landsatte en armé på 5000 Saqaliba-soldater i Syrien år 660, och i al-Andalus blev europeiska eunucker så populära att eunucker en period blev synonymt med Saqāliba.[3]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Golden, P.B., Bosworth, C.E., Guichard, P. and Meouak, Mohamed (1995). "al- Ṣaḳāliba". In P. Bearman; Th. Bianquis; C.E. Bosworth; E. van Donzel; W.P. Heinrichs (eds.). Encyclopaedia of Islam. 8 (2nd ed.). Brill. p. 872. doi:10.1163/1573-3912_islam_COM_0978.
  2. ^ Mishin, Dmitrij (1998). The Saqaliba slaves in the Aghlabid state (PDF). Budapest: Central European University.
  3. ^ The Historical Encyclopedia of World Slavery: A-K ; Vol. II, L-Z, by Junius P. Rodriguez