Saqaliba

medeltida arabisk beteckning

Saqaliba (Arabiska: صقالبة, sg. ṣaqlabī) var en medeltida arabisk beteckning för främlingar; slaver eller andra personer från centrala och östra Europa och, i överförd mening, för europeiska eller utländska slavar i allmänhet,[1] och syftade på slavar från hela Europa, som under flera århundraden var föremål för den arabiska slavhandeln.[2]

HistorikRedigera

Eftersom islam förbjöd muslimer att hålla andra muslimer som slavar, hämtades slavar från den icke muslimska världen: från både Europa i norr och Afrika i söder. Denna slavhandel är känd redan under 600-talet. Under tidig medeltid fanns det flera huvudrutter för europeiska slavar till arabvärlden: från Centralasien kom östeuropéer genom mongoliska, tatariska och khazariska slavhandlare; från Balkanhalvön kom sydslaver; och européer från västra och centrala Europa kom till Mellanöstern genom det moriska Spanien al-Andalus. Enligt Ibrahim ibn Jakub ska mycket av denna handel under 900-talet ha dominerats av radaniter. Denna slavhandeln ersattes från slutet av medeltiden med slavhandeln på Krim och slavhandeln på Barbareskkusten.

Saqaliba-slavarna användes för en rad ändamål i Mellanöstern. Män användes till hantverkare, palatsvakter, haremseunucker och framför allt slavsoldater, medan kvinnor användes till hushållsslavar och haremskonkubiner. Theofanes bekännaren uppger att Muawiya I landsatte en armé på 5000 Saqaliba-soldater i Syrien år 660, och i al-Andalus blev europeiska eunucker så populära att eunucker en period blev synonymt med Saqāliba.[3]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Golden, P.B., Bosworth, C.E., Guichard, P. and Meouak, Mohamed (1995). "al- Ṣaḳāliba". In P. Bearman; Th. Bianquis; C.E. Bosworth; E. van Donzel; W.P. Heinrichs (eds.). Encyclopaedia of Islam. 8 (2nd ed.). Brill. p. 872. doi:10.1163/1573-3912_islam_COM_0978.
  2. ^ Mishin, Dmitrij (1998). The Saqaliba slaves in the Aghlabid state (PDF). Budapest: Central European University.
  3. ^ The Historical Encyclopedia of World Slavery: A-K ; Vol. II, L-Z, by Junius P. Rodriguez