Muawiya I, egentligen Mu'āwiya ibn abī Sufyān (arabiska: معاوية بن أبي سفيان), född 602, död 6 maj 680, var kalif i det islamiska riket 661–680. Han tillhörde den umayyadiska grenen av samma stam (Quraysh) som profeten Muhammed, och var son till Abu Sufyan ibn Harb. Han var ståthållare i Syrien under Alis kalifat och erkände inte denne som kalif. Efter mordet på Ali utropade Mu'āwiya sig till kalif i Damaskus. Hans kalifat accepterades i sin tur inte av Alis anhängare, de så kallade shi'at Alī, "Alis parti", som i Medina i stället stödde Alis söner Hasan och Husayn.

Muawiya I
Umayyad Caliphate. temp. Mu'awiya I ibn Abi Sufyan. AH 41-60 AD 661-680.jpg
FöddMekkaSaudiarabien[1]
DödDamaskus[2][3]
BegravdDamaskus[4]
MedborgarskapRashidunkalifatet och Umayyadiska kalifatet
SysselsättningPolitiker[5], härskare, författare, kalif
Befattning
Governor of the Levant (639–661)
Emirat (661–680)
MakaMaysun bint Bahdal
BarnYazid I (f. 646)
FöräldrarAbu Sufyan ibn Harb
Hind bint Utbah
Redigera Wikidata

Muawiya slog i början av sin regering ned kharijiternas och alidernas uppror, utvidgade sitt rike till Indus i öster, och trängde fram ända till Konstantinopel.

Han gjorde Damaskuskalifatet ärftligt inom sin familj genom sin son Yazid I (680–683) och grundade därmed umayyadernas dynasti.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ läs online, www.ceeol.com.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, JSTOR.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.bt.com.bn.[källa från Wikidata]
  4. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, lubpak.com.[källa från Wikidata]