Ej att förväxla med Erimbert.

Rimbert, död 11 juni 888, ärkebiskop i Hamburg-Bremen 865–888. Rimbert efterträdde Ansgar i ämbetet och skrev biografin över densamme; Vita Anskarii.

Rimbert
Tysk präst Redigera
Könman Redigera
Med­bor­gar­skapÖstfrankiska riket Redigera
Född830 Redigera
Fö­del­sep­latsFlandern Redigera
Död11 juni 888 Redigera
DödsortBremen Redigera
Sys­sel­sätt­ningkatolsk präst Redigera
Befatt­ningärkebiskop, katolsk biskop Redigera
ReligionRomersk-katolska kyrkan Redigera
Religiös ordenBenediktinorden Redigera
Kano­ni­se­rings­statushelgon, katolskt helgon Redigera
Helgondag11 juni Redigera

BiografiRedigera

Han gick i klosterskola i flanderska Turholt, där han skall ha uppmärksammats av Ansgar. Rimbert följde möjligen med Ansgar vid dennes andra besök i Birka, och blev vid dennes död utnämnd till ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Inte mycket är känt om hans gärning som ärkebiskop, men han skall ha varit nitisk och mån om missionen och själv besökt Danmark och Sverige.

För eftervärlden är Rimbert mest bekant för Vita Anskarii[1]. Levnadsteckningen tillkom med medförfattares bistånd sannolikt under det närmaste årtiondet efter Ansgars död och tillägnades benediktinmunkarna i Corvey. Arbetet är skrivet i uppbyggligt syfte, men innehåller en mängd faktiska upplysningar, bland annat att Ansgar vid fem års ålder skulle ha blivit moderlös och strax senare av sin far satt i skola vid klostret Corbie i Picardie.[2] Framställningen är anmärkningsvärt fri från legendariska utsmyckningar. Biografin över Rimbert själv (Vita Rimberti), skriven av någon klerk i Bremen eller munk i Corbie, är däremot ett obetydligt arbete.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Legenden utgavs i svensk översättning 1965: Rimbert; Rudberg Gunnar, Ahnlund Nils (1965). Ansgars levnad. Verbum ([Ny utg.]). Stockholm: Diakonistyr. Libris länk 
  2. ^ Cornell Jan, Grenholm Gunvor, red (1966). Den svenska historien. 1, Forntid, vikingatid och tidig medeltid till 1319. Stockholm: Bonnier. sid. 210. Libris länk 

Externa länkarRedigera