San Giovanni della Ficozza, även benämnd S. Iohannes de Ficotia[1] och San Giovanni dei Maroniti,[2] är en dekonsekrerad kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Johannes Döparen och aposteln Johannes.[3] Kyrkan är belägen i rione Trevi, vid Via dei Maroniti. San Giovanni della Ficozza var de libanesiska maroniternas nationalkyrka. Tillnamnet ”Ficozza” syftar på den romerska adelsfamiljen de Ficocciis som residerade i området.

San Giovanni della Ficozza
Kyrka
Exteriören.
Exteriören.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via dei Maroniti 29
San Giovanni della Ficozza (nummer 228) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.
San Giovanni della Ficozza (nummer 228) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.

Kyrkans historiaRedigera

Det är inte känt när denna kyrka grundades, men den omnämns i ett dokument från den 23 september 1199, bevarat i arkivet vid San Silvestro in Capite: ”domus cum orticello suo post se, posita in regione Trivii prope ecclesiam S. Ioannis de Ficoccia”.[1] Enligt en uppgift uppfördes kyrkan av en viss Cecco Ficoccia.[4] Kyrkan var en filial till San Marcello al Corso, men den blev en egen församlingskyrka under senmedeltiden. Familjen de Ficocciis donerade medel för renoveringar 1224 och 1409.

Påve Gregorius XIII lät 1584[5] grunda ett college för det maronitiska prästerskapet i anslutning till kyrkan.[6][7]Senare blev kyrkan maroniternas nationalkyrka i Rom. En inskription i kyrkan löd: VENI DE LIBANO SPONSA MEA ET CORONABERIS[8] (”Kom från Libanon, min brud, och du skall bli krönt”. År 1700 företogs en restaurering.

Byggnadskomplexet skadades i samband med den franska ockupationen 1798 och plundrades av franska soldater 1808. Kyrkan återkonsekrerades 1864 av påve Pius IX,[6] men endast nio år senare exproprierades komplexet av den italienska staten. Denna överlät 1878 lokalerna åt det polsk-slovenska prästseminariet (Pontificio Collegio Polacco).[6] Detta seminarium hade tidigare varit beläget vid Via della Salara Vecchia vid Forum Romanum. Polackerna ändrade kyrkans dedikation till San Giovanni Canzio, det vill säga den helige Johannes av Kęty, en polsk filosof och teolog. Det polska seminariet förblev på denna plats till 1936,[9] då byggnaderna ansågs för begränsade för dess behov. Idag residerar det polska seminariet vid Piazza Remuria på Lilla Aventinen.

Kyrkan San Giovanni della Ficozza dekonsekrerades och användes först som garage[6] och därefter som nattkafé.[9] Sedan 1998 huserar restaurangen Sacro e Profano ("Heligt och Profant") i den forna kyrkobyggnaden.

Kyrkans exteriörRedigera

Kyrkan har inte någon egentlig fasad. I exteriören märks en kolossal pilaster i byggnadens hörn och ett stort fönster med omramning i barockstil. Ovanför ingången satt tidigare en Mariabild i stuck från 1400-talet.

Kyrkans interiörRedigera

Den ursprungliga högaltarmålningen visade Jungfru Maria med de heliga Johannes Evangelisten och Markus, utförd av Filippo Azzurrini.[9] Senare pryddes högaltaret av ett polskt verk från 1800-talet som framställde Jungfru Maria med de heliga Johannes av Kęty, Stanislaus, Adalbert av Prag och Kasimir. Det högra sidokapellet var invigt åt Jungfru Maria och hade en staty föreställande henne. I det vänstra sidokapellet stod statyn Ecce Homo. Åtskilliga av kyrkans fresker finns kvar, bland annat i taket och triumfbågen.

Enligt Filippo Titi, italiensk apostolisk pronotarie och konsthistoriker, fanns i kyrkan en målning föreställande den unge Johannes Döparen (San Giovannino), som först ansågs vara utförd av Rafael, men som visade sig vara ett verk av Giulio Romano.[10]

Utgrävningar under kyrkan under 1960-talet bringade i dagen ett domus, det vill säga ett romerskt bostadshus från 200-300-talen, samt tabernae, små butiker. Man har även påträffat rester av två gator belagda med kiselsten.[9]

BilderRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Hülsen 1927, s. 276.
  2. ^ Ausenda 2002, s. 156.
  3. ^ Pautrier 2013, s. 139.
  4. ^ Rendina 2000, s. 133.
  5. ^ Venuti 1767, s. 79.
  6. ^ [a b c d] Lombardi 1993, s. 80.
  7. ^ Hülsen 1927, s. 277.
  8. ^ Armellini 1891, s. 273.
  9. ^ [a b c d] Cola 1996, s. 30.
  10. ^ Titi & 1763 329–330.

Tryckta källorRedigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Buchowiecki, Walther (1970) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 2, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: Gesù Crocifisso bis S. Maria in Monticelli. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76031. OCLC 27719523 
  • Cola, Maria Celeste (Febbraio 1996). ”San Giovanni della Ficoccia e Collegio dei Maroniti” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (5): sid. 30. ISSN 1126-6546. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 
  • Titi, Filippo (1763) (på italienska). Descrizione delle pitture, sculture e architetture esposte al pubblico in Roma. Roma: Marco Pagliarini. OCLC 3880564 
  • Venuti, Ridolfino (1767) (på italienska). Accurata, e succinta descrizione topografica e istorica di Roma moderna. Roma: Carlo Barbiellini al Corso. OCLC 8825495