Al fresco
Målning al fresco, freskomålning, fresk, är en kalkmålning på våt puts.
Termen kommer av italienskans fresco, vilket betyder "på färsk [mur]". Med freskoteknik används pulvriserat färgpigment blandat med vatten, som målas direkt på fuktig, nylagd kalkputs. Först läggs ett grovputslager att torka, och därefter ett lager med finare kalkputs, vilket är den egentliga grunden för målningen. Finputslagret läggs på ett litet område i taget, så mycket som beräknas kunna målas innan putsen torkat, eftersom målningen inte kan ändras efter det att putsen torkat.
Freskoteknik står i motsats till kalkmålning med al secco-teknik för vägg- och takmålningar, vid vilken färg appliceras på torr puts. Al secco-målningar är inte lika hållbara som freskomålningar, eftersom färgpigmenten inte förmår tränga in i den torra kalkputsen. Hållbarheten förutsätter dock att använda färger är kalkäkta, det vill säga inte förändras av kalken.
Innehåll
HistorikRedigera
Freskomålning förekom i den egeiska kulturen och senare i etruskisk konst och antikens Grekland och romerska riket, där väggmålningarna i Pompeji utgör exempel. Den tillämpades under tidig romansk tid, i till exempel danskt kyrkomåleri och i Italien med Giotto di Bondone och andra från slutet av 1200-talet.
Från och med 1400-talet blev freskotekniken den mest använda för muralmålning i Europa men har i Sverige förekommit sparsamt fram till 1900-talet.[1]
Stucco lustroRedigera
- Huvudartikel: Stucco lustro
Stucco lustro är en variant av freskoteknik. Färgpigmenten blandas med släckt kalk och tvättvål för siden. Målningens yta poleras också för att bli glansig.
Freskomålare i urvalRedigera
ReferenserRedigera
Vidare läsningRedigera
- Erik Lindholm: Kalkmålningsteknik: al fresco, al secco, stucco lustro, sgraffito, Kungliga Konsthögskolan, Stockholm 1992
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Al fresco.
