Öppna huvudmenyn

Samvetsfrihet är friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse,[1] i handling, underlåtelse till handling eller med ord. Det räknas som en mänsklig rättighet, samman med religionsfrihet och åsikts- och tankefrihet.[2]

Med samvetsfrihet räknas rätten att, så långt det inte strider mot allmän lag, framföra på samvetet grundade invändningar, privat och offentligt, ensam eller i grupp. Detta räknas i den europeiska rättighetsstadgan som en hörnsten i ett demokratiskt samhälle.[3] Det intar en framträdande roll i Katolska kyrkans katekes, för vilken den fria viljan som samvetsfriheten förutsätter är central.[4]

I Europakonventionens artikel 9 står att envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, och att inskränkningar bara är lagliga om rättigheten strider mot den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.[5]

Barnmorskan Ellinor Grimmark har hävdat samvetsfrihet för att som barnmorska slippa utföra aborter, något som avslogs i Tingsrätten och Arbetsdomstolen. Fallet har överklagats till Europadomstolen.[6] Juridikprofessor Reinhold Fahlbeck medade på SvD Debatt att samvetsfrihet i vården skyddas både av gällande svensk abortlag och av Europakonventionen.[7] RFSU:s förbundsjurist Kerstin Burman menade i en artikel i Feministiskt perspektiv att samvetsfrihet tvärtom inte finns i abortlagen och att den samvetsfrihet som Europakonventionen slår fast inte är tillämplig i yrkeslivet.[8]

Se ävenRedigera

NoterRedigera