Samuel Klingenstierna
Samuel Klingenstierna, född 18 augusti 1698 på Tolefors i Kärna socken i Östergötland, död 26 oktober 1765 i Uppsala, var en svensk matematiker och fysiker verksam vid Uppsala universitet, som professor 1728–1752, och samtida med bland andra Linné och Celsius. Klingenstierna gick emot Newton men stödde Leibniz.
| Samuel Klingenstierna | |
 Litografi av Otto Wallgren | |
| Född | 18 augusti 1698 Tolefors sätesgård (Linköping) |
|---|---|
| Död | 26 oktober 1765 (67 år) Uppsala |
| Bosatt i | Sverige |
| Medborgarskap | Svensk |
| Nationalitet | Sverige |
| Forskningsområde | Matematik, Fysik |
| Alma mater | Uppsala universitet |
| Namnteckning |  |
Uppväxt och studierRedigera
Samuel Klingenstierna var sonson till biskop Zacharias Klingius och Beata född von Otter, och son till majoren Zacharias Klingenstierna och Helena Maria Gyllenadler, dotter till biskopen i Linköping Samuel Enander Gyllenadler.
Klingenstiernas rika naturgåvor märktes medan han ännu gick i skolan i Linköping hos biskop Haquin Spegel, som fann ett nöje i att emellanåt examinera och undervisa den hoppingivande ynglingen.
Vid universitetet i Uppsala, där Klingenstierna skrevs in vid 18 års ålder, studerade han först juridik och kom då att läsa Samuel Pufendorfs avhandling om natur- och folkrätten. I densamma påträffade han ett då för honom obekant uttryck quantitates morales. När han rådfrågade en äldre kamrat om detta, erhöll han till svar att om han ville lära känna kvantiteter, måste han läsa matematik. På ytterligare förfrågan, vilken författare som skrivit bäst i denna vetenskap, hänvisades han till Euklides, av vilken han genast skaffade sig Martinus Gestrinius upplaga, som innehöll de sex först böckerna.
Nu började han sina matematiska studier, till en början under handledning av den skicklige matematikern A. G. Duhre, då bosatt i närheten av Uppsala. Han fortsatte därefter på egen hand, genomgick flera författare från Arkimedes till Leibniz, samt inlämnade till Vetenskaps-Societeten i Uppsala arbeten av erkänt värde.
Klingenstierna och Anders Celsius blev de första invalda ledamöterna av Kungliga Vetenskapsakademien efter dess bildande 1739.[1]
Resor på kontinentenRedigera
Redan nu började ryktet om hans kunskaper att sprida sig. Kammarkollegium, där han blivit e. o. tjänsteman, anmälde vid 1723 års riksdag honom till understöd för vetenskapliga resor. Med ett stort stipendium företog han året därefter en resa till Tyskland, Schweiz, Frankrike och England, fortsatte sin forskning och knöt en mängd lärda bekantskaper, såsom med matematikern Bernoulli[vem?], filosofen och matematikern Christian Wolf med flera.
Professur vid Uppsala universitetRedigera
Under tiden växte hans vetenskapliga anseende, och när den matematiska professuren i Uppsala 1728 blev ledig utnämndes Klingius, förnämligast på Wolfs förord. I totalt 24 år kom Klingenstierna att utöva sin akademiska lärarverksamhet vid Uppsala universitet.
Genom klarheten och livligheten i sina föredrag, vilka han ofta lät åtföljas av varjehanda fysikaliska experiment, lockade han till sitt auditorium en stor skara ynglingar, vilka, utan att själva tänka därpå, leddes in på matematikens studium. Följden blev att när Klingenstierna slutade hade svenskarna allmänt börjat läsa geometri och vetenskapen tagit ett betydande steg framåt.
När 1750 de matematiska ämnena fördelades på två professurer, valde Klingenstierna för sin del fysiken, men erhöll redan 1752 avsked med pension för att få tillfälle att uteslutande ägna sig åt matematiskt författarskap och särskilt en kurs i artillerivetenskap. Emellertid inträffade förhållanden som gjorde att detta arbete aldrig blev fullbordat. När nämligen Olof von Dalin 1756 av det där vid riksdagen mäktiga Hattpartiet skildes från sin befattning såsom lärare för kronprinsen Gustav, valde stånderna enhälligt Klingenstierna som efterträdare. Han mottog förtroendet och bibehöll platsen till 1764, då han för sjuklighet fick biträde av Bengt Ferner. Klingenstierna hade 1756 erhållit kansliråds- och 1762 statssekreteraretitel.
Han avled 1765 och fick sin sista vila på Lovö kyrkogård vid sidan av Dalin under en minnesvård som Lovisa Ulrika låtit uppföra åt dem gemensamt.
Som matematiker var Klingenstierna ryktbar i hela Europa. Hans storhet som vetenskapsman bestod i att han med klarhet, djup och bestämdhet uppfattade de stora matematiska och fysiska sanningar, vilka vid samma tid uppdagades synnerhet av Newton och att han på en mängd enskilda förhållanden tillämpade samma upptäckter mer enkelt, tydligt och träffande, än flertalet av hans samtida förmådde göra. En särskild förtjänst inlade han om optiken, vari han med skäl räknas för den ypperste av sin tids fysiker. Även för vitterheten hade han sinne, och kunde som gammal ur minnet upprepa långa stycken ur latinska skaldeverk.
KällorRedigera
- Klingenstierna, Samuel i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
NoterRedigera
- ^ Vetenskapsakademin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Vidare läsningRedigera
- Frängsmyr, Tore (1990). ”The mathematical philosophy”. The quantifying spirit in the 18th century (1990): sid. 27-44. Libris 9731401
- Lindroth, Sten: Samuel Klingenstierna i Svenskt biografiskt lexikon (1975-1977)
- Rodhe, Staffan (2002). Matematikens utveckling i Sverige fram till 1731. Uppsala dissertations in mathematics, 1401-2049 ; 24. Uppsala: Univ. Libris 8426600. ISBN 91-506-1603-X - (del I: Matematikens utveckling i Sverige fram till början av 1700-talet med speciell granskning av hur det oändligt stora och det oändligt lilla uppfattades ; del II : Samuel Klingenstierna : ett studium av hans liv och matematik fram till 1731. Inkluderar sammanfattning på engelska med titeln: Samuel Klingenstierna - a study of his life and mathematics until 1731) [1]
- Samuel Klingenstiernas levnad och verk: biografisk skildring. Stockholm. 1919-1925. Libris 468761
- Klingenstierna omnämns utförligt i början av kapitel ett, Sjuttonhundratalet i Gårding, Lars (1994). Matematik och matematiker: matematiken i Sverige före 1950. Lund, Sverige: Lund University Press. Libris 7677625. ISBN 91-7966-271-4, 348 sidor, inbunden. Den engelskspråkiga utgåvan, översatt av Lars Gårding själv, finns inscannad på Google Books.
Externa länkarRedigera
Wikisource har originalverk relaterade till Samuel Klingenstierna. - Klingenstierna, Samuel i Libris
| Företrädare: Daniel Lundius |
Inspektor för Nerikes nation 1730–1756 |
Efterträdare: Johan Gottschalk Wallerius |
| Företrädare: Petrus Schyllberg |
Inspektor för Göteborgs nation 1736–1756 |
Efterträdare: Mårten Strömer |
| Företrädare: Anders Boberg |
Rektor för Uppsala universitet Vt 1737 |
Efterträdare: Olof Celsius d.ä. |
| Företrädare: Andreas Winbom |
Rektor för Uppsala universitet Ht 1742 |
Efterträdare: Magnus Beronius |
| Företrädare: Anders Berch |
Rektor för Uppsala universitet Ht 1749 |
Efterträdare: Carl von Linné |