Carl Gustaf Nordin

Carl Gustaf Nordin, född 2 januari 1749 i Stockholm, död 14 mars 1812 i Härnösand, var en svensk biskop, historiker, språkforskare, politiker, ledamot av Svenska Akademien 1786–1812, stol 15.

Biskop Carl Gustaf Nordin
Carl Gustaf Nordin
Kyrka	Svenska kyrkan
Stift	Härnösands stift, biskop
Period	1805–1812
Företrädare	Eric Hesselgren
Efterträdare	Erik Abraham Almqvist
Född	2 januari 1749 Stockholm
Död	14 mars 1812 (63 år) Härnösand

Biografi

Nordin föddes i Stockholm som son till kyrkoherden Carl Magnus Nordin och Margareta Stecksenia. Släkten, känd sedan 1500-talet, adlades 1788 och upphöjdes senare till friherrligt stånd med Carl Gustaf Nordins bror Johan Magnus af Nordin. Carl Gustaf Nordins barn adlades för sin fars förtjänster 1807 på farbroderns namn af Nordin och nummer. Den adliga grenen utdog på svärdssidan 1874.

Nordin växte upp i Stockholm och senare i Bygdeå när fadern fick tjänst där. 1763 inskrevs han vid Uppsala universitet som student till Johan Ihre, och han blev filosofie magister 1773 samt amanuens vid universitetsbiblioteket samma år. Han utnämndes till docent i gotisk litteratur och nordiska antikviteter 1774, efter att ha anklagat den rudbeckianska skolan för förfalskningar och lögner. På grund av motstånd från denna skola, lämnade han Uppsala, och fick ett lektorat i Härnösand 1775, under vilket han studerade konsthistoria och publicerade en avhandling i ämnet 1781. 1782 fick han i uppgift att utge ett svenskt medeltidsdiplomatarium. 1785 övertog han pastoratet i Skellefteå efter sin svärfar.

Nordin invaldes i Svenska akademien 1786, troligen på grund av att han var mycket uppskattad av Gustav III. Hans inledningstal utgick från att samerna var Sveriges ursprungsbefolkning, och han diskuterade därifrån om svenska språkets utveckling. Under denna tid var den allmänna uppfattningen bland de lärda i Sverige att Sverige var civilisationens urhem, ett idéarv från Olof Rudbeck d.ä.. Nordin gjorde sig således inte populär i de akademiska kretsarna, och uppfattades av de mer trogna göticisterna som illojal mot fäderneslandet. 1786 blev han ändå ledamot i Riksdagen för prästeståndet.

Nordin frystes ut efter mordet på Gustav III, och tvingades lämna Stockholm. Att han hade kunnat ifrågasätta den götiska överlägsenheten hade bara varit möjligt under kungens beskydd, och när kungen dog blev denna debatt del av det politiska spelet. Läget för Nordin förbättrades dock vid Gustav IV Adolfs myndighet; Nordin var en trogen och välbehövd bundsförvant vars kulturella bildning och intellektuella talang var allmänt ansedd även av meningsmotståndarna. 1800 fick han upprättelse och blev åter ledamot i Riksdagen, samt utnämndes till biskop 1805. Han deltog vid riksdagarna 1809–1810 då 1809 års regeringsform och Successionsordningen stadgades.

Han hyste en varm välvilja till Norrland, vilket märktes bl.a. genom att han lät inrätta och drev industrier där, och översatte Bibeln till samiska. Han grundade i Härnösand dess första tryckeri och år 1806 ett hem för skolungdomar som inte bodde på orten.

Såsom trogen gustavian och göticisternas motståndare, har Nordin blivit ihågkommen som stridslysten, elak, omedgörlig, intrigant och äregirig, men han är även beundrad, framför allt för insamlandet av vad som blev Carolina Redivivas Nordinska handskriftssamling, genom donation 1814 av Karl XIV Johan. Han blev också beundrad för hans insats i att pastoratshandeln upphörde.

Gift 1. med Anna Katarina Högström, 2. Anna Sofia Nensén, 3. Margareta Elisabet Clason. Änkling två gånger. Ett av hans barn i tredje äktenskapet var Gustaf af Nordin.

Bibliografi

• Dagboksanteckningar 1786–1792, utgivn. Kungl. Samfundet för utgivandet av handlingar rörande Skandinaviens historia (Sthlm 1868), Historiska handlingar nr 6
• Dissertatio academica de usu juris naturalis in vita civili, 1771
• Monumenta Suiogothica vetustioris aevi falso meritoque suspecta, 1773
• Lineamenta doctrinae de illuminatione hominis irregeniti, 1781
• Tal till Gustav Adolfs födelse, 12 november 1778
• Inträdes-tal till Svenska akademien 13 maj 1786
• Handlingar til uplysning af svenska krigs-historien, 1788
• Landshöfdingen m.m. friherre Pehr A. Örnskölds styrelse öfver Vester-Norrland, 1808
• Minnen öfver namnkunniga svenska män... Uppläste i Svenskaakademien, 1787–1811

Litteratur

• Carl-Fredrik Corin, "Carl Gustaf Nordin." Svenskt biografiskt lexikon 27, 1990–91.
• Martin Gidlund, "Carl Gustaf Nordins kyrkliga och politiska verksamhet 1786–1812." Kyrkohistorisk årsskrift 51 (1951).
• Nils Ahnlund, "Carl Gustaf Nordin som kritiker och hyperkritiker-" Archvistica et mediævistica Ernesto Nygren oblata. (Samlingar och studier utg. av Svenskt arkivsamfund 1.) 1956.
• K G Hjelmérus, "Carl Gustaf Nordin och de kyrkiga organisatiinsproblemen i Härnösands stift", Forum Theologicum 16, 1959.
• K G Hjelmérus, "Carl Gustaf Nordins förslag år 1801 till ny prästvalslag." Kyrkohistorisk årsskrift 63 (1963).
• K G Hjelmérus, "Biskop Carl Gustaf Nordin som brukspatron", Från ådalar och fjäll 1961.
• K G Hjelmérus, "Biskop Carl Gustaf Nordin och Frösö trivialskola", årsboken Jämten 1962.
• K G Hjelmérus, Carl Gustaf Nordins pedagogiska åsikter och verksamhet. (Årsböcker i svensk undervisningshistoria 108), 1962.
• K G Hjelmerus, "Biskop Carl Gustaf Nordin och församlingsorganisationen samt de ekonomiska förhållandena under biskopstiden i Härnösand 1805–1812", Statsvetenskaplig tidskrift 1963.

Utmärkelser

• Kommendör av Nordstjärneorden (KNO)

Se även

• Lista över biskopar i Härnösands stift

Källor

• Svenskt biografiskt lexikon
• Svenska Män och Kvinnor

Externa länkar

• Wikisource har verk av eller om Carl Gustaf Nordin.
  Originalverk
• Nordinska handskriftssamlingen i Uppsala universitetsbibliotek
• Inträdestal i Svenska akademien 1786
• Carl Gustaf Nordin (1749–1812) hos Litteraturbanken
• Carl Gustaf Nordin i ledamotsregistret hos Svenska Akademien