Saharaskriktrast[2] (Argya fulva) är en nordafrikansk tätting i familjen fnittertrastar.[3]

Saharaskriktrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteArgya
men se text
ArtSaharaskriktrast
A. fulva
Vetenskapligt namn
§ Argya fulva
Auktor(Desfontaines, 1789)
Synonymer
Turdoides fulva
Turdoides fulva fulva

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Saharaskriktrasten är en trastliknande men långstjärtad och kortvingad fågel med en kroppsläng på 23-25 centimeter. I fjäderdräkten är den jämnfärgat ljust och varmt rödbrun med vitaktig strupe. Näbben är kraftig och lätt nerböjd, antingen gråsvart med gul mungipa hos hanen eller i nordöstra Afrika halmgul med svart spets. Ögat är vanligtvis mörkt och de grova benen ljusbruna.[4]

Läten redigera

Saharaskriktrasten hörs ofta, med utdragna drillande lockläten samt ett kort tjitt. Sången består av en serie pipiga toner, med diftonger: piy piy-piy-piy piiä.[4]

Utbredning och systematik redigera

Saharaskriktrast delas in i fyra underarter med följande utbredning:[5]

Släktestillhörighet redigera

Saharaskriktrast placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.[6][7][8] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska och nordafrikanska arter i släktet Argya, däribland saharaskriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.[3][5]

Levnadssätt redigera

Saharaskriktrasten är en social fågel som håller ihop i täta familjegrupper, med fem till tio fåglar. Den påträffas i halvöken med spridda träd och buskar, intill oaser, i karga buskmarker och i palmlundar. Boet placeras i en tät törnbuske.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Argya fulva Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 360. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  7. ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

Externa länkar redigera