Öppna huvudmenyn
Huvudartikel: Runsvenska

Denna artikel beskriver grammatiken i runsvenska.

Språket i Sverige under runsvensk tid (omkring 800–1225 e. Kr.) är huvudsakligen känt genom runinskrifter. Beteckningen runsvenska är en konventionell beteckning på språket i Sverige, innan böcker började skrivas i Sverige med latinska alfabetet. (När vi skriver ”Sverige” i denna artikel, menar vi området för det medeltida riket Sverige; under tidig runsvensk tid var Sverige troligen inte ett enat rike.)

Under runsvensk tid fanns inga större skillnader mellan språket i Sverige och språket i övriga Norden. Detta gemensamma språk kallas fornnordiska. De rikaste källorna till fornnordiska är fornvästnordiska handskrifter från Island och Norge. Även om tungomålen i Norden var dialekter av samma språk, talar man om ”runsvenska” för att betona de små särskiljande drag, som ändå fanns i runsvenska jämfört med fornvästnordiska, och för att betona, att man syftar på just det svenska runinskriftsmaterialet.

Eftersom runinskriftsmaterialet är begränsat, är det inte möjligt att skriva en grammatik baserad på runinskrifterna i Sverige. Runsvenskans grammatik måste till stor del rekonstrueras med hjälp av fornvästnordiska. En runsvensk grammatik är i grunden en fornvästnordisk grammatik, som man har modifierat på de punkter, där man kan visa, att språket i Sverige skiljde sig från fornvästnordiska.

En runsvensk grammatik är därför snarast ett praktiskt hjälpmedel för dem, som vill läsa om hur språket torde ha varit, när runinskrifter gjordes i Sverige. I en runsvensk grammatik samlar vi alla välgrundade slutsatser om den tidens språk i Sverige inom ramen för en allmän fornnordisk grammatik.

Denna artikel beskriver främst, hur runsvenskan kan antas ha talats under äldre runsvensk tid, vikingatiden.

RunorRedigera

Huvudartikel: Runor

FonologiRedigera

Framställningen grundas på Ragnvald Iversen[1][a] och Elias Wessén.[2] De runsvenska texterna är skrivna med runor, som inte återgav språket noggrant. De runsvenska orden och ljuden i denna artikel är alltså rekonstruktioner. I rekonstruktionen av runsvenska använder man i de flesta fall symboler som ligger nära det Internationella fonetiska alfabetet (IPA). Men i några fall används specialtecken för att beteckna runsvenska fonem. Inom vinkelparentes ⟨ ⟩ har i några fall angivits skrivtecken som används i transkribering av runsvenska (eller fornvästnordiska, när den dialekten omnämns), men inte nödvändigtvis är de gängse symbolerna från Internationella fonetiska alfabetet (IPA).

VokalerRedigera

Det fanns nio vokaler, som kunde vara långa eller korta.[1] Långa och korta vokaler var skilda fonem.[1] Dessutom fanns i äldsta tid nio långa nasalerade vokalfonem; alltså fanns 27 vokalfonem.[1] Oftast använder man i det vanliga skrivsättet för runsvenska symboler som är helt lika IPA‐symboler. Men när vi skriver runsvenska använder vi två skrivtecknen för vokaler som inte motsvarar IPA. De tecknen är ⟨æ⟩[b] och ⟨ǫ⟩, som används för ljuden som skrivs /ɛ/ och /ɔ/ i IPA.

De nio vokalerna i tabellen nedan fanns alltså som långa onasalerade vokaler, korta onasalerade vokaler, och långa nasalerade vokaler. Korta nasalerade vokaler var inte fonem, utan var allofoner av de korta onasalerade vokalerna.[1]

främre bakre
orundad rundad orundad rundad
hög (sluten) /i/ /y/ /u/
mellanhög (mellansluten) /e/ /ø/ /o/
låg (öppen eller mellanöppen) /ɛ/ ⟨æ⟩ /a/ /ɔ/ ⟨ǫ⟩

Dessutom fanns tre diftonger, som brukar skrivas ⟨æi⟩, ⟨au⟩ och ⟨øy⟩[3] Dessa tre diftonger motsvarar de fornvästnordiska diftonger, som oftast skrivs ⟨ei⟩, ⟨au⟩ och ⟨ey⟩[1]. De två första av dessa tre diftonger motsvarar de urnordiska diftongerna /ai/ och /au/. Den tredje diftongen ⟨øy⟩/⟨ey⟩ har uppstått genom i-omljud av /au/.[4]

Utöver de tre diftongerna ovan brukar man skriva produkterna av brytning som ⟨ia⟩ och ⟨io⟩, alltså med vokaltecknet ⟨i⟩ som första komponent. Man kan räkna ⟨ia⟩ och ⟨io⟩ som stigande diftonger.[3]. I utgåvor av fornvästnordisk litteratur brukar man skriva den första komponenten med konsonanttecknet ⟨j⟩: ⟨ja⟩ och ⟨jǫ⟩.[5] I beskrivningar av fornvästnordiska omnämns därför inte brytningsprodukterna som stigande diftonger.

KonsonanterRedigera

Konsonantfonemen /ɸ/ (ofta skrivet /f/), /þ/, /g/ och /n/ hade allofoner i vissa positioner.

labial dental alveolar postalveolar palatal velar labiovelar
tonande tonlös tonande tonlös tonande tonlös
plosiver (klusiler) /b/ /p/ /d/ /t/ /g/ (allofon [ɣ]) /k/
frikativor /ɸ/ (allofon [β])[6] /þ/ (allofon [ð]) /x/ ⟨h⟩
nasaler /m/ /n/ (allofon [ŋ] av /n/)
sibilant /s/
vibrant (tremulant) /r/
approximant /ɻ/ ⟨R⟩ /j/ /w/
lateral approximant /l/

Bilabial frikativa (/ɸ/ med allofonen [β]) utvecklades senare till /f/ (allofon [v]). Tecknet /f/ används oftare än /ɸ/ för detta fonem i litteratur, även om äldre tid, när realisationen av fonemet troligen varit bilabial snarare än labiodental. I denna artikel använder vi fortsättningsvis inte symbolerna /ɸ/ och [β] för de möjliga tidiga bilabiala uttalen, utan vi skriver /f/ och [v].

Fonemen /f/ och /v/ är annorlunda jämfört med nutida svenska. Fonemet /f/ fanns i början av ord (fiskR – ”fisk”), då det uttalades [f], eller mellan vokaler (hafa – ”hava”), då det uttalades [v]. Fonemet som betecknas /v/ som i vinna och svanR (”svan”) uttalades ursprungligen [w]. I nutida standardsvenska har det gamla fonemet /v/ och allofonen [v] av fonemet /f/ smultit samman till det moderna fonemet /v/.

I translitterering och normalisering (transkribering) av runinskrifter används symbolen R för ett fonem, som utvecklats ur urnordiskans /z/. Uttalet av detta slags r‑ljud är svårt att rekonstruera med säkerhet, och IPA‐symbolen i tabellen är en gissning.

MorfologiRedigera

Översikt över morfologiRedigera

Morfologi är ordböjningslära. De grundläggande begreppen i morfologi är ordklass och grammatisk kategori. Varje ordklass i runsvenska böjs enligt vissa grammatiska kategorier. Till exempel böjs substantiv i kasus, numerus och bestämdhet (species).

Morfologin indelas i

DeklinationRedigera

SubstantivRedigera

Substantiven i runsvenska böjs efter genus och kasus.

a- stammarRedigera
MaskulinumRedigera
víkingr
viking, sjökrigare
Sing. Plur.
Nominativ víkingr víkingar
Genitiv víkings víkinga
Dativ víkingi víkingum
Ackusativ víking víkinga

Fler ord som böjs som víkingr:

  • víkingr - viking, sjökrigare
  • konungr - konung
  • stafr - stav
  • karl - karl (rlr > rl)
  • stæinn - sten (nr > nn)
  • svæinn - sven, ung man (nR > nn)
  • gárðr - inhägnad (gård)
  • haugr - hög
  • ulfr - ulv, Ulf
  • íss - is (sR > ss)
  • dagr - dag
  • Gunnarr - Gunnar
  • Svæinn - Svenn
  • Þórrstæinn - Torsten (nR > nn)
  • Oláfr - Olof
  • Ingvarr - Ingvar
  • Þórr - Tor (gudanamn)
kætill
kittel
Sing. Plur.
Nominativ kætill kætlaR
Genitiv kætils kætla
Dativ kætli kætlum
Ackusativ kætil kætla

Fler ord som böjs som vikingR

  • himil - himmel
  • hamarr - hammare
  • kætill - kittel
  • Óðinn - Oden (gudanamn)
NeutrumRedigera
land
land
Sing. Plur.
Nominativ land lǫnd
Genitiv lands landa
Dativ landi lǫndum
Ackusativ land lǫnd

De flesta neutrala ord som inte slutar på -i böjs så här. Bland annat:

  • land - land
  • skíp - skepp
  • gull - guld
  • giald - gäld
  • kuml - kummel, röse
  • ví - vi, helig plats
  • haf - hav
  • bó - bo, hem
  • fæ - boskap, lös egendom (-aR i genitiv singularis)
  • líf - liv
  • oðal - odal, fast egendom
ia- stammarRedigera
MaskulinumRedigera

Denna klass innehåller bland annat egennamn och agentnomen.

ÞóriR
Tore
Sing. Plur.
Nominativ Þórir Þórar
Genitiv Þóris Þóra
Dativ Þóri Þórum
Ackusativ Þóri Þóra
NeutrumRedigera

Så här böjs neutrer som slutar på -i (nusv. -e)

mærki
märke
Sing. Plur.
Nominativ mærki mærki
Genitiv mærkis mærka
Dativ mærki mærkum
Ackusativ mærki mærki
ja- stammarRedigera
MaskulinumRedigera

Förutom de former som omnämns nedan finns vid några ord enstaka belägg för former på -ir i nominativ plural.

drængR
ung man
Sing. Plur.
Nominativ drængr drængjar
Genitiv drængjar drængja
Dativ drængi drængjum
Ackusativ dræng drængja

Som drængr böjs ett flertal maskuliner på g, gh och k, såsom bækkr "bäck", drykkr "dryck", læggr "ben", lænkr "kedja", ryggr "rygg", sækkr "säck", strængr "sträng", særkr "särk, skjorta" och ælghr "älg".

R
gård
Sing. Plur.
Nominativ r jar
Genitiv jar ja
Dativ jum
Ackusativ ja

Som býr böjs byrr "medvind", hærr "här" och þyn "tunna". Det senare böjs dock i nominativ plural þynir och i ackusativ plural þyni (eller ibland, efter räkneord, þyn).

væfR
väv
Sing. Plur.
Nominativ væfr væfjar
Genitiv væfs væfja
Dativ væf væfjum
Ackusativ væf væfja

Som væfr böjs några få ord, såsom gudanamnet Frør (endast i singular), folkgruppen Nærikjar samt þæfr "smak".

NeutrumRedigera
kyn
släkt
Sing. Plur.
Nominativ kyn kyn
Genitiv kyns kynja
Dativ kyni kynjum
Ackusativ kyn kyn

Som kyn böjs många enstaviga neutrala substantiv, såsom bær "bär", myrk "mörker", næs "näs", næt "nät", ský "moln", skæg "skägg", væþ/vaþ "vad" och æg "ägg".

ô- stammarRedigera
FemininumRedigera
ǫnd
kön, sort, släkte
Sing. Plur.
Nominativ ǫnd ev. u-omljud andar
Genitiv andar anda
Dativ andu andum
Ackusativ ǫnd ev. u-omljud andar

Andra ord som böjs likadant:

  • orost - strid
  • sal - själ
  • ǫnd - ande
  • braut - väg
  • rún - runa
  • bró - bro
  • sól - sol
  • borg - borg
  • giof - gåva
  • víking - viking, sjökrigståg
  • Oluf - Olof (ett kvinnonamn, alltså inte det samma som OlafR!)
io- stammarRedigera
FemininumRedigera
øx
yxa
Sing. Plur.
Nominativ øx øxar
Genitiv øxar øxa
Dativ øxi øxum
Ackusativ øxi øxar

Få ord i den här gruppen, mest personnamn.

  • Hildr - Hildur
  • Holmfriðr - Holmfrid
  • Þórrgærðr - Torgerd
  • Sigríðr - Sigrid
  • Gerðrúþr - Gertrud
  • Gúðlaugr - Gudlög
jô- och vô- stammarRedigera
FemininumRedigera

Jô-stammarna skiljer sig från ô-stammarna enbart i det att de har ett /j/ mellan stammen och ändelsen om ändelsen börjar på /a/ eller /u/. Vô-stammarna utskiljer sig på samma sätt genom att ha ett /v/ före ändelser som börjar på /a/ eller /i/.

vô-stam:

  • ǫr - pil
i- stammarRedigera
MaskulinumRedigera
vinR
vän
Sing. Plur.
Nominativ vinr vinir
Genitiv vinar vina
Dativ vini vinum
Ackusativ vin vini
  • vinr - vän
  • gæstr - gäst
  • staðr - ställe
  • ælgr - älg
  • Hakonn - Håkan
  • ǫnundr - Anund
  • Frøyr - Frej (gudanamn)
FemininumRedigera
iorð
jord
Sing. Plur.
Nominativ iorð iorðir
Genitiv iorðar iorða
Dativ iorðu iorðum
Ackusativ iorð iorði
  • færð - färd
  • iorð - jord
  • nauð - nöd ; kan ha -r i nom.sing.
u- stammarRedigera
MaskulinumRedigera
vårþr
vakt, väktare
Sing. Plur.
Nominativ vǫrðr ev. u-omljud / u-brytning iorðir
Genitiv vǫrðar (a-brytning) iorða
Dativ vǫrði i-omljud iorðum
Ackusativ vǫrðu > vǫrð iorði

Det finns ett fåtal substantiv som böjs såhär.

  • vǫrðr - vakt, väktare
  • ǫss - asagud; ǫss, ásar, æsi, ǫs, æsir, ása, ásum, ásu
  • mǫgr - son; mǫgr, magar, mægi, mǫg, mægir, maga, magum, magu
  • ǫrn - örn; ǫrn, arnar, ærni, ǫrn, ærnir, arna, arnum, arnu
  • knǫrr - knarr, handelsfartyg; knǫrr, knarrr, knærri, knǫrr, knærrir, knarra, knarrum, knarru
  • sunr - son; sunr, sunar, syni, sun, synir, suna, sunum, sunu
  • biorn - björn, Björn; biorn, biarnar, birni, biorn, birnir, biarna, biarnum, biarnu
  • tigr - tiotal; tigr, tigar, tigi, tig, tigir, tiga, tiugum, tiugu
n- stammarRedigera
Maskulinum (an-stamm)Redigera

Många maskulina substantiv böjs såhär.

landboi
arrendator
Sing. Plur.
Nominativ landbói landbóar
Genitiv landbóa landbóa
Dativ landbóa landbóum
Ackusativ landbóa landbóa

Alla maskuliner som slutar på i (utom jan-stammarna nedan och nd-stammarna) räknas hit.

  • landbói - "arrendator"
  • Fasti - Faste
Neutrum (an-stamm)Redigera
auga
öga
Sing. Plur.
Nominativ auga augun
Genitiv auga augna
Dativ auga augum
Ackusativ auga augun
jan- stammarRedigera
MaskulinumRedigera

Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.

Några få ord på -i.

  • bryti - förman
  • hǫfþingi - hövding
ôn-stammarRedigera
FemininumRedigera
kona
kvinna, maka
Sing. Plur.
Nominativ kona konur
Genitiv konu kvenna
Dativ konu konum
Ackusativ konu konur

Bara kona har den underliga formen kvenna i genitiv pluralis! De andra har bara ändelsen -na. kona; kvinna, maka

  • Inga - Inga
  • Ása - Åsa
jon- stammarRedigera
FemininumRedigera

Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.

Femininer på -ja.

  • kyrkia - kyrka
in- stammarRedigera
FemininumRedigera

Dessa ord har ingen pluralform, p.g.a. sina abstrakta betydelser.

ælli
ålderdom
Sing.
Nominativ ælli
Genitiv ælli
Dativ ælli
Ackusativ ælli

(Oftast abstrakta) femininer på -i (nusv. -e). Till exempel:

  • ælli - ålderdom
RotnomenRedigera
MaskulinumRedigera
maðr
människa, man
Sing. Plur.
Nominativ maðr mænn
Genitiv manns manna
Dativ manni mannum
Ackusativ mann mænn

Inga ord böjs som maðr.

  • maðr - människa, man
fótr
fot
Sing. Plur.
Nominativ fótr fótr
Genitiv fótar fóta
Dativ fóti fótum
Ackusativ fót fótr

Som fótr böjs några få ovanliga verb.

  • tr - fot
FemininumRedigera
hand
hand
Sing. Plur.
Nominativ hand hændr
Genitiv handar handa
Dativ hand handum
Ackusativ hand hændr
r- stammarRedigera

Bara fem ord ingår i klassen. Vanligtvis släktskapsord.

faðir
fader
Sing. Plur.
Nominativ faðir fæðr
Genitiv faður fæðra
Dativ faður / fæðr fæðrum
Ackusativ faður fæðr

Bara dessa fem ord böjs så här:

  • faðir - fader
  • móðir - moder
  • bróðir - broder
  • dóttir - dotter
  • systir - syster
nd- stammarRedigera

Böjs som an-stammar i singular.

MaskulinumRedigera
bondi
bofast, bessutten man, make
Sing. Plur.
Nominativ bóndi bóndr
Genitiv bónda bónda
Dativ bónda bóndum
Ackusativ bónda bóndr
fiandi
fiende
Sing. Plur.
Nominativ fíandi fíandr
Genitiv fíanda fíanda
Dativ fíanda fíandum
Ackusativ fíanda fíandr

Som bondi böjs bara ett ord till:

  • bóndi - bofast besutten man, make
  • frændi - frände, släkting

Som fiandi böjs alla presensparticip som används som substantiv, till exempel:

  • fíandi - fiende

AdjektivRedigera

Stark böjningRedigera
Singular
Mask. Fem. Neutr.
Nom. langr lang langt
Gen. langs langrar langs
Dat. langum langri langu
Ack langan langa langt
Plural
Mask. Fem. Neutr.
Nom. langir langar lang
Gen.
langra
Dat.
langum
Ack langa langar lang

Som langr böjs enstaviga adjektiv som:

  • langr - lång
  • miorr - smal
  • halfr - halv
  • sniallr - duglig
  • stórr - stor
  • glaðr - glad
  • rikr - rik, mäktig
  • vitr - klok
Singular
Mask. Fem. Neutr.
Nom. hæiðinn hæiðin hæiðit
Gen. hæiðins hæiðinnar hæiðins
Dat. hæiðnum hæiðni hæiðnu
Ack hæiðinn hæiða hæiðit
Plural
Mask. Fem. Neutr.
Nom. hæiðnir hæiðnar hæiðin
Gen.
hæiðinna
Dat.
hæiðnum
Ack hæiðna hæiðnar hæiðin

Som hæiþinn böjs tvåstaviga adjektiv och perfektparticip av starka verb:

  • fæghinn - glad; nom.sing.: nR > nn
  • hæiðinn - hednisk; nom.sing.: nR > nn

PrepositionerRedigera

som styr ackusativRedigera

gønum genom
um om

som styr dativRedigera

af av
át åt
frá från
gen mot
mót mot
mæþ med
úr ur

som styr genitivRedigera

bland bland, i bland (+ styr ibland dativ)
innan inom ( + styr ibland dativ)
mællum mellan, emellan
til till
útan utom (+ styr ibland dativ)

som styr ackusativ eller dativRedigera

í i (+ när frasen betecknar rörelse in i objektet + när frasen beskriver befintlighet inne i objektet)
á på (+ när frasen betecknar rörelse upp på objektet + när frasen beskriver befintlighet uppe på objektet)
fýri för
undir under
við vid
yfir över
æftir, aft, át efter

SyntaxRedigera

Se ävenRedigera

AmnärkningarRedigera

  1. ^ Eftersom språket i Norden antas ha varit relativt enhetligt i äldre fornnordiska, används Ragnvald Iversens beskrivning av äldre fornvästnordiska, och annan litteratur om fornvästnordiska som Adolf Noreens Altisländische ond altnorwegische Grammatik, som källor till runsvensk fonologi.
  2. ^ Tecknet [æ] finns i IPA, men används för ett annat vokalljud än i rekonstruktionen av runsvenska.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f] Ragnvald Iversen, Norrøn grammatikk, sjunde utgåvan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen, andra upplagan. Oslo 1982. Sidorna 9–13.
  2. ^ Elias Wessén, Svensk språkhistoria: I Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955. sidorna 21–28.
  3. ^ [a b] Staffan Fridell, Marco Bianchi, Magnus Källström och Sonia Steblin‑Kamenskaya, Runkunskap 7,5. Kompendium med stödpapper och övningar till lektioner. Uooå. Sidan 44. [1]
  4. ^ Ragnvald Iversen, Norrøn grammatikk, sjunde utgåvan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen, andra upplagan. Oslo 1982. Sidan 18.
  5. ^ Ragnvald Iversen, Norrøn grammatikk, sjunde utgåvan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen, andra upplagan. Oslo 1982. Sidan 22.
  6. ^ Adolf Noreen, Altisländische und altnorwegisceh Grammatik, Halle 1923. Sidan 69, §79.3.