För ön i Finland, se Rönn, Sibbo.

Rönn, Sorbus aucuparia, är ett träd inom familjen rosväxter. Dess löv, blomning om våren och bär på hösten är karaktäristiska och lätt identifierbara tecken. Blomning och bär liknar den nära släktingen oxelns, men löven skiljer sig markant mellan arterna genom att rönnen har små, sågtandade och parbladiga uddblad på ett enda lövfäste[2]. Oxelns löv liknar ekens, men är mörkare gröna och ludna på undersidan.

Rönn
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rönnbär.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
SläkteRönnsläktet
Sorbus
ArtRönn
S. aucuparia
Vetenskapligt namn
§ Sorbus aucuparia
AuktorCarl von Linné
Utbredning
Sorbus aucuparia range.svg
Hitta fler artiklar om växter med

Rönnen blir aldrig särskilt stor och är, som Linné skrivit, "ett träd, som icke blir gammalt". Den växer snabbt men blir sällan mer än 50-60 år[2].

HistorikRedigera

Redan när kanten av inlandsisen låg i norra Götaland 12 000 f. Kr. invandrade rönnen tillsammans med andra lövträd som asp, björk och sälg. Omkring 4500 f. Kr. hade dessa arter spridit sig till nordligaste Norrland. Rönn är Norrbottens landskapsträd.[3]

Frukter och blommorRedigera

Rönnens blommor är små och talrika, sitter i rikt förgrenade kvastar och utmärker sig med en mycket stark frän lukt, en doft som räknas till de s.k. aminoida luktämnena. Detta slags blomdoft är speciell för blommor som framförallt pollineras av flugor (till exempel fläder, hagtorn och murgröna)[4]. Trots sin styrka brukar doften inte märkas en bit bort från växten. Rönnblomman är av äppelblommornas typ med roslik krona och bred honungsrik disk innanför ståndarna. Den har 20 ståndare, ställda i tre cirklar.

Frukterna kallas rönnbär och är små äppelfrukter, med endast 2 eller 3 rum med mycket tunna, mjuka hinnväggar. De mogna rönnbären utgör den viktigaste vinterfödan för många fågelarter, till exempel sidensvans och trastar. Genom fåglarna sprids fröna, och kan då också hamna på tak, murar, bergväggar och uppe i kronorna på större träd.

 
En rönn i Sverige.
 
Oxellöv. Oxel är en nära släkting till rönn.

Eftersom rönnbären är beska och syrliga konsumeras de sällan av människor.[5] Rönnbären används till rönnbärsgelé och till att krydda brännvin. På grund av den höga halten av vitamin C användes de mot skörbjugg.[1] Rönnbären innehåller även naturliga antioxidanter i form av polyfenoler.[5] Kyla gör att syrligheten mildras och därför brukar rönnbären plockas först efter första frostnatten.[5] Ett alternativ är att plocka rönnbären när de mognat och sedan lägga dem i frysen.[5]

Rönnens utbredningRedigera

Rönnen är härdig i karga klimat och är vanlig i alla de nordiska länderna, även i de lägre fjälltrakterna. En inventering visar att den på 1950-talet i jämtlandsfjällen nådde 1 050 m. 2008 hade den dragit sig än högre, upp till 1 450 m. Oberoende undersökningar i Uralbergen, Alperna, Pyrenéerna och Jurabergen har gett jämförbara resultat. Anledningen till att rönnen rör sig allt högre antas vara den globala uppvärmningen.[6] Att rönnen trivs högt upp indikeras även av ett av dess engelska namn, mountain ash ("fjällask"). Vid ishavskusterna finns den ända ute på de yttersta skären, där den kan få en endast knappt 3 dm, till marken tryckt stam.

Rönnen utgör ett vanligt vårdträd vid finländska bosättningar. Den finns även på Island och Grönland (dock ej på Färöarna[källa behövs]) och åt andra hållet långt ned i Sydeuropa.

Rönnen kan växa som ensamt träd eller i skogar och skogsbryn. Den klarar sig bra på mager, grusig och stenbunden mark och har därför också planterats vid vägar och på gårdstomter. Då den står som ensamt träd får den ofta en liten växt, men inne i skogar och hagar blir den högre och smärtare, och när den står i skogsbryn får den en tät, rundad krona.

Rönnens vedRedigera

Rönnveden är ljusbrun, fast och seg. På grund av sin kvalitet har det använts som slöjdvirke till utsatta delar i olika bruksföremål, som hjulekrar och olika slags skaft[7]. Den grå barken kan användas till garvning och löven till vinterfoder åt boskap.

ÖvrigtRedigera

Ordet rönn kommer förmodligen från röd (bli röd, rodna-rönna), och kan då syfta på bären eller på lövens klara höstfärger.[2]

Surt sa räven om rönnbären är ett uttryck som används om situationer där en person vill förminska känslan av brist när något åtråvärt inte är uppnåeligt. Ursprungsmeningen handlar om vindruvor, vilket förklarar talesättet.

Flygrönn eller Flogrönn kallas en epifytisk rönn, det vill säga ett rönnfrö som har grott i grenklykan på ett annat träd och där börjat växa som ett eget träd i trädet. Rönnen har i folktron i sig betraktats som magiskt betydelsefull, men särskilt flogrönnar har genom sitt växtsätt anses ha haft extra kraft som skydd mot åskan, häxor och trolldom, troll och andra naturväsen, för att upptäcka skatter, eller för att användas som slagruta.[8]

Trädet har gammalt ansetts som heligt, och kallats ”Tors hjälp” då det ansetts att en gång ha räddat Tor och Loke från att drunkna i en flod[7]. Det omtalas ofta i folksägner och sagor.

Det finns flera ortnamn i Sverige med anknytning till rönnträdet, exempelvis Rönnby och Rönnskär. I sydöstra Finland finns orten Ylipihlaja, "Övre rönnen", likaså en by i Malax i Österbotten som heter Rönnholm, vilket också är ett efternamn. Det finns även ett Rönnholm i svenska Ångermanland utanför Lögdeå.

StatusRedigera

Regionalt kan hovdjur skada träden så allvarliga att en mindre population försvinner. I södra delen av utbredningsområdet kan klimatförändringar påverka beståndet negativ. Rönnen har fortfarande en stor population och den listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Rivers, M.C. & Beech, E. 2017 Sorbus aucuparia . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 mars 2020.
  2. ^ [a b c] ”Den virtuella floran: Sorbus aucuparia L. - Rönn”. linnaeus.nrm.se. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/sorbu/sorbauc.html. Läst 3 mars 2019. 
  3. ^ Kjell Westerlind, Sveriges landskapsträd, 2014.
  4. ^ ”Rönn & oxel”. Insektsväxter. 19 februari 2019. http://insektsvaxter.dreamhosters.com/ronn-oxel/. Läst 3 mars 2019. 
  5. ^ [a b c d] ”Rönnbär – ”superfood” som går till spillo” (på sv-FI). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/09/12/ronnbar-superfood-som-gar-till-spillo. Läst 15 juni 2020. 
  6. ^ Svenska Dagbladet 2008-06-27, "Nyheter" s 10
  7. ^ [a b] Söderqvist, Johannes. ”Rönn (och Oxel)” (på sv-SE). Tidningen Kulturen. http://tidningenkulturen.se/arkiv/122-oevriga-artiklar/reportage/kultur-reportage/22585-ronn-och-oxel. Läst 3 mars 2019. 
  8. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkarRedigera