Prins Gustaf (1758)
Prins Gustaf, officiellt HM Skepp Prins Gustaf[a], var ett linjeskepp i svenska Kungliga flottan. Fartyget, som var döpt efter Sveriges dåvarande kronprins Gustav, den blivande Gustav III, byggdes på örlogsvarvet i Karlskrona under ledning av skeppsbyggmästaren Gilbert Sheldon, och sjösattes den 6 november 1758. Bestyckningen uppgick till 68 kanoner av olika storlekar, uppställda på två batteridäck.[2][3]
| |||
 Prins Gustaf under segel. Teckning av Jacob Hägg. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Linjeskepp | ||
| Operatör |  Kungliga flottan 1758–1788 Kejserliga ryska flottan 1788–1797 | ||
| Namne | Gustav III | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Karlskrona örlogsvarv | ||
| Kölsträckt | 28 augusti 1756 | ||
| Sjösatt | 6 november 1758 | ||
| Öde | Förlist 1797 | ||
| Tekniska data | |||
| Längd | 47,50 meter | ||
| Bredd | 12,46 meter | ||
| Djupgående | 6,38 meter | ||
| Deplacement | 2 400 ton | ||
| Bestyckning | 68 kanoner | ||
I början av Gustav III:s ryska krig ingick Prins Gustaf i en svensk eskader som sommaren 1788 skickades till Finska viken, för att anfalla den ryska huvudstaden Sankt Petersburg. Den 17 juli möttes de svenska och ryska flottorna i sjöslaget vid Hogland. Prins Gustaf, som var befälsfartyg i det svenska avantgardet, råkade under en vändning separeras från de övriga svenska fartygen och omringades av ryska linjeskepp. Fartygschefen överste Hans Fredrik Wachtmeister vägrade dock att kapitulera, och han och hans besättning bjöd på hårdnackat motstånd under flera timmar. Först när ammunitionen började ta slut och en fjärdedel av besättningen var försatt ur stridbart skick, tvingades Prins Gustaf stryka flagg.[4][5] Efter slaget fördes Prins Gustaf till den ryska flottans hamn i Kronstadt.[5] Skeppet förliste under rysk flagg 1797.[2][3]
Kommentarer
redigera- ^ Förkortningen "HMS" (Hans/Hennes Majestäts Skepp) började inte användas inom svenska flottan förrän efter 1950. Tidigare användes ”HM” (Hans Majestäts) följt av fartygstyp och namn. Benämningen "linjeskepp" kom inte i allmänt bruk i Sverige förrän omkring 1808. Fram till dess kallades dessa fartyg enbart för "skepp".[1]
Referenser
redigeraFotnoter
redigera- ^ Hägg 1941, s. 37.
- ^ [a b] Unger 1923, s. 307.
- ^ [a b] Glete 1990, s. 52.
- ^ Ullman 2009, s. 73.
- ^ [a b] Munthe 1914, s. 214–216.
Tryckta källor
redigera- Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglade örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur
- Glete, Jan. ”Den svenska linjeflottan 1721-1860”. Forum Navale (Sjöhistoriska samfundet) (45).
- Munthe, Arnold (1914). Svenska sjöhjältar. 7, Flottan och ryska kriget 1788-1790: Otto Henrik Nordenskjöld, D. 1, Omfattande tiden från generalmajoren af Trolles död i mars 1784 till och med slaget vid Hogland den 17 juli 1788. Stockholm: P. A. Norstedts & Söners Förlag
- Ullman, Magnus (2009). Från Hogland till Svensksund: Om drabbningarna till sjöss under Gustav III:s ryska krig 1788-1790. Stockholm: Bokförlaget Magnus Ullman
- Unger, Gunnar (1923). Illustrerad svensk sjökrigshistoria, omfattande tiden 1680–1814. Stockholm: Albert Bonniers Förlag