Pressnämnden var en fristående sektion som i Sverige under andra världskriget sorterade under Statens informationsstyrelse (SIS)[1]:105-106 som upprättats av samlingsregeringen Regeringen Hansson III. Den efterträdde Pressrådet. Pressnämnden fungerade som övervakare och granskare av den svenska pressen.[2] Den kom med påpekanden och varningar till tidningar som överträdde gränserna.[2]

Föregångaren PressrådetRedigera

Pressrådet inrättades av staten i september 1939.[2] Dagens Nyheters chefredaktör Sten Dehlgren var ordförande.[2] Det hade sex ledamöter med representanter från fyra partipolitiska pressorganisationer[förtydliga] och från Publicistklubben och TT.[2]

Pressrådet utfärdade anvisningar till tidningar för att uppamma självdisciplin och självsanering.[2] Tidningarna skulle undvika "sarkasmer och sårande utfall" samt "alla smädliga omdömen och karikatyrer" om ledande personer och de krigförande.[2]

Hösten 1941 efterträddes Pressrådet av Pressnämnden.[2]

PressnämndenRedigera

Organisation och verksamhetRedigera

I Pressnämnden satt representanter, främst chefredaktörer, för både Sveriges Journalistförbund och Publicistklubben.[1]:105-106 Journalisternas medverkan motiverades med att det var bättre att utöva självdisciplin än att censurlagen användes.[1]:105-106 Eftersom de flesta tidningar lydde fick svenskarna censurerade nyheter och många sanningar undanhölls folket.[1]:105-106

Pressnämnden meddelade media, via grå lappar, vad som fick framföras och inte.[1]:105-106 Under kriget sändes sammanlagt 260 grå lappar ut.[2] De var inte avsedda för publicering och innehöll hemliga, kortfattade meddelanden som uppgav fakta som inte borde offentliggöras i pressen.[2] Det handlade om folkhushållning, försvars- och flyktingfrågor, inrikespolitiska ämnen, utrikeshandel, Sveriges förhållande till främmande makt och relationer mellan andra stater.[2]

Nämnden delade ut varningar till tidningar.[2] Varningarna riktades främst mot antinazistiska, socialistiska och proallierade tidningar.[2] Flest anmärkningar fick Arbetaren, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda.[2]

Tjänstemännen i SIS skrev många artiklar som framhölls som föredöme för tidningarna.[2]

LedamöterRedigera

Ledamöter i Pressrådet eller Pressnämnden:

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e] Maria-Pia Boëthius. Heder och samvete, 1991, Norstedts förlag.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Ingrid Adielsson. "Det ofria ordet — Censur och tryckrihet 1766–1810 och 1920–1945", Magisteruppsats vid Uppsala Universitet, hösten 2007. Åtkomst den 15 april 2018.