Smädelseparagrafen

paragraf i den svenska Tryckfrihetsförordningen

Smädelseparagrafen åsyftar paragraf 3:9 i den svenska Tryckfrihetsförordningen. Paragrafen tillkom 1812.[1]

Paragrafen innebar att omdömen och yttranden angående främmande makt kunde leda till åtal om missförstånd kunde uppstå.[1]

Användning

redigera

Paragrafen hade knappast använts sedan sin tillkomst på 1800-talet fram till andra världskrigets utbrott 1939,[1] men under året 1939 åberopades paragrafen för att i Sverige åtala 19 tidningar.[1] 16 av dessa tryckfrihetsåtal slutade med fängelsestraff för den ansvarige utgivaren.[1]

Dock ledde åtalen, vilka uppmärksammades i andra tidningar, till att de uppgifter som regeringen försökte stoppa fick ännu större spridning.[1]







 

315 svenska tidningar beslagtogs åren 1940–1943[1]

  251 tidningar var kritiska mot Nazityskland (80 %)
  64 övriga (20 %)

För att undvika dessa uppmärksammade censurrättegångar valde Regeringen Hansson III enligt samtida juridiska bedömare att medvetet feltolka lagen för att få tillstånd ett förenklat censurförfarande.[1][a]

De första beslagsfallen föredrogs för regeringen före beslagen, men besluten kom sedan att delegeras till justitieminister Karl Gustaf Westman och sanktionerades av regeringen i efterhand.[1]

Åren 1940–1943 beslagstogs 315 svenska tidningar, varav 251 var kritiska mot Nazityskland.[1]

Se även

redigera

Fotnoter

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ "Den påstådda medvetna misstolkningen bestod i att myndigheterna förbisåg att sådant tidningsbeslag utan föregående rättegång endast fick användas då upphovsmannen till en text ej var åtalbar, exempelvis vid diplomatisk immunitet eller vid bosättning i utlandet."[1]

Referenser

redigera