Nepalkupvinge[2] (Pnoepyga immaculata) är en asiatisk fågelart i familjen kupvingar inom ordningen tättingar.[3]

Nepalkupvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKupvingar
Pnoepygidae
SläktePnoepyga
ArtNepalkupvinge
P. immaculata
Vetenskapligt namn
§ Pnoepyga immaculata
AuktorMartens & Eck, 1991
Synonymer
  • Nepalesisk smygtimalia
  • Nepalesisk kupvinge

Utseende och läte

redigera

Nepalkupvingen är liksom övriga arter i familjen kupvingar en mycket liten (10 cm) brunaktig fågel som verkar nästan sakna stjärt. På undersidan syns smala svarta centra på fjädrarna. Jämfört med fjällig kupvinge (Pnoepyga albiventer) saknar nepalkupvingen dennas beigevita fläckar på hjässa, halssidor och vingar. Ovansidan är också blekare olivbrun. Lätet består av åtta högfrekventa genomträngande toner som levereras rätt snabbt.[4]

Utbredning och systematik

redigera

Nepalensisk kupvinge beskrevs som ny art för vetenskapen först 1991 och är endemisk för ett område i Himalaya från västcentrala till östra Nepal.[5] Den övervintrar i låglandet, där den även påträffats på andra sidan gränsen till Uttar Pradesh.[5][6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

redigera

Fram tills nyligen har kupvingarna helt okontroversiellt betraktats som en av flera släkten smygtimalior i familjen Timaliidae, som de i flera avseenden är mycket lika (därav artens tidigare svenska trivialnamn nepalesisk smygtimalia). Genetiska studier visar dock förvånande att de istället är troligen närmare släkt med gräsfåglar (Locustellidae) och rörsångare (Acrocephalidae).[7] Därför urskiljs de numera ut som en egen familj, Pnoepygidae.

Levnadssätt

redigera

Nepalkupvingen hittas nära åar och floder i undervegetation med stenar och klippblock, men även i öppna delar eller i kanter av städsegrön lövskog. Den förekommer i bergstrakter, vanligen på mellan 1730 och 3100 meters höjd, vintertid ner till 250 meter. Där hoppar den runt i den låga vegetationen och bland klippblocken, troligen på jakt efter ryggradslösa djur, och kan då vara lätt att komma nära. Arten häckar maj–juli med ett bo funnet intill ett litet vattenfall.

Status och hot

redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt förekommande och ganska vanlig.[8]

Referenser

redigera

Tryckta källor

redigera
  • Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422
  • Rasmussen, PC and JC Anderton. 2005. Birds of South Asia: The Ripley Guide. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8487334672
  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Pnoepyga immaculata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Phil Chantler, 2008, Nepal Wren-Babbler, i Dutch Birding, 30:2, 2008.
  6. ^ Nepal Wren-babbler Pnoepyga immaculata Arkiverad 5 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. på Birdlife.org
  7. ^ Gelang, Magnus; Cibois, Alice; Pasquet, Eric; Olsson, Urban; Alström, Per; Ericson, Per G. P. (2009). "Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification". Zoologica Scripta 38 (3): 225–236
  8. ^ Grimmett, R.; Inskipp, C.; Inskipp, T. 2000. Birds of Nepal. Christopher Helm, London.

Externa länkar

redigera