Fjällig kupvinge[2] (Pnoepyga albiventer) är en mycket liten bergslevande asiatisk fågelart i familjen kupvingar.[3][4]

Fjällig kupvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKupvingar
Pnoepygidae
SläktePnoepyga
ArtPnoepyga albiventer
Vetenskapligt namn
§ Pnoepyga albiventer
Auktor(Hodgson, 1837)
Utbredning
Synonymer
Fjällig smygtimalia

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Fjällig kupvinge är en mycket liten fågel, endast nio centimeter lång och med en vikt av 19-23 gram. Liksom övriga hos kupvingar är stjärten mycket kort, så pass att fågeln ser ut att sakna stjärt. Ovansidan är olivfärgad med små gulbruna fläckar på hjässa och halssidor, ibland över hela manteln. Undersidan är gulbrun, mörkfjällig på bröst och buk.[5]

Läte redigera

Fågeln sjunger förhållandevis starkt, en stigande ramsa som slutar abrupt: tzee-tze-zit-tzu-stu-tzit.[6]

Utbredning och systematik redigera

Fjällig kupvinge delas upp i två underarter med följande utbredning:[4]

 
Utbredningsområde för fjällig kupvinge.

Arten är stannfågel, men flyttar till lägre nivåer vintertid i delar av utbredningsområdet. Den beskrevs först av Brian Houghton Hodgson 1837.[7] Tidigare behandlades taiwankupvingen (Pnoepyga formosana) som underart till fjällig kupvinge, men denna urskiljs numera allmänt som egen art. Å andra sidan kategoriserades taxonet mutica tidigare som den egna arten "kinesisk kupvinge" men förs numera till fjällig kupvinge på basis av rätt små genetiska skillnader och att lätesskillnaderna kan vara klinal.[4]

Familjetillhörighet redigera

Fram tills nyligen har kupvingarna helt okontroversiellt betraktats som en av flera släkten smygtimalior i familjen Timaliidae, som de i flera avseenden är mycket lika (därav artens tidigare svenska trivialnamn fjällig smygtimalia). Genetiska studier visar dock förvånande att de istället är troligen närmare släkt med gräsfåglar (Locustellidae) och rörsångare (Acrocephalidae).[8] Därför urskiljs de numera ut som en egen familj, Pnoepygidae.

Levnadssätt redigera

Fågeln återfinns i fuktiga subtropiska bergsskogar, där ofta nära vatten. Den ses enstaka, under häckningstid i par, mestadels på eller nära marken i tät undervegetation på jakt efter insekter och frön. Fågeln häckar mellan mars och augusti. Boet är en sfärisk konstruktion med ingång två tredjedelar upp på ena sidan, mycket likt ett gärdsmygsbo.[5]

 

Himalayapiphare lever i ett slags symbios med fjällig kupvinge.[9]

Status redigera

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Den beskrivs som vanlig till ganska vanlig, men ovanlig i Kina.[5]

Källor redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2013 Pnoepyga albiventer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 14 augusti 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  5. ^ [a b c] Collar, N. J. & Robson, C. 2007. Family Timaliidae (Babblers) pp. 70 – 291 in; del Hoyo, J., Elliott, A. & Christie, D.A. eds. Handbook of the Birds of the World, Vol. 12. Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona.
  6. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  7. ^ (1998) , website, Zoonomen - Zoological Nomenclature Resource
  8. ^ Gelang, Magnus; Cibois, Alice; Pasquet, Eric; Olsson, Urban; Alström, Per; Ericson, Per G. P. (2009). "Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification". Zoologica Scripta 38 (3): 225–236
  9. ^ Ochotona royleiIUCN:s rödlista, läst 2013-09-22.

Externa länkar redigera