Plesiadapis är ett släkte däggdjur som är känt från tidsperioderna paleocen och eocen.[1]

Plesiadapis
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: Paleocen till eocen
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
ÖverordningEuarchontoglires
OrdningPlesiadapiformes
FamiljPlesiadapidae
SläktePlesiadapis
Vetenskapligt namn
§ Plesiadapis
AuktorGervais, 1877
Arter

Plesiadapis walbeckensis Russell, 1964
Plesiadapis remensis Lemoine, 1887
Plesiadapis tricuspidens Gervais, 1877
Plesiadapis russelli Gingerich, 1976
Plesiadapis insignis (Piton, 1940)
Plesiadapis praecursor Gingerich, 1975
Plesiadapis anceps Simpson, 1936
Plesiadapis rex (Gidley, 1923)
Plesiadapis gingerichi Rose, 1981
Plesiadapis churchilli Gingerich, 1975
Plesiadapis fodinatus Jepsen, 1930
Plesiadapis dubius (Matthew, 1915)
Plesiadapis simonsi Gingerich, 1975

Plesiadapis cookei Jepsen, 1930
Hitta fler artiklar om djur med

Fram till 1990-talet antogs att ordningen Plesiadapiformes, där Plesiadapis ingår, är systergruppen till dagens primater. Enligt en studie från 1992 kan Plesiadapiformes vara närmare släkt med dagens pälsfladdrare och som primaternas systergrupp utpekas spetsekorrar.[2]

Släktets arter levde för 58,7 till 50,3 miljoner år sedan. De klättrade antagligen i träd och var troligen växtätare.[1] Zoologen Gingerich hittade under 1970-talet likheter mellan arternas skelett och skelettet av de nu levande murmeldjuren (förutom den långa svansen). I studien beskrevs Plesiadapis som marklevande.[3]

Fossil av släktet hittades i Nordamerika och i Europa. Ungefär 15 arter är kända.[1]

Dessa djur påminde i de flesta morfologiska egenskaper om dagens ekorrar men några detaljer av deras tänder hade likheter med samma detaljer hos dagens primater. Det vetenskapliga namnet är bildat av prefixet plesio (nära) och Adapis (ett släkte av tidiga primater). Senare forskning visade att släktskapet mellan dessa djur inte är lika "nära" som det antogs i början.[4]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c] Plesiadapis Arkiverad 5 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine., Fossilworks, läst 2018-03-05
  2. ^ Kay, Richard F.; Thewissen, J. G.; Yoder, Anne D. (1992). ”Cranial anatomy of Ignacius graybullianus and the affinities of the Plesiadapiformes”. American Journal of Physical Anthropology 89 (4): sid. 477–498. doi:10.1002/ajpa.1330890409. 
  3. ^ Fleagle, John G. (1987). ”Plesiadapidae”. Primate Evolution and Human Origins. Transaction Publishers. sid. 43-45 
  4. ^ Acorn, John (2007). Plesiadapis. Deep Alberta: Fossil Facts and Dinosaur Digs. University of Alberta. sid. 121