P.O. Enquist

svensk författare och manusförfattare

Per Olov Enquist, även känd som P.O. Enquist, född 23 september 1934 i Sjön, Hjoggböle i Bureå församling i Västerbotten, död 25 april 2020[1][2] i Vaxholms distrikt,[3] var en svensk författare, dramatiker och regissör.

Per Olov Enquist
Per Olov Enquist på Idrottsgalan i Stockholm den 14 januari 2013.
Per Olov Enquist på Idrottsgalan i Stockholm den 14 januari 2013.
Född23 september 1934
Sjön, Hjoggböle, Västerbottens län, Sverige
Död25 april 2020 (85 år)
Vaxholm, Stockholms län
YrkeFörfattare
Dramatiker
Regissör
NationalitetSvensk
SpråkSvenska
Verksam19612014
Framstående priserLitteris et Artibus (2000)
MakaMargareta Ersson
(1960–1978)
Lone Bastholm
(1980–1994)
Gunilla Thorgren
(1995–2020; hans död)

BiografiRedigera

Per Olov Enquist växte upp som enda barn med sin mor, då hans far småbrukaren Elof Enqvist (1903–1935) dog tidigt.[4][5] Modern folkskolläraren Maja Enqvist,[6] född Lindgren (1903–1992), var djupt troende och engagerad i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Om sin barndom skrev Enquist 2007: "Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. Jag hade inga lekkamrater, men en stor skog helt för mig själv, det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna".[7][8]

I mitten av 1950-talet var Enquist aktiv inom friidrotten och hade stora förväntningar på sig som höjdhoppare; han hoppade 1,97 m.[9] Han studerade bland annat litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och blev där vän med den blivande författaren Lars Gustavsson och litteraturvetaren Lars Lönnroth. Efter filosofisk ämbetsexamen 1960[10] var Enquist verksam som kulturkritiker vid Svenska Dagbladet och Expressen. I början av 1970-talet var han programledare för TV-programmet Kvällsöppet.[11] Åren 1970–1971 bodde han i Västberlin, 1973 i Los Angeles som gästprofessor på UCLA och 1978–1993 i Köpenhamn.

Han debuterade som författare med Kristallögat (1961), och slog igenom 1964 med Magnetisörens femte vinter, som även har filmatiserats. Internationellt fick han sitt genombrott med Legionärerna som översattes till flera språk och filmatiserades av Johan Bergenstråhle med titeln Baltutlämningen. Enquist skrev även för film och tv med manus som Strindberg, Ett liv och filmerna Il Capitano och Hamsun. Som dramatiker fick han ett stort internationellt genombrott med debutpjäsen Tribadernas natt. Han samarbetade med Anders Ehnmark i flera pjäser och med Ingmar Bergman i BildmakarnaDramaten i Stockholm 1997. Han var även verksam som regissör, både inom teater och film. Bland annat regisserade han en kontroversiell uppsättning av dramat Fröken Julie i Köpenhamn 1984.[12]

1975 berömde han de röda khmerernas deportering av Phnom Penhs befolkning för tvångsarbete på landsbygden, vilket kom att förfölja honom i den svenska debatten. I självbiografin Ett annat liv ångrade han detta och menade att han då inte ens visste vem Pol Pot var.[13]

PrivatlivRedigera

Enquist var gift första gången från 1960 med fil. mag. Margareta Ersson,[14] med vilken han fick en son 1961 och en dotter 1968, andra gången 1980–1994 med teaterchefen Lone Bastholm och tredje gången från 1995 med Gunilla Thorgren,[15][16] journalist och politiker (S). Paret var bosatt i Vaxholm.

Sonen Mats Enquist är generalsekreterare i Svensk Elitfotboll.[17]

FörfattarskapRedigera

 
Per Olov Enquist på Bok- och biblioteksmässan 2011.
Per Olov Enquist presenterar sig själv på Bok- och biblioteksmässan 2012.

Enquist skrev romaner, dramer, krönikor och andra berättelser. Under pseudonymen Peter Husberg skrev han en collageroman, Bröderna Casey (1964), tillsammans med Leif Nylén och Torsten Ekbom. De övriga romanerna har han skrivit ensam, under eget namn.

Enquists författarskap brottas med sanningsproblemet i etiskt och metodologiskt hänseende; centralt är spänningen mellan det subjektiva, det relativa och det absoluta, samt det objektiva, illusion och desillusion. Ett exempel på detta är berättandets ofta experimentella form som var som mest radikal på 60-talet och som i Magnetisörens femte vinter gestaltar sig genom insprängda dagboksanteckningar i berättelsen. Ett annat är en återkommande balansgång mellan fiktion och fakta, fantasi och verklighet, som yttrat sig i dokumentärromaner eller faktioner (Legionärerna) och historiska romaner (Livläkarens besök, Lewis resa). Många gånger låter Enquist oförståndiga eller obildade människor kontrasterande förmedla berättelsen, med ett mikroperspektiv på världens stora skeenden. Flera romaner handlar om faktiska personer och händelser, exempelvis Blanche och Marie (2004) om hysteriforskaren Jean Martin Charcots patient och älskarinna Blanche, hennes tillfrisknande och liv som assistent hos Marie Curie.

Uppväxten i Västerbotten och i en djupt religiös miljö lämnade spår i flera av Enquists romaner, dels språkligt i form av norrländska ordvändningar eller västerbottniska dialektinslag och lån från fromhetslitteraturen, dels tematiskt med flera verk geografiskt placerade i Västerbotten (bland andra Sekonden, Musikanternas uttåg, Kapten Nemos bibliotek), eller med beröring till väckelserörelsens historia (Lewis resa).

Romanen Livläkarens besök från 1999 blev en stor internationell framgång och belönades med Augustpriset.[11]

Böckerna Livläkarens besök och Nedstörtad ängel finns upptagna i boken Tusen svenska klassiker.[18]

2008 utkom Enquists självbiografi, Ett annat liv, som belönades med Augustpriset. Det var andra gången han erhöll priset; första gången var för Livläkarens besök 1999. År 2009 vann han Iris Ljudbokspris för ljudboksversionen av Ett annat liv som han själv läste in. Självbiografin uppmärksammades inte minst för författarens inträngande skildring av sin alkoholism.[19]

Somrarna 2013–2014 var Enquist programvärd i åtta avsnitt av Allvarligt talat i Sveriges Radio.[20]

Ett återkommande tema för kulturskribenten Enquist var under två decennier turerna kring utredningen av mordet på Olof Palme, i form av bokrecensioner och egna iakttagelser, ett ämne han 1992 också behandlade i skönlitterär form i essäsamlingen Kartritarna.

Enquist har översatt Wolf Biermanns sångtext "Ermutigung", svensk titel "Uppmuntran", som tonsatts och medtagits som nr 824 i Svenska kyrkans psalmbokstillägg Psalmer i 2000-talet.

Enquist var en av Sveriges mest framgångsrika författare utomlands, bland annat i Tyskland,[21] och tilldelades ett stort antal internationella priser.

FilmRedigera

Utöver manus till åtta filmer, har P.O Enquist även regisserat två utav dessa, nämligen Magisk cirkel, från 1995 och Från regnormarnas liv, 1998.[22] Han har även gjort en mindre skådespelarinsats som höjdhopparen Kenneth Wittlock i filmen Höjdhoppar'n från 1981[23] där hans namn även ropas ut under en tävling. Han framträder även i dokumentären Kapten Nemos barn från 2010.[22]

De sista årenRedigera

Liknelseboken (2013) blev Enquists sista roman. Åren efter 2014 blev han mer sällsynt i offentligheten.[24] Han ställde dock upp i några intervjuer även på senare år, bland annat i Sveriges radio våren 2018.[25]

Priser och utmärkelserRedigera

BibliografiRedigera

EpikRedigera

DramatikRedigera

SamlingarRedigera

FilmmanusRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/646347/Dodsannons
  2. ^ ”Författaren PO Enquist är död”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wEOepG/forfattaren-po-enquist-ar-dod. Läst 26 april 2020. 
  3. ^ Ratsit 26 april 2020
  4. ^ Dansk Kvindebiografiskt leksikon, Lone Bastholm
  5. ^ Ansedel, hjoggbole.nu Arkiverad 9 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Enquist, Per Olov. Ett annat liv. Norstedts 2008, s. 54
  7. ^ Gästkrönikan, Allt om trädgård 2007:9, s. 72
  8. ^ Expressen – "Sologitarr" 16 november 2010
  9. ^ ”Olof Wretling: ”PO Enquist gjorde att jag kände mig mindre främmande””. SVT Nyheter. 27 april 2020. https://www.svt.se/kultur/sa-minns-kollegorna-po-enquist. Läst 15 juli 2020. 
  10. ^ Enquist, Per Olov i Vem är det 1997
  11. ^ [a b] Författaren PO Enquist är död Sveriges Radio 26 april 2020
  12. ^ Åke Leijonhufvud (2012-02-01) Rik blick på litteraturen, Sydsvenskan, läst 2020-10-18
  13. ^ P.O. Enquist (2008). Ett annat liv. Stockholm: Norstedts, s. 197–198. ”Han skall dock få lära sig att fullständigt korrekta ståndpunkter kan bli helt fel när tid förrinner. Västlig press rasar över utrymningen, han upprörs över skenheligheten i att inte fråga sig vem som egentligen skapat detta helvete i Vietnamkrigets efterföljd, alltså USA. Han skriver en kort artikel om medias krokodiltårar som innehåller meningarna "Då utrymde man huset och började städa upp. Man började skura golv och väggar, eftersom inte människor skulle leva i förnedring här, utan i fred och med värdighet. I väst flödar då krokodiltårarna. Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg." Denna riktiga analys, möjligtvis med undantag av ordet "bara", efterföljs så de närmaste åren av den fasansfulla verkligheten som är The Killing Fields, en miljon döda, förfärliga lidanden för de utdrivna, och existensen av en av historiens värsta massmördare, Pol Pot. Han får under något decennium epitetet Pol Pot-anhängare och folkmordsnostalgiker. Det förra, om Pol Pot, är dock genant på ett speciellt sätt: han förtiger att han när artikeln skrevs inte visste att denne Pol Pot existerade och i varje fall inte vem han var.” 
  14. ^ http://runeberg.org/vemarvem/norr68/0639.html Vem är vem? / Norrland, supplement, register 1968 / 615. Läst 15 november 2018.
  15. ^ Kärnborg, Ulrika (6 september 2008). ”De svarta åren”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=824843. Läst 6 september 2008. 
  16. ^ Aftonbladet, 28 oktober 1995, s. 23. Läst 26 mars 2020.
  17. ^ https://www.unt.se/sport/uppsalabon-som-leder-svensk-fotboll-4520988.aspx
  18. ^ Gradvall, Jan; Nordström, Björn; Nordström, Ulf; Rabe, Annina (2009), Tusen svenska klassiker. Böcker filmer skivor tv-program från 1956 till i dag, Stockholm: Norstedts, ISBN 978-91-1-301717-4 
  19. ^ ”De svarta åren”. DN.SE. 6 september 2008. https://www.dn.se/arkiv/kultur/de-svarta-aren/. Läst 11 september 2020. 
  20. ^ https://www.svd.se/allvarligt-talat-med-enquist-och-andersson Läst 21 februari 2018.
  21. ^ "Han tillhörde den yttersta tyska litteratureliten" Sveriges Radio Kulturnytt 27 april 2020
  22. ^ [a b] http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=68961#films
  23. ^ http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=5581
  24. ^ ”PO Enquist: »Att skriva romaner är det svåraste du kan göra«”. https://vilaser.se/po-enquist-intervju-sjukdom-dramatik-forfattare/. Läst 26 april 2020. 
  25. ^ ”P.O. Enquist och smärtan”. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1026540?programid=4381. Läst 26 april 2020. 
  26. ^ Pressmeddelande ("Per Olov Enquist är sedan 1992 hedersdoktor vid den Humanistiska fakulteten, Umeå universitet."), Umeå universitet, 19 april 2013
  27. ^ Hedersdoktorer vid Universitetet i Oslo
  28. ^ Torbjörn Ivarsson (10 juni 2007). ”Italienska städer hyllar PO Enquist”. Dagens Nyheter. 
  29. ^ Fredrik Söderling (9 november 2009). ”Har du trogna läsare i Österrike?”. Dagens Nyheter. 
  30. ^ "PO Enquist utnämnd till hedersdoktor" Svenska Dagbladet, 3 oktober 2010
  31. ^ Pressmeddelande Uppsala universitet, 5 oktober 2010

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera