Öppna huvudmenyn

Oswald Kuylenstierna

Oswald Fredrik Kuylenstierna även stavat Kuylenstjerna, född 2 juni 1865Karlsborg, död 1 maj 1932 i Lidingö, svensk major och museiföreståndare.

Han var son till överste Carl Kuylenstierna och Amalia Hæffner samt gift med Elisabeth Hammarberg, född 1877 i Göteborg.

Efter mogenhetsexamen 1884 blev han underlöjtnant vid Göta artilleriregemente. År 1896 blev han attaché i S:t Petersburg och utnämndes till kapten 1903. Han blev verkställande direktör för Göteborgs Aftonblad AB 1899 och föreståndare för Artillerimuseum i Stockholm 1911. Kuylenstierna utgav många skrifter i politiska och militära ämnen, samt historia och skönlitteratur. Han var medlem i Karolinska förbundet och stor beundrare av Karl XII.

Ty under dagar, då den materiella nyttans synpunkt varit den förnämsta, då missmodets jämnstrukna gråvädersstämning härskat, då har man städse med en överlägsen axelryckning avfärdat Karl XII:s personlighet. Under ljusare och handlingskraftigare tider har man förstått honom bättre och älskat honom mer, ty Karl XII:s personlighet är och förbliver proberstenen på halten av stål i den svenska nationalkaraktären.
– Kuylenstierna 1925, s. 12f

Karl XII-studierna är visserligen baserade på arkivstudier, men deras vetenskapliga värde anses vara ringa.[1] Den s.k. nya skolan bland historiker, med Harald Hjärne i spetsen höll på att samla sig till att presentera en ny genomarbetad Karl XII-bild med politiska ambitioner. Av denna grupp bedömdes Kuylenstierna skada de nationella intressena. Den nya Karl XII-forskningen syftade till att uppvärdera kungen med grund i källmaterialet och vetenskapen, det skulle inte längre gå att ifrågasätta honom som politiker och fältherre. En populärt hållen och oblygt opinionsbildande bok, skriven av en lekman, där det förekommer en del motsägelser och säkert en del faktafel riskerade att kullkasta den nya forskningens trovärdighet och därmed äventyra dess politiska mål. Därför blev Kuylenstierna och hans bok starkt och entydigt kritiserad från yrkeshistorikernas håll. Denne ansågs inför allmänheten representera vetenskapen på ett ovetenskapligt sätt.[2]

BibliografiRedigera

  • "Den ryska hären. Öfversikt af dess historia; dess organisation samt dess stridsätt" (1898)
  • Striderna vid Göta älfs mynning 1717 och 1719 (1899)
  • Karl XII:s drabanter (1910)
  • Karl XII:s död (1912)
  • Karl XII. Hans öden och personlighet (1912)
  • Jan Lilje (1912)
  • Karl Johan och Napoleon 1797-1804 (1914)
  • Rosengårdens utvalda (1920)
  • Hjältarna i Fänrik Ståls sägner (1927)

LitteraturRedigera

  • Anders Wesslén, " 'Den olycklige Kuylenstierna.' Om ett socialt nätverk och en omstridd Karl XII-biografi." Historisk tidskrift 134 (2014), s. 647-676.

KällorRedigera

  1. ^ Hilding Östlund, "Kuylenstierna, Oswald", Svenska män och kvinnor 4. Stockholm 1948, s. 378
  2. ^ Wesslén 2014, s 673-674.
  • Kuylenstierna, Oswald, Karl XII. Hans öden och personlighet. 2. uppl. Stockholm 1925
  • Svenska män och kvinnor 4. Stockholm 1948
  • Vem är det: Svensk biografisk handbok. Stockholm 1925