Öppna huvudmenyn

Orientshama

fågelart i familjen flugsnappare

Orientshama[2] (Copsychus saularis) är en vidd sprid och välkänd asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3]

Orientshama
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Copsychus saularis (male) -Bangadesh-8.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteCopsychus
ArtOrientshama
C. saularis
Vetenskapligt namn
§ Copsychus saularis
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
Skatnäktergal
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

Utseende och lätenRedigera

Orientshaman är en 20 cm lång brokig tätting med lång och ofta rest stjärt. I alla dräkter har den vita vingfläckar och stjärtkanter. De flesta hanar har blåglansigt svart på huvud, ovansida och bröst med resten av undersidan vit, hos fåglar på östra Java och Borneo dock blåsvart även på buken. Honan är normalt blågrå där hanen är blåsvart, dock mörkare glansigt blå på Sri Lanka och Andamanerna, i den senare populationen även med rostfärgad anstrykning på undersidan. Ungfågeln har orangebeige anstrykning på undersidan med mörk fjällning på strupe och bröst, liksom diffusa orangebeige fläckar ovan. Sången är en fyllig och varierad ramsa som avges från en hög sittplats.[4][5]

 
Hona i Bangladesh

Utredning och systematikRedigera

Orientshama delas in i sju underarter med följande utbredning:[3]

Arten är även införd av människan till Taiwan. Underartsgruppen amoenus bildar en på vissa ställen relativt smal hybridzon med nominatgruppen och är något åtskild genetiskt[6] vilket skulle kunna tyda på att den utgör en egen art.[5]

LevnadssättRedigera

Orientshaman hittas i öppen skogsmark, odlingsbygd och nära mänsklig bebyggelse. Open woodland, cultivated areas and around human habitation. Den tillbringar mycket tid på marken där den hoppar runt med ofta rest stjärt, födosökande efter insekter som syrsor, skalbaggar, fjärilslarver och myror men även getingar och termiter. Fågeln häckar mellan april och juli i Indien, i princip året runt på Sri Lanka, februari till augusti i Kina och januari till september i Sydostasien. Den bygger ett bo i ett hålutrymme, ofta i en mur, vari den lägger tre till sex ägg som ruvas av båda föräldrarna.[5]

 
Orientshama med bomaterial i näbben i Kannur, Kerala.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig.[7]

NamnRedigera

Fågeln har på svenska även kallats skatnäktergal.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Copsychus saularis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6 
  5. ^ [a b c] Collar, N., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Oriental Magpie-robin (Copsychus saularis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58485 15 februari 2019).
  6. ^ Lim, H.C., Zou, F. & Sheldon, F.H. (2015) Genetic differentiation in two widespread, open-forest bird species of Southeast Asia (Copsychus saularis and Megalaima haemacephala): insights from ecological niche modeling. Current Zoology 61(5): 922–934.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkarRedigera