Olivia Nordgren
Olivia Lovisa Nordgren född Larsdotter 27 februari 1880 i Gislöv, Malmöhus län, död 7 juni 1969 i Trelleborg[9], var en svensk typograf och socialdemokratisk riksdagspolitiker.
| Olivia Nordgren | |
 | |
| Född | 27 februari 1880[1][2][3] Gislövs församling[1][4][5], Sverige |
|---|---|
| Död | 7 juni 1969[1][2][3] (89 år) Trelleborgs församling[1][3], Sverige |
| Begravd | Kapell Västra kyrkogården i Trelleborg[6] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Politiker[1][2][3], typograf[1][2] |
| Befattning | |
| Stadsfullmäktigeledamot, Trelleborg (1915–1934)[7][8] Andrakammarledamot, Malmöhus läns valkrets (1925–1952)[1][3] | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna[3] | |
| Redigera Wikidata | |
Hon ingick i styrelsen för typografförbundets Trelleborgsavdelning 1908–1922, var ordförande i kvinnoklubben, styrelseledamot i arbetarekommunen 1913–1918, ledamot av socialdemokratiska partistyrelsen 1924–1952, stadsfullmäktigeledamot i Trelleborg 1915–1934 och riksdagsledamot 1925–1952.[10]
Biografi
redigeraNordgren, som var gift med redaktören Seth Nordgren, arbetade som typograf vid Trelleborgs Allehanda från 1894.
Hon anslöt sig 1907 till Socialdemokratiska partiet[11], blev fackligt engagerad och 1915 invald i Trelleborgs stadsfullmäktige. 1924 invaldes hon i den socialdemokratiska partistyrelsen och var länge den enda kvinnan där.
Nordgren var ledamot av riksdagens andra kammare från 1926, invald i Malmöhus läns valkrets. Från 1923 tillhörde hon Malmöhus läns landsting och anlitades för flera statliga utredningar, bland annat 1928 års pensionsförsäkringskommitté och i 1932 och 1933 års hembiträdesutredningar.[11] Hon var även engagerad i pensionsfrågor och ledamot av Livsmedelskommissionen. 1932 var hon en av endast fyra kvinnor i riksdagen (Kerstin Hesselgren, Olivia Nordgren, Bertha Wellin och Agda Östlund). [12]
Olivia Nordgren hade ett gott samarbete med Per Albin Hansson, som hade stort förtroende för henne. Hansson sade att om han någon gång skulle göra en kvinna till minister, "så skulle det vara Olivia"[13]. Nordgren tilldelades Illis Quorum i guld av tolfte storleken för sina sociala insatser.
Källor
redigera- Sveriges dödbok 1947-2006, (CD-rom), Sveriges Släktforskarförbund
- Stig Hadenius, Torbjörn Nilsson & Gunnar Åselius (1996). Sveriges historia. Borås: Bonnier Albs. ISBN 91-34-51857-6.
- [1]
Vidare läsning
redigera- Christina Carlsson Wetterberg: Olivia L Nordgren i Svenskt biografiskt lexikon (1990-1991)
- Christina Carlsson Wetterberg: Olivia Lovisa Nordgren i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
Externa länkar
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c d e f g] Olivia L Nordgren, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8288, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: OliviaNordgren, läst: 30 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 3, 1985, s. 249, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgR2w, läst: 12 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 24 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Gislövs kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/LLA/13108/C I/5 (1861-1885), bildid: F0010227_00098, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 24 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: OliviaNordgren, läst: 24 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, gupea.ub.gu.se .[källa från Wikidata]
- ^ svenskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ Anne-Marie Lindgren & Marika Lindgren Åsbrink: Systrar kamrater! Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer. Stockholm 2007
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 57
- ^ Norrbin, Camilla, isolering till integrering: en kollektivbiografisk studie över de kvinnliga riksdagsledamöterna under tvåkammarriksdagens tid 1922-1970, Institutionen för historiska studier, Univ., Diss. Umeå : Univ., 2004,Umeå, 2004 http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-251
- ^ Stig Hadenius, Torbjörn Nilsson & Gunnar Åselius (1996). Sveriges historia. Borås: Bonnier Albs. ISBN 91-34-51857-6, s. 408.