Wikipedia

Nostra Signora del Sacro Cuore

kyrkobyggnad i Rom

Nostra Signora del Sacro Cuore, officiellt Nostra Signora del Sacro Cuore a Piazza Navona, tidigare San Giacomo degli Spagnoli, är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan är belägen vid Piazza Navona i Rione Parione och tillhör församlingen San Lorenzo in Damaso.[1]

Nostra Signora del Sacro Cuore
Kyrka
Fasaden vid Piazza Navona.
Fasaden vid Piazza Navona.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling San Lorenzo in Damaso
Plats Piazza Navona / Corso del Rinascimento
Invigd Medeltid
1881 (nykonsekrering)
Interiören.
Interiören.
Interiören.

Kyrkan innehas av kongregationen Missionari del Sacro Cuore di Gesù, grundad år 1854 av Jules Chevalier.

Historia redigera

Den första kyrkobyggnaden på denna plats, det vill säga på ruinerna av Domitianus stadion, bar namnet Sant'Andrea in Agone och omnämns i ett dokument från år 998 samt i en bulla promulgerad av påve Nicolaus IV (1288–1292).[2]

Byggnaden ombyggdes och tillbyggdes 1450–1458 på bekostnad av Alfonso de Paradinas, sedermera biskop av Ciudad Rodrigo.[3] Kyrkan konsekrerades till aposteln Jakob och kom att bli samlingsplats för Roms spanska kommunitet. År 1506 blev San Giacomo Kungariket Spaniens nationskyrka i Rom. Antonio da Sangallo den yngre byggde om innertaket 1518.[2] Inom kort lät dock den spanska kommuniteten uppföra kyrkan Santa Maria in Monserrato i Rione Regola och nu fanns det två spanska nationskyrkor i Rom. Kyrkan hade ursprungligen tretton sidokapell, varav ett invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd, freskmålat av Perino del Vaga. Högaltaret hade Girolamo Siciolante da Sermonetas målning Korsfästelsen.[4]

Under den franska ockupationen av Rom 1798 plundrades San Giacomo-kyrkan och kom år 1824 att dekonsekreras. Spanjorerna övergav kyrkan och överförde de flesta konstverken och inventarierna till Santa Maria in Monserrato. Den forna kyrkan nyttjades bland annat som förråd.[5] År 1878 införskaffades den förfallna kyrkan av kongregationen Missionari del Sacro Cuore di Gesù – Jesu heliga hjärtas missionärer – vilka beslutade att genomföra en restaurering; fasaden mot Piazza Navona och den mot dåvarande Via della Sapienza var båda fallfärdiga.[5]

Arkitekten Luca Carimini fick i uppdrag att rita nya fasader. Han ändrade även kyrkans riktning. Tidigare hade huvudingången varit vid Via della Sapienza; nu ändrades den till Piazza Navona. I samband med detta gavs kyrkan en ny absid.[6] Byggnadsarbetena fullbordades i november 1881 och kyrkan konsekrerades ånyo den 7 december 1881 och fick officiellt namnet Nostra Signora del Sacro Cuore.[7]

Efter några smärre restaureringar under 1920- och 1930-talet revs kyrkans absid och tvärskepp 1937 för att ge plats åt genomfartsgatan Corso del Rinascimento, vilken ersatte Via della Sapienza.[8][9] Kyrkorummets riktning ändrades ännu en gång, vilket innebar att huvudportalen vid Piazza Navona sattes igen och altaret placerades därstädes.[10]

Interiör redigera

Nostra Signora del Sacro Cuore är ett av Roms exempel på en hallkyrka;[a] sidoskeppen är således lika höga som mittskeppet.[11] Det ursprungliga högaltaret befinner sig numera i Santa Maria in Monserrato. Den nuvarande högaltarmålningen utgörs av Ettore Ballerinis Nostra Signora del Sacro Cuore. Orgelläktaren i marmor är ett verk av Pietro Torrigiani från omkring år 1500.[4]

Höger sida redigera

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den helige Josef och har fresker utförda av Baldassare Croce.[11][12]

Andra kapellet är invigt åt den Obefläckade Avlelsen och pryds av Den heliga Anna och Madonnan av Giovanni Battista Conti.[4]

Vänster sida redigera

Första sidokapellet till vänster var tidigare invigt åt den helige Ildefonsus av Toledo, men är sedan 1923 invigt åt själarna i Skärselden. Altaret har målningen Kristus och själarna i Skärselden, utförd av Ettore Ballerini år 1929.[13] I detta kapell är kardinal José Saenz d'Aguirre (1630–1699) begravd.[14]

Andra sidokapellet är invigt åt aposteln Jakob. Det uppfördes mellan 1518 och 1520 på bekostnad av kardinal Antonio Del Monte och ritades av Antonio da Sangallo den yngre i elegant klassicism. Kapellet smyckades med fresker av Pellegrino Aretusi; dessa fresker är dock allvarligt fuktskadade.[15]

Titeldiakonia redigera

Nostra Signora del Sacro Cuore stiftades som titeldiakonia av påve Paulus VI år 1965.[16]

Kardinaldiakoner

Bilder redigera

Kommentarer redigera

  1. ^ Ett annat exempel är Santa Maria dell'Anima.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Chiesa rettoria Nostra Signora del Sacro Cuore a Piazza Navona” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 21 september 2017. https://archive.is/20170921143703/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=798. Läst 21 september 2017. 
  2. ^ [a b] Ciofetta 1996, s. 40.
  3. ^ Armellini 1891, s. 380.
  4. ^ [a b c] Ciofetta 1996, s. 43.
  5. ^ [a b] Racheli 2000, s. 275.
  6. ^ Ciofetta 1996, s. 41.
  7. ^ Racheli 2000, s. 275–276.
  8. ^ Ciofetta 1996, s. 42.
  9. ^ Racheli 2000, s. 276.
  10. ^ Racheli 2000, s. 277.
  11. ^ [a b] Ausenda 2002, s. 395.
  12. ^ Ciofetta 1996, s. 42–43.
  13. ^ Ciofetta 1996, s. 44.
  14. ^ Armellini 1891, s. 381.
  15. ^ Ciofetta 1996, s. 43–44.
  16. ^ ”Nostra Signora del Sacro Cuore” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 21 september 2017. https://archive.is/20170921145349/http://www2.fiu.edu/~mirandas/deaconries-3.htm%23Nostra#Nostra. Läst 21 september 2017. 

Tryckta källor redigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Ciofetta, Simona (Giugno 1996). ”Nostra Signora del Sacro Cuore, già San Giacomo degli Spagnoli” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (7): sid. 40–44. ISSN 1126-6546. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 156. OCLC 30727273 
  • Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città (2). Venezia: Marsilio Editori. ISBN 88-317-7334-8 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 
  • Titi, Filippo (1763) (på italienska). Descrizione delle pitture, sculture e architetture esposte al pubblico in Roma. Roma: Marco Pagliarini. sid. 143–145. OCLC 3880564 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nostra_Signora_del_Sacro_Cuore&oldid=49544271”