Newport-klassen är en klass landstigningsfartyg som byggdes för att ersätta de äldre Landing Ship Tank (LST) från andra världskriget. Totalt tjugo fartyg byggdes för USA:s flotta under slutet av 1960- och i början av 1970-talet. Alla avrustades på 1990-talet och tolv stycken såldes till andra länder, sex stycken sänktes som skjutmål och de sista två ligger i malpåse i väntan på skrotning.

Newport-klass
USS Racine (LST-1191)
USS Racine (LST-1191)
Allmänt
TypLandstigningsfartyg
OperatörerSe Användare
FöreDe Soto County-klass
Byggda1966–1972
I tjänst1969–
Fartyg tillhörande klassenSe Fartyg i klassen
Antal byggda20
Aktiva12
Skrotade6
Tekniska data
Deplacement8 400 ton
Längd159 meter
Bredd21 meter
Djupgående5,3 meter
Framdrift
Huvudmaskin6 × Alco dieselmotorer
Maskinstyrka16 000 hk
Propellrar2
Hjälpmaskin800 hk bogpropeller
3 × 750 kW dieselgeneratorer
Prestanda
Maxfart20 knop
Lastförmåga
Dödviktstonnage3 600 ton
Besättning224 man
Passagerare400 soldater
Lastmeter1 767 m²
Lastbilar29 stridsvagnar
Beväpning
Huvudartilleri4 × 76 mm allmålskanoner
Luftvärnsartilleri2 × Phalanx CIWS (ersatte 76 mm kanonerna på 1980-talet)
Flygdäck230 m² helikopterdäck

Konstruktion

redigera
 
USS San Bernardino med sin flytbrygga utlagd.

Efter Koreakriget och framförallt i landstigningen vid Inchon stod det klart att förmågan att transportera och landsätta tunga stridsfordon fortfarande var aktuell. Modernare amfibiefartyg kunde också landsätta stridsvagnar, men bara via landstigningsbåtar vars kapacitet uppgick till enstaka stridsvagnar per vända, vilket gjorde att styrkeuppbyggnaden på stranden skulle ha gått väldigt långsamt. Stridsvagnarna behövde landsättas kompanivis, eller ännu hellre bataljonvis. Något som krävde direkt överföring från fartyg till strand. De äldre LST:erna var dock för långsamma, hade för dålig räckvidd och bristfällig sjövärdighet i grov sjö. I Newport-klassen frångick man därför den traditionella designen med flat botten och bogport. I stället fick fartygen slankare och starkare bogar och skrov för att klara högre fart och grov sjö. För att kunna landsätta stridsvagnar fick fartygen en 34 meter lång och 40 ton tung bogramp som kunde skjutas fram från fören hängande i de stora framskjutande lastbommarna. Under gång ligger bogrampen surrad på fördäck och fungerar då även som tak över rampen från fordonsdäck. Ifall bogrampen inte räcker till kan stridsvagnarna även landsättas via en flytbrygga som kan bäras i sektioner på utsidan av bordläggningen. Fartygen har också en akterramp i vattennivå för att kunna sjösätta amfibiebandvagnar och kunna föra över stridsvagnar till LCAC-svävare eller LCU-landstigningsfarkoster. Två stycken lastkranar med kapacitet på 10 ton används för att sjösätta flytbryggan, lätta amfibiefordon eller för att lasta och lossa last direkt till kaj. Newport-klassen var även de första landstigningsfartyg som utrustades med bogpropeller för att kunna manövrera i sidled. Något som behövdes för att hålla fartyget på plats under avlastningen.[1][2]

Fartygen saknar hangar, men har en helikopterplatta på akterdäck.

Utveckling

redigera

Under 1970- och 1980-talen utgjorde de tjugo fartygen i Newport-klassen en betydande del av den amerikanska amfibieförmågan. I efterdyningarna av Kuwaitkriget genomfördes 1993 en ambitionssänkning som innebar att USA:s marinkår bara behövde ha förmågan att ingripa i två regionala konflikter samtidigt. För flottans del innebar det att man bara behövde förmågan att transportera och underhålla två MEB och en MEU. I en proposition från 15 april 1994 föreslogs därför att femton av de tjugo fartygen i Newport-klassen skulle säljas eller leasas till andra länders flottor. De fem fartygen som återstod kunde dock bara svara upp till 73 % av behovet för de två och en halv brigaderna. För att nå upp till målet så presenterade flottan ett förslag där sex fartyg behölls i tjänst, varav fyra med lägre beredskapsgrad (i praktiken placerade i reserv). Övriga fartyg godkändes för försäljning i juli 1994, av dessa är fyra fortfarande i aktiv tjänst.[1]

Av de sex fartyg som behölls var Frederick (LST-1184) och La Moure County (LST-1194) i tjänst ända inpå 2000-talet, medan Fresno (LST-1182), Tuscaloosa (LST-1187), Boulder (LST-1190) och Racine (LST-1191) behölls i malpåse (Boulder i Philadelphia och de andra tre i Pearl Harbor). La Moure County skadades svårt i en grundstötning utanför Chiles kust den 12 september 2000. Hon bogserades till Talcahuano, men skadorna var för omfattande för att det skulle löna sig att reparera henne. I stället rensades hon på all användbar utrustning och sänktes som skjutmål ungefär 240 km väster om Valparaíso under övningen UNITAS 2001.[3]

Fartyg i klassen

redigera
Namn Nummer Varv Kölsträckt Sjösatt Tagen i tjänst Avrustad Öde
Newport LST-1179 Philadelphia 1 november 1966 3 februari 1968 7 juni 1969 30 september 1992 Såld till Mexiko som Papaloapan 23 maj 2001
Manitowoc LST-1180 Philadelphia 27 februari 1967 4 januari 1969 24 januari 1970 13 juni 1993 Såld till Taiwan som Chung Ho 29 september 2000
Sumter LST-1181 Philadelphia 14 november 1967 13 december 1969 20 juni 1970 30 september 1993 Såld till Taiwan som Chung Ping 29 september 2000
Fresno LST-1182 National Steel 16 december 1967 28 september 1968 22 november 1969 8 april 1993 Sänkt som skjutmål 15 september 2014
Peoria LST-1183 National Steel 24 februari 1968 23 november 1968 21 februari 1970 28 januari 1994 Sänkt som skjutmål 12 juli 2004
Frederick LST-1184 National Steel 13 april 1968 8 mars 1969 11 april 1970 5 oktober 2002 Såld till Mexiko som Usumacinta 22 november 2002
Schenectady LST-1185 National Steel 2 augusti 1968 24 maj 1969 13 juni 1970 15 december 1993 Sänkt som skjutmål 23 november 2004
Cayuga LST-1186 National Steel 28 september 1968 12 juli 1969 8 augusti 1970 26 augusti 1994 Såld till Brasilien som Mattoso Maia 24 januari 2001
Tuscaloosa LST-1187 National Steel 23 november 1968 6 september 1969 24 oktober 1970 18 februari 1994 Sänkt som skjutmål 12 juli 2014
Saginaw LST-1188 National Steel 24 maj 1969 7 februari 1970 23 januari 1971 28 juni 1994 Såld till Australien som Kanimbla i augusti 1994
San Bernardino LST-1189 National Steel 12 juli 1969 28 mars 1970 27 mars 1971 30 september 1995 Såld till Chile som Valdivia 30 september 1995
Boulder LST-1190 National Steel 6 september 1969 22 maj 1970 4 juni 1971 28 februari 1994 I malpåse i väntan på skrotning
Racine LST-1191 National Steel 13 december 1969 15 augusti 1970 9 juli 1971 2 oktober 1993 I malpåse i väntan på skrotning
Spartanburg County LST-1192 National Steel 7 februari 1970 7 november 1970 1 september 1971 16 december 1994 Såld till Malaysia som Sri Inderapura 16 december 1994
Fairfax County LST-1193 National Steel 28 mars 1970 19 december 1970 16 oktober 1971 17 augusti 1994 Såld till Australien som Manoora 27 september 1994
La Moure County LST-1194 National Steel 22 maj 1970 13 februari 1971 18 december 1971 17 november 2000 Sänkt som skjutmål i juli 2001
Barbour County LST-1195 National Steel 7 november 1970 15 maj 1971 12 februari 1972 30 mars 1992 Sänkt som skjutmål 6 april 2004
Harlan County LST-1196 National Steel 17 november 1970 24 juli 1971 8 april 1972 14 april 1995 Såld till Spanien som Pizarro 27 april 2000
Barnstable County LST-1197 National Steel 19 december 1970 2 oktober 1971 27 maj 1972 29 juni 1994 Såld till Spanien som Hernán Cortés 29 augusti 1994
Bristol County LST-1198 National Steel 13 februari 1971 4 december 1971 5 augusti 1972 29 juli 1994 Såld till Marocko som Sidi Mohammed Ben Abdellah 16 augusti 1994

Användare

redigera
  USA:s flotta
Totalt tjugo fartyg i tjänst 1969 – 2002. Tolv sålda, sex sänkta som skjutmål och två som inväntar skrotning.
  Australiens flotta
Två fartyg, Kanimbla (fd Saginaw) och Manoora (fd Fairfax County) inköpta 1994. Båda skrotade i New Orleans 2013.
  Brasiliens flotta
Ett fartyg, Mattoso Maia (fd Cayuga) inköpt 24 januari 2001. Fortfarande i aktiv tjänst.
  Chiles flotta
Ett fartyg, Valdivia (fd San Bernardino) inköpt 30 september 1995. Avrustad 14 januari 2011.
  Malaysiska flottan
Ett fartyg, Sri Inderapura (fd Spartanburg County) inköpt 31 januari 1995. Avrustad 21 januari 2010.
  Marockanska flottan
Ett fartyg, Sidi Mohammed Ben Abdellah (fd Bristol County) inköpt 16 augusti 1994. Fortfarande i aktiv tjänst.
  Mexikos flotta
Två fartyg, Papaloapan (fd Newport) och Usumacinta (fd Frederick) inköpta 2001 respektive 2002. Båda fortfarande i aktiv tjänst.
  Taiwans flotta
Två fartyg, Chung Ho (fd Manitowoc) och Chung Ping (fd Sumter) inköpta 29 september 2000. Båda fortfarande i aktiv tjänst.
  Spaniens flotta
Två fartyg, Hernán Cortés (fd Barnstable County) och Pizarro (fd Harlan County) inköpta 1994 respektive 2000. Avrustade 2009 respektive 2012.

Källor

redigera

Externa länkar

redigera