När syrenerna blomma

svensk film från 1952 regisserad av Ivar Johansson

När syrenerna blomma är en svensk dramafilm från 1952 i regi av Ivar Johansson. Filmen är baserad på romanen Johannes och Trubbnos av Harald Beijer, som också skrev manus till filmen.[1]

När syrenerna blomma
(När syrenerna blomma)
GenreDrama
RegissörIvar Johansson
ManusHarald Beijer
Baserad påRomanen Johannes och Trubbnos av Harald Beijer
SkådespelareNine-Christine Jönsson
Carl-Henrik Fant
Willy Peters
Gudrun Brost
Eva Stiberg
Maj-Lis Lüning
Åke Fridell
Lissi Alandh
OriginalmusikHåkan von Eichwald
Nils Kyndel
FotografSven Nykvist
KlippningCarl-Olov Skeppstedt
ProduktionsbolagAB Sandrew-Produktion
Premiär4 februari 1952
Speltid105 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb Elonet

Filmen hade urpremiär den 4 februari 1952 på biografen Royal i Stockholm. Den är tillåten från femton år.[1]

Inspelningsplatser redigera

Filmen är inspelad under juni–augusti 1950, primärt på olika platser i Stockholm. Dessa är AB Sandrew-Ateljéerna, Gamla stan, Kungliga slottets yttre borggård, Gröna Lund, Skeppsbrokajen, Östra Station, Södra Teatern, Berns salonger, Stallmästargården, Strömmen och Nackanäs värdshus. Vissa scener är dock inspelade på andra orter: i Ulva kvarn, Uppsala och Ensta värdshus, Södertälje.[1]

Handling redigera

Handlingen utspelar sig under 1880-talet. Filmens protagonist heter Johannes och han har övergivits av sina medelklassföräldrar i Stockholm. Istället växer han upp på landsbygden hos en skomakare som regelbundet misshandlar honom. Även i skolan får han stryk för sin Stockholmsbakgrund. Den enda som är snäll mot honom är Lotta, som också lovat honom giftermål. I tjugoårsåldern flyttar Johannes tillbaka till Stockholm där han tar värvning som vakt vid Kungliga slottet. Av en slump träffar han där på Lotta och de två inleder en affär.[2]

Rollista redigera

Ej krediterade redigera

Utöver dessa finns flera oidentifierade roller: församlingsprästen, äldre man hos Weijners, sångerskan på Berns salonger, sångaren på Berns salonger och en bondkvinna på landsvägen.[1]

Källor redigera