Lissi Alandh

svensk skådespelare, sångare och revyaktris

Lissi Sofia Alandh Söderqvist, född Holmqvist den 29 december 1930 i Skön i Medelpad, död 3 augusti 2008 i Stockholm, var en svensk skådespelare, sångare och revyaktris.[2]

Lissi Alandh
Lissi Alandh 1963.
Lissi Alandh 1963.
FöddLissi Sofia Holmqvist
29 december 1930
Skön, Medelpad, Sverige
Död3 augusti 2008 (77 år)
Stockholm, Sverige
BegravdSpånga kyrkogård[1]
kartor
Andra namnLissi Holmqvist, Lissi Söderqvist
Aktiva år1947–2002
MakeHardy Alandh (1950–1954)
Göran Söderqvist (1955–1960)
IMDb SFDb

Från vänster: Hans Alfredson, Lissi Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och Gösta Ekman med simborgarmärket 1964.

BiografiRedigera

De tidiga årenRedigera

Lissi Alandh ville tidigt bli skådespelare och sökte sig till teaterledaren Sten Larsson som drev experimentteatern Studiescenen. Där spelade hon bland annat Desdemona i Shakespeares Othello. Hon gjorde också en figurant i Rostands Cyrano de Bergerac som Edvin Adolphson spelade på Oscarsteatern hösten 1947.

En tid gick hon på Willy Koblancks teaterskola men bytte och tog istället lektioner för den ryskfödda pedagogen Manja Benkow som bedrev undervisning, med Stanislavskijs läror som utgångspunkt, i hemmet på Götgatan 55, i samma hus som Göta Lejon.

Dramatens elevskolaRedigera

Alandh sökte 1948 till Dramatens elevskola men blev inte antagen. Inför andra försöket året därpå tog hon hjälp av skådespelaren och pedagogen Hans Strååt och nu kom hon in. Hon blev elevkamrat med Allan Edwall, Måns Westfelt, Margit Carlquist och Asta Bolin.

Hon debuterade på Dramaten i oktober 1950 som Köksan i Selma Lagerlöfs Dunungen, när Ingrid Thulin gjorde Anne-Marie för första gången och två månader senare var hon Fröken Carr, lärarinna vid barnhemmet i Charlotte Chorpennings En radiobragd med de unga aktörerna Margaretha Krook, Meta Velander, Jan-Olof Strandberg och Lars Ekborg.

När Tora Teje kreerade Madame Alexandra i Jean Anouilhs komedi Colombe på våren 1952 gjorde Alandh den lilla rollen som Manicuristen. Efter 77 föreställningar gjorde hon i september samma år sitt sista framträdande på Dramaten på över 30 år.

Alandh gjorde sin första filmroll tidigt på sommaren 1947 i Gösta Wernes Loffe på Luffen som Lissi Holmqvist och använde det namnet i sina första filmer. Under elevtiden på Dramaten blev hon upptäckt av regissören Alf Sjöberg och fick göra sin första betydande filmroll som Berta i Fröken Julie (1951). Fram till dess hette hon fortfarande Holmqvist, men bytte i samband med filminspelningen sommaren 1950 till Alandh.

Frilansskådespelare på teaternRedigera

År 1952 utexaminerades hon från Dramatens elevskola och inledde sin långa karriär som frilansskådespelare. Efter en framgångsrik medverkan i komedin Huset i MontevideoFolkan - som också spelades på gamla Folkan i Göteborg våren 1953, så engagerades Alandh på hösten samma år till Scalateaterns revy med Carl-Gustaf Lindstedt. Det kom att bli den första av många revyer och kabaréer under 1950-talet och 1960-talet.[3]

Lissi Alandh spelade på nästan alla privatteatrar i Stockholm däribland Casinoteatern och Intiman där hon hösten 1958 ersatte Birgitta Andersson i musiklustspelet Levande ljus, med Max Hansen och Lena Granhagen. Sångtexterna var skriva av hennes blivande arbetsgivare Hans Alfredson. Hon gjorde Flicka med glasögon i Gösta Bernhards revyliknande uppsättning Orfeus NilssonBlancheteatern våren och hösten 1959.

Hon gästspelade hösten 1957 på Lilla teatern i Helsingfors som Manuela i den nordiska premiären av Maurice Clavels pjäs Balsameda med Ilse-Nore Tromm som Léonor.

Alandh kreerade skribenten i september 1962 Elsa Everlöf i urpremiären av Sven Sven Stolpes skådespel Klara, en drift med den svenska tidningsvärlden, som spelades på Upsala-Gävle stadsteater med Göran Graffman, Frank Sundström, Roland Söderberg och Fredrik Ohlsson i rollerna.

Hon gjorde Madame Dubonnet i Sandy Wilsons musikal BoyfriendScalateatern 1963–1964 med Anna Sundqvist, Lars Lind och Lars Lönndahl.

I revy och kabaréRedigera

Med nummer som den strömlinjeformade Rödluvan och Den sexiga adjunkten som hon gjorde under den första Knäppupptiden hos Povel Ramel lanserades för första gången den vampiga karaktär som sen kom att bli något av hennes kännemärke. Alandh kunde också sjunga och framföra revynummer med timing, träffsäker replikföring och insinuanta tonfall något som kom särdeles till pass i nummer som Mondänpladdran och Vad vet du om mig?, båda från Ramels revy På avigan, 1966.[källa behövs]

Hon spelade med Sven-Eric Gamble i kabaréen Gambletten på Restaurant Tegnér 1960 som följdes av Hagge Geigerts Sillidonien på Uddevalla Teater-Folkets hus, 1961. I den uppsättningen medverkade även Lill Lindfors och Elisaveta.

Alandh engagerades av AB Svenska Ord 1962 och medverkade i bolagets första revy Gröna Hund, som spelades på Gröna Lund, Lorensbergs Cirkus i Göteborg och Södra teatern i Malmö. Därefter medverkade hon i Hålligång på Berns salonger och Gula HundChinateatern och i bolagets första film Svenska Bilder, 1964. Från 1963 till 1970 gjorde hon författarinnan/vokalissan Doris Lundin i radio- och tv-serien Mosebacke Monarki.[4]

Tillsammans med Monica Zetterlund, Sonya Hedenbratt och Monica Nielsen medverkade hon i Beppe Wolgers succékabaréer på Hamburger börs: Farfars barnbarn (1963) och Farfars gladbarn (1965) men även i Du grabbar (1965) som fick heta Glömmer du, så minns vi allt, när den gjordes för TV samma år.

Hon gjorde inhopp för Birgitta Andersson i Knäppupprevyn Ta av dej skorna 1965 och var därefter engagerad i På avigan 1966-1967. Våren 1968 uppträdde hon på Bacchi Wapen med Östen Warnebring och på samma estrad med Siv Ericks i kabaréen Typiskt oss.

På teaterscenerRedigera

På våren 1969 spelade gjorde hon tjänarinnan Agafja i SnarkMaximteatern med Carl-Gustaf Lindstedt och Lars Ekborg i det som kom att bli hans sista roll på scen. Efter det spelade hon Peggy i Neil Simons musikal UngkarlslyanOscarsteatern 1969–1970 med Jarl Kulle.

Sommaren 1970 var hon gäst hos Per EdströmArena teaterbåten och sommaren därpå var hon på Teatern Gröna Lund (även kallad Komediteatern) där Bernt Callenbo satte upp lustspelet Skärgårdsflirt av Gideon Wahlberg med Bellan Roos, Sune Mangs och Mille Schmidt. På samma teater spelade hon sommaren 1972 revy med Tor Isedal.

Alandh medverkade också i Peter Flacks allra första revy Rädda Hjalmar, med Hans Wahlgren och Birgitta Götestam, på gamla Örebro teater nyåret 1976-77 och året därpå gästsspelade hon hos Gert Fylkings Teater Kamelian som Damen i Till äktenskap ledig av Eugène Ionesco.

Hon återkom på hösten 1984 till Dramaten för första gången på över trettio år. Stellan Skargård gjorde Herr Severin i Hjalmar Bergmans pjäs Ett experiment och Lissi Alandh gjorde då hans Moder. Hans Alfredsons regisserade föreställningen som även var ute på turné våren 1985.

Hennes sista scenroll var som Priorinnan i Hervés operett Lilla Helgonet på turné med Stockholms operettensemble 1987 .[5][källa behövs]

Filmroller och TV-rollerRedigera

Lissi Alandh gjorde under sin karriär mer än 50 filmroller och ett stort antal roller för TV-teatern och i TV-serier. [källa behövs]

Efter rollen som den älskande 'kvinnan i varietélokalen' i Ingmar Bergmans Tystnaden – som hon själv beskrev som det svåraste hon gjort[källa behövs] – och medverkan i Mai Zetterlings film Nattlek, kom hon under några år att på film hamna i ett fack med roller i liknande anda. Hon medverkade till exempel i några av 1960- och 1970-talens typiska "sängkammarfilmer" som Kyrkoherden [6], Som hon bäddar får han ligga [7] och Någon att älska [8].

Under de senare åren förekom hon mer sporadiskt på film som i Tage Danielssons Picassos äventyr (1978) och Hans Alfredsons P&B (1983).

På 1970- och en bit in på 1980-talet gjorde hon antal produktioner på teve, däribland Bröderna Malm (1972), Kvartetten som sprängdes (1973), farsen Räkan från Maxim (1980) och Babels hus (1981) där hon spelade svindlaren Kitty.

Hon var också huvudperson i Berndt Egerbladhs Två och en flygel (1975) och gjorde sketcher i underhållningsserien Häpnadsväktarna (1981–1983).

Hon medverkade också i produktioner för barn som kortfilmerna Hoppa högst (1989) och En verkligt god gris (1998) och blev känd för en yngre generation som den snälla Lara i TV-serien Laras långa resa (1989) [9].

Hennes sista signifikanta roll var som Veronica Valtonen i TV-serien Rederiet (1992).

Skivinspelningar med meraRedigera

Lissi Alandh spelade in en LP-skiva, Pikanta visor från det gamla Frankrike (1966), och två EP-skivor: Lissis bästa bitar och Lissi Alandh och Åke Söderqvist drar några sköna stories med pep och stake (1965), den sista tillsammans med Åke Söderqvist.[källa behövs]

Från 1977 var hon vid sidan om arbetet som skådespelare även verksam som talboksinläsare och gjorde tillsammans med Povel Ramel en inläsning av hans bok Lingonben.

ÖvrigtRedigera

Hon blev sommaren 1965 vald att göra Ulla Winblad vid de årliga Bellmansspelen på Skansen och hon uppträdde med pianisten Leif Asp gäst på Hotell Åbo med egen kabaré.

I augusti 1983 uppträdde Lissi Alandh och Monica Zetterlund med Lär oss ikväll ur Gröna Hund och andra nummer i ett bejublat uppträdande på Konserthuset Stockholm med Lars Bagges trio på RFSL:s artistgala.

PrivatlivRedigera

Lissi Alandh var dotter till plåtslagarmästaren Rudolf Holmqvist och damskräddaren Vilma Österback (omgift Emhult).[10] var gift två gånger i unga år, första gången 1950–1954 med Hardy Alandh (1916–1983)[11], dokumentärfilmaren Tom Alandhs far, och andra gången 1955–1960 med Göran Söderqvist (1925–2012).[12] Hon är gravsatt i minneslunden på Spånga kyrkogård.[13]

Filmografi i urvalRedigera

TeaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1950 Medverkande Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
Fröken Carr,
lärarinna vid barnhemmet
En radiobragd
Charlotte Chorpenning
Arne Ragneborn Dramaten
1951 Cecilia, modell
Anna
En kvinnogestalt
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
Kören: En röst Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 Tvätterskan Harlekino och Harlekina
Else Fisher
Kurt-Olof Sundström Dramaten
1952 Manicuruisten Colombe

Jean Anouilh

Mimi Pollak Dramaten
1952 Huset i Montevideo

Curt Goetz

Göran Gentele Folkan, Stocholm

och Folkteatern, Göteborg

1954 Medverkande Knäppupp II - Denna sida upp, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin
Per-Martin Hamberg Idéonteatern
1956 Medverkande Knäppupp III - Tillstymmelser, revy
Povel Ramel
Per-Martin Hamberg Idéonteatern
1957 Manuela Balsameda

Maurice Clavel

Lilla teatern, Helsingfors
1958 Alarica En lättsinnig ballad (Le mal court)

Jacques Audiberti

Arne Forsberg Munkbroteatern
1958 Medverkande Stig Lommers sommarrevy 1958, revy
Arvid Möller, Börge Möller, Hans Alfredson, Tage Danielsson och Gösta Rybrant
Stig Lommer Idéonteatern
Ida Levande ljus
Siegfried Geyer
Olof Thunberg Intiman[14]
1959 Flicka med glasögon Orfeus Nilsson
Gösta Bernhard och Stig Bergendorff
Gösta Bernhard
Olof Thunberg
Blancheteatern[15]
1960 Medverkade 11 44 99, (nummerrevyn)
Gösta Bernhard och Stig Bergendorff
Stig-Ossian Ericson Casinoteatern[16]
1962 Elsa Everlöf Klara

Sven Stolpe

Frank Sundström Upsala-Gävle stadsteater[17]
1964 Medverkande Gula hund
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Chinateatern[18]
1965 Medverkande Du grabbar, revy
Beppe Wolgers och Åke Söderqvist
Claes von Rettig Idéonteatern
1966 Medverkande På avigan, revy
Povel Ramel
Hasse Ekman Idéonteatern
1969 Agafja, piga Snark (Oblomov)
Spike Milligan / Ricardo Aragno / N. Gontjarov
Thor Zackrisson Maximteatern[19]
Peggy Ungkarlslyan (Promises, Promises)
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon
Ivo Cramér Oscarsteatern[20]
1971 Katarina Skärgårdsflirt

Gideon Wahlberg

Bernt Callenbo Teatern Gröna Lund
1977 Medverkan Rädda Hjalmar revy

Peter Flack

Örebro teater
1978 Hon Till äktenskap ledig

Georg Bernard Shaw

Teater Kamelian
1984 Moderrn Ett experiment

Hjalmar Bergman

Hans Alfredson Dramaten
1987 Priorinnan Lilla helgonet

Hervé

Bernhard Krook Stockholms Operettensemble

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Svenskagravar, omnämnd som: Alandh Söderqvist, Lissi Sofia, läs online, läst: 31 december 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ ”Lissi Alandh”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=62677&iv=BIOGRAPHY. Läst 14 augusti 2012. 
  3. ^ ”skbl.se - Lissi Sofia Alandh”. skbl.se. https://skbl.se/sv/artikel/LissiAlandh. Läst 6 september 2019. 
  4. ^ ”skbl.se - Lissi Sofia Alandh”. skbl.se. https://skbl.se/sv/artikel/LissiAlandh. Läst 6 september 2019. 
  5. ^ Stockholms Operettensemble programblad, 1987-02
  6. ^ Rollista för filmen "Kyrkoherden" i Svensk Filmdatabas.
  7. ^ Rollista för filmen "Som hon bäddar får han ligga" i Svensk Filmdatabas.
  8. ^ Rollista för filmen "Någon att älska" i Svensk Filmdatabas.
  9. ^ Rollista för TV-filmen "Laras långa resa" i Svensk Filmdatabas.
  10. ^ Alandh, Lissi S, skådespelare, Sthlm i Vem är hon / 1988 / s 26.
  11. ^ Fritz Hardy Alandh på Gravar.se. Åtkomst 21 oktober 2012.
  12. ^ Göran Knutsson Söderqvist på Finngraven.se. Åtkomst 21 oktober 2012.
  13. ^ SvenskaGravar
  14. ^ Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 20. 10 oktober 1958. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1958-10-10/275/20?searchTerm=%22birgitta+andersson%22. Läst 21 januari 2016. 
  15. ^ Premiärdags på Blanche”. Dagens Nyheter: s. 15. 19 mars 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-03-19/76/15. Läst 4 september 2020. 
  16. ^ S B-l (5 januari 1960). ”Stig Grybe & Co”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-01-05/4/10. Läst 21 januari 2016. 
  17. ^ Ivar Harrie (8 september 1962). ”Hur långt är det till botten? Matt. släpig 'Klara'”. Expressen. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (6 juni 1964). ”Charmörsatir med sting”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-06-06/151/11. Läst 22 januari 2016. 
  19. ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016. 
  20. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera