Mindre strimsvala

afrikansk fågel i familjen svalor

Mindre strimsvala[2] (Cecropis abyssinica) är en afrikansk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar.[3]

Mindre strimsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSvalor
Hirundinidae
SläkteCecropis
ArtMindre strimsvala
C. abyssinica
Vetenskapligt namn
§ Cecropis abyssinica
AuktorGuerin-Meneville, 1843
Synonymer
  • Hirundo abyssinica

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Mindre strimsvala är en 15-19 centimeter lång svara med mörkblå ovansida, röd övergump samt kastanjefärgad hjässa, nacke och huvudsidor. Undersidan är vit med mörka streck, medan ovansidan och undersidan av vingarna är brunsvarta. De undre vingtäckarna är gulbruna. Den svarta stjärten har förlängda yttre stjärtpennor, något längre hos hanen än hos honan. Ungfågeln är mattare och brunare i färgerna, med mindre kontrast och kortare stjärtpennor. Jämfört med större strimsvala är den kraftigare streckad under, rödare övergump och är mer färgglad på huvudet.

 
Kraftig streckning och rostfärgade örontäckare är diagnostiska fältkännetecken.
 
Underarten unitatis i flykten i sydafrikanska KwaZulu-Natal.

Läten redigera

Bland lätena hörs en fallande serie med gnissliga och nasala "zeh-zeh-zeh-zeh".[4]

Utbredning och systematik redigera

Mindre strimsvala delas upp i sex underarter:[3]

 
Artens utbredningsområde.

Mindre strimsvala är delvis flyttfågel, där sydafrikanska populationer flyttar norrut och västafrikanska söderut. Fågeln har vid ett tillfälle även påträffats i Oman, 4 december 1984.[5]

Släktestillhörighet redigera

Mindre strimsvala placerades tidigare tillsammans med exempelvis ladusvalan i släktet Hirundo, men genetiska studier[6] visar att den tillhör en grupp som står närmare hussvalorna i Delichon. De har därför lyfts ut till ett eget släkte, Cecropis.

Levnadssätt redigera

Mindre strimsvala påträffas i låglänta beskogade områden, ofta i mer slutna miljöer än större strimsvala. Den ses även vanligt kring bebyggelse. Fågeln lever likt andra svalor på flygande insekter, men har också setts inta små frukter.

Häckning redigera

Mindre strimsvala bygger ett skålformat lerbo med en tubformad ingång. Boet placeras i en grotta, under ett överhäng eller på en trädgren, men även nära människan på byggnader, broar och kulvertar, gärna högt upp. Den lägger tre glansigt vita ägg som ruvas av honan i 14-16 dagar. Båda könen matar ungarna som blir flygga 17-19 dagar efter kläckning.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Lesser striped swallow, läst 2018-06-03 som anger följande källor:

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Cecropis abyssinica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 169. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Sheldon, Frederick H.; Whittingham, Linda A.; Moyle, Robert G.; Slikas, Beth; Winkler, David W. (April 2005). ”Phylogeny of swallows (Aves: Hirundinidae) estimated from nuclear and mitochondrial DNA”. Molecular Phylogenetics and Evolution 35 (1): sid. 254–270. doi:10.1016/j.ympev.2004.11.008. PMID 15737595. 

Externa länkar redigera