Militärmusik är dels den militära musikorganisationen med signalspel och musikkårer, men även den repertoar som spelas av eller förknippas med militära musikkårer. I den betydelsen anses i Sverige att militärmusik också utförs av civila musiker, vilket internationellt är en okänd uppfattning. Äldre militärmusik kan delvis skilja sig från den moderna; virveltrumma har varit en viktig komponent i fält, och även säckpipan har varit militärinstrument i Sverige.

Arméns musikkår på Slottsbacken i Stockholm.

Militärmusikens utveckling

redigera

På 1500-talet började två grupper av militärmusiker utveckla sig. Det var trumslagare och pipare för fottrupperna och pukslagare och trumpetare för kavalleriet. Under det trettioåriga kriget fick den militära marschmusiken betydelse för stridsmoralen, dels som samhörighetsymbol för enskilda förband och dels som stridsmusik under anfallet. Denna nya funktion för militärmusiken hängde samman med exercisens införande och vapenhanteringens utveckling. Genom de ottomanska krigen fick den europeiska militärmusiken viktiga impulser från janitsjarmusiken. Nya instrument, som janitsjarspel och cymbaler och nya former för musikaliskt uppförande infördes. De viktigaste musikinstrumenten under 1700-talet var trumpeten, tvärflöjten och trumman vilka användes för att hålla takten vid marsch i sluten ordning. Vid det lätta infanteriet fungerade jägarhornet endast som signalinstrument.

Militärmusik i Sverige

redigera
 
Regementstrumslagare vid Västgöta-Dals infanteriregemente, 1760-tal.

Ursprunget är behovet av signalgivning i den militära verksamheten. I Sverige kan detta spåras åtminstone tillbaka till 1500-talet, där flöjt och trumma var för fotfolket (infanteriet) och trumpet och puka för de beridna trupperna (kavalleriet) samt flottan. Ur detta utvecklades harmonimusik under slutet av 1600-talet, som från 1700-talet delvis bekostades av regementenas musikkassor, stiftelseliknande juridiska personer till vilka officerarna avlade avgift.

Under det stora nordiska kriget år 1700–1721 hade de olika truppslagen i Sverige lite olika instrument och musiker.

  • Infanteriet ägde trummor, pipor (marsch och revelj), valthorn, hautbois och dulcianer (skalmejor förekom också i början av kriget).
  • Kavalleriet ägde trumpeter och pukor.
  • Dragonerna ägde trummor, pukor, hautbois och dulcianer (skalmejor förekom också i början av kriget).
  • Flottan ägde trumpeter, trummor, pipor, valthorn, hautbois och dulcianer.
  • Artilleriet ägde pukor, trummor, hautbois och dulcianer.
  • Drabanterna ägde trumpeter och pukor.[1]

Senare introducerades trummor, bäcken, triangel och klockspel, de så kallade janitscharinstrumenten med ursprung i Turkiet. Då indelningsverket upphörde 1901 blev militärmusiken i Sverige en helstatlig angelägenhet och musikkassorna upphörde. Musikkassorna var stiftelser/ekonomiska föreningar som bildats vid alla regementen, och som officerarna betalade avgift till. Syftet med kassorna var att kunna ge löneförstärkning och extra arvoden för musiker utöver den lön Försvarsmakten gav, och bekosta investeringar i musikinstrument som Kronan inte höll med. Vid denna tid hade varje förband en egen musikkår, dvs det fanns ett drygt sextiotal. Försvarsbeslutet 1925 drog in också på militärmusiken, men beredskapstidens nya förband, främst inom Flygvapnet och Kustartilleriet, innebar nyuppsättning av flera musikkårer, bl.a. inom det nybildade Hemvärnet. Efterkrigstidens politiska strömningar i Sverige och förhållanden inom Försvarsmakten fick slutligen till följd att de professionella militärmusikerna överfördes till Regionmusiken 1971. Hemvärnet behöll däremot sina musiker och musikkårer.

En klassisk svensk militärmusikkår innehåller flöjter, klarinetter, esskornett, B-kornett, trumpeter, horn, tenorbasun, tromboner, baryton, bastubor, pukor, trummor och bäcken. Den s.k. moderna stämbesättningen innebar att oboe, fagott och saxofoner ersatte esskornett och ventilbasun. I vissa sammanhang byts bastuban mot stråkbas (basfiol).

Behovet av musik inom Försvarsmakten påkallade dock ett omtänkande: uppsättandet av den värnpliktiga Arméns musikpluton 1982, (sedan 1994 Arméns musikkår), Arméns dragontrumpetarkår 1990, (1994-2007 Livgardets dragontrumpetarkår och från 2008 Livgardets dragonmusikkår), Arméns trumkår 1992 (nedlagd 2009) samt Arméns musikkår Norrland 1993 (nedlagd 2001). Därutöver finns den heltidsanställda Marinens musikkår i Karlskrona. Slutligen finns alltjämt omkring trettio hemvärnsmusikkårer, vilka tar flitig del i ceremonier och högvaktsbestridande.

Den militära signalmusiken (tapto, revelj m.fl.) utförs i anknytning till militära aktiviteter på signalinstrument som trumpet, jägarhorn, trummor eller pukor. Marschmusik förknippas oftast också med militär verksamhet och militärmusik. Militärmusikkårer spelar därutöver konsert- och underhållningsmusik som valser, ouvertyrer och populärmusik, oftast omarrangerad för militärmusikkår.

Svenska militärmusikkårer har sedan Kalla krigets slut genomfört insatser i utlandet.

Militära musikkårer i Sverige

redigera
Militärmusikkårer i 1942-års Försvarsbeslut[2]
Typ I Typ II Typ III
NR Musikkår Garnison 1+39 1+25 1+17
I 1 Svea livgarde Järva x
I 19 Norrbottens regemente Boden x
I 3 Livregementets grenadjärer Örebro x
I 4 Livgrenadjärregementet Linköping x
I 5 Jämtlands fältjägarregemente Östersund x
I 6 Norra skånska infanteriregemente Kristianstad x
I 7 Södra skånska infanteriregemente Revingehed x
I 8 Upplands regemente Uppsala x
I 9 Skaraborgs regemente Skövde x
I 10 Södermanlands regemente Strängnäs x
I 11 Kronobergs regemente Växjö x
I 12 Jönköping-Kalmar regemente Eksjö x
I 13 Dalregementet Falun x
I 14 Hälsinge regemente Gävle x
I 15 Älvsborgs regemente Borås x
I 16 Hallands regemente Halmstad x
I 17 Bohusläns regemente Uddevalla x
I 18 Gotlands infanteriregemente Visby x
I 20 Västerbottens regemente Umeå x
K 1 Livregementet till häst Stockholm x
K 2 Skånska kavalleriregementet Helsingborg x
A 2 Göta artilleriregemente Göteborg x
A 6 Smålands artilleriregemente Jönköping x
A 9 (Lv 1) Karlsborgs luftvärnsregemente Karlsborg x
T 4 Skånska trängkåren Hässleholm x
A 9 Bergslagens artilleriregemente (Ny) Kristinehamn x
Lv 4 Skånska luftvärnskåren (Ny) Ystad x
Örlbas O Örlogsbas Ost Stockholm x
Örlbas S Örlogsbas Syd Karlskrona x
Gbg depå Göteborgs marindepå (Ny) Göteborg x (+)
KA 1 Vaxholms kustartilleriregemente Vaxholm x
KA 2 Karlskrona kustartilleriregemente Karlskrona x (+)
KA 3 Gotlands kustartillerikår (Ny) Visby x (+)
Samtliga Fv-musikkårer nyorg
F 1 Västmanlands flygflottilj Västerås x (+)
F 5 Krigsflygskolan Ljungbyhed x (+)
F 7 Skaraborgs flygflottilj Såtenäs x (+)
F 8 Svea flygflottilj Barkarby x
F 10 Skånska flygflottiljen Ängelholm x (+)
F 11 Södermanlands flygflottilj Nyköping x (+)
F 12 Kalmar flygflottilj Kalmar x (+)
F 13 Bråvalla flygflottilj Norrköping x (+)
F 15 Hälsinge flygflottilj Söderhamn x (+)
F 17 Blekinge flygflottilj Ronneby x (+)
Personalstyrkor
Armémusiken
Typ I Typ II Typ III
1+39 1+25 1+17
MDir 1 1 1
MFj 3 2 1
MSg 7 4 3
MFu 4 4 3
MKorp 4 2 1
MVkorp 14 8 5
Elever 7 5 4
Totalt 40 26 18
1942-års försvarsbeslut:
2 nya musikkårer typ II (A 9, Lv 1)
6 musikkår typ III ökas till typ II K 1, K 2, A 2, A 6, Lv 1, T 4)
Nyrekrytering totalt 100 musiker i armémusiken
Marinmusiken
Flottan
Örlbas O Örlbas S Gbg
Mdir 1 1 1
Uoff/Flaggkorpr 10 10 5
Ubef 24 24 9
Elever 10 10 5 25
Totalt 45 45 20
Kustartilleriet
KA 1 KA 2 KA 3
Mdir 1 1 1
Flagguoff 2 2 2
Uoff 2.gr 4 3 3
Furirer 4 3 3
Korpraler 2 1 1
Meniga 8 5 5
Elever 5 5 5 15
Totalt 26 20 20
Flygvapenmusiken
F 1 F 5 F 7 F 8 F 10 F 11 F 12 F 13 F 15 F 17
MDir 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
MFj 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2
MSg 3 3 3 4 3 3 3 3 3 3
MFu 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4
MKorp 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2
MVkorp 4 4 4 8 4 4 4 4 4 4
Elever 4 4 4 5 4 4 4 4 4 4 41
Totalt 20 20 20 26 20 20 20 20 20 20
Elever Elever avlönades med samma lön som vpl.
Armén Flottan Kustartilleriet Flygvapnet Totalt
139 25 15 41 220
Militärmusikkårer i 1957 års Försvarsbeslut[3]

En viktig förändring var att befattningen som högste konstnärligt sakkunnig - musikinspektör - nu ej längre tillika var kombinerad med befattning musikdirektör vid Svea livgardes musikkår utan blev självständig. Musikinspektören placerades på arméstaben sektion III (Personal). C Sekt III blev tillika personalkårschef för alla musiker som nu ej längre tillhörde förbandens organisation.

I försvarsbeslutet fördes rent konstnärliga resonemang om musikkårernas besättning (instrumentsammansättning) och repertoar. Dessutom gjordes omfattande förändringar av utbildningen till musikunderofficer som var den tidens uttryck för fullständigt utbildad professionell musiker. Musikeleverna fick inte längre räknas som en del av respektive musikkårs besättning. Musikaspiranter infördes som begrepp och deras roll var vikariens i lämpliga fall men ej eget ansvar för en stämma. Musikfurirerna ansågs grundutbildade men statsrådet anger uttryckligen att deras furirtid skall ägnas åt fortbildning och att utbildning till musikunderofficer skulle påbörjas vid senast 25 års ålder. Musikunderofficersutbildningen förlades till Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och omfattade två år för underofficerare jämte ytterligare fyra års utbildning för underofficerare lämpade som musikdirektörer.

ÖB motsätter sig bestämt den betydande minskningen av musikkårer som propositionen förebådar utan förordar en viss minskning av antalet kårer en förstärkning av de resterande.

RÄJONG FÖRBAND ORT FÖRBAND FÖRSVARSGREN TYP
BODEN I 19, A 8, Lv 7, Ing 3, S 1 B, JS, F 21 BODEN I 19 ARMÉN I ÖB ALT II
UMEÅ I 20, K 4 UMEÅ I 20 ARMÉN II ÖB ALT II
ÖSTERSUND I 5, A 4, F 4 ARMÉN II ÖB ALT II
SOLLEFTEÅ I 21, T 3, Lv 5, KA 5 SOLLEFTEÅ I 21 ARMÉN II ÖB ALT II
GÄVLE-DALA I 13, I 14, F 15 FALUN I 13 ARMÉN II ÖB ALT II
BERGSLAGEN I 2, I 3, A 9, ArtSS KARLSTAD I 2 ARMÉN II ÖB ALT II
SKÖVDE-KARLSBORG K 3, P 4, Lv 1, S 1 Sk, T 2, F 6 SKÖVDE P 4 ARMÉN II ÖB ALT II
UDDEVALLA-SÅTENÄS I 17, F 7 UDDEVALLA I 17 ARMÉN II ÖB ALT II
GÖTEBORG A 2, Lv 6, ösg, KA 4, F 9 GÖTEBORG ÖSG EL. KA 4 MARINEN I ÖB ALT II
BORÅS-JÖNKÖPING I 15, A 6 BORÅS I 15 ARMÉN II ÖB ALT II
HALMSTAD I 16, F 5, F 10, F 14 HALMSTAD F 14 FLYGVAPNET II ÖB ALT II
KRISTIANSTAD-HÄSSLEHOLM I 6, P 2, A 3, T 4 KRISTIANSTAD I 6 ARMÉN II ÖB ALT II
SÖDRA SKÅNE I 7, Lv 4 YSTAD I 7 ARMÉN II ÖB ALT II
KARLSKRONA FSK, KA 2, F 12, F 17 KARLSKRONA FSK MARINEN II ÖB ALT II
SMÅLAND I 11, I 12, Ing 2 EKSJÖ I 12 ARMÉN II ÖB ALT II
GOTLAND I 18, A 7, KA 3 VISBY I 18 ARMÉN II ÖB ALT II
ÖSTGÖTAOMRÅDET I 4, Lv 2, T 1, F 3, F 13 LINKÖPING I 4 ARMÉN II ÖB ALT II
MÄLAROMRÅDET P 1, P 3, F 1, F 11, FCS STRÄNGNÄS P 3 ARMÉN II ÖB ALT II
UPPSALAOMRÅDET I 8, Lv 3, InfSS, LvSS, F 16, F 20, AUS, FL UPPSALA F 16 FLYGVAPNET II ÖB ALT II
STOCKHOLMSOMRÅDET I 1, K 1, A 1, Ing 1, S 1 STOCKHOLM ÖSS MARINEN II ÖB ALT II
KS, INFKS, TYGS SOLNA I 1 ARMÉN I ÖB ALT II
ÖSS, KA 1, KSS, BERGA S, F 2, F 8, F 18 BARKARBY F 8 FLYGVAPNET II ÖB ALT II
VÄSTERÅS VÄSTERÅS F 1 FLYGVAPNET II FÖRESLAGNA AV STATSRÅDET MHT CIVILT MUSIKLIV
ÖREBRO ÖREBRO I 3 ARMÉN II FÖRESLAGNA AV STATSRÅDET MHT CIVILT MUSIKLIV
JÖNKÖPING JÖNKÖPING A 6 ARMÉN II FÖRESLAGNA AV STATSRÅDET MHT CIVILT MUSIKLIV
VÄXJÖ VÄXJÖ I 11 ARMÉN II FÖRESLAGNA AV STATSRÅDET MHT CIVILT MUSIKLIV
Försvarsmusikens musikkårer[4]
Hemvärnsmusikkårer[5]
  • Hemvärnets Musikkår Blekinge
  • Hemvärnets Musikkår BohusDal
  • Hemvärnets Musikkår Borlänge
  • Hemvärnets Musikkår Borås
  • Hemvärnets Musikkår Eksjö
  • Hemvärnets Musikkår Eslöv
  • Hemvärnets Musikkår Guldsmedshyttan
  • Hemvärnets Musikkår Gävle
  • Hemvärnets Musikkår Göteborg
  • Hemvärnets Musikkår Halland
  • Hemvärnets Musikkår Jämtland
  • Hemvärnets Musikkår Jönköping-Huskvarna
  • Hemvärnets Musikkår Kalmar län
  • Hemvärnets Musikkår Kristianstad
  • Hemvärnets Musikkår Lund
  • Hemvärnets Musikkår Lycksele
  •  
    Hemvärnets Musikkår i Ystad marscherar på St. Östergatan 29 aug 2015.
    Hemvärnets Musikkår Norrbotten
  • Hemvärnets Musikkår Skaraborg
  • Hemvärnets Musikkår Stockholm[6]
  • Hemvärnets Musikkår Umeå
  • Hemvärnets Musikkår Uppsala
  • Hemvärnets Musikkår Västmanland
  • Hemvärnets Musikkår Ystad
  • Hemvärnets Musikkår Ängelholm
  • Hemvärnets Musikkår Östergötland

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Anders Larsson. Karolinska uniformer och munderingar åren 1700-1721 s. 39, 69, 87, 116-118, 143, 192-193, 268-274. Jengel Förlag Östersund 2022. ISBN 978-91-88573-43-8
  2. ^ Göran Mellblom (7 juli 2020). Kungl. Maj:ts proposition 1942:210. Riksdagen. http://www.riksdagen.se. 
  3. ^ Göran Mellblom (7 juli 2020). Kungl. Maj:ts proposition 1956:110. Riksdagen. http://www.riksdagen.se. 
  4. ^ ”Försvarsmusiken”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100827064744/http://www.forsvarsmakten.se/fomusc. Läst 27 januari 2012. 
  5. ^ ”Hemvärnets musikkårer”. Hemvärnet. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110818174445/http://musik.hemvarnet.se/?action=visaenhet&enhetid=1683. Läst 27 januari 2012. 
  6. ^ ”Sjövärnskårens musikkår blir hemvärnsmusikkår”. Hemvärnet. Arkiverad från originalet den 14 september 2011. https://web.archive.org/web/20110914024733/http://musik.hemvarnet.se/?action=visanyhet&nyhetid=8082. Läst 27 januari 2012. 

Externa länkar

redigera