Guadalcanalgräsfågel

fågelart i familjen gräsfågel
(Omdirigerad från Megalurulus turipavae)

Guadalcanalgräsfågel[2] (Cincloramphus turipavae) är en fågelart i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer endast på en ö i Salomonöarna.

Guadalcanalgräsfågel
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGräsfåglar
Locustellidae
SläkteCincloramphus
ArtGuadalcanalgräsfågel
C. turipavae
Vetenskapligt namn
§ Cincloramphus turipavae
Auktor(Cain & Galbraith, ICJ, 1955)
Synonymer
  • Megalurulus whitneyi turipavae
  • Megalurulus whitneyi
  • Cincloramphus whitneyi turipavae

Utseende och läte redigera

Guadalcanalgräsfågeln är en rätt kraftig, långstjärtad tätting. Ovansidan är mörkbrun, medan bröst och ansikte är ljusare orange- eller rostrött med ett mörkt ögonstreck. Vanligaste lätet består av explosiva och hårda grälande toner.[4]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer enbart på ön Guadalcanal i Salomonöarna.[3] Den betraktades tidigare som underart till Cincloramphus whitneyi men urskiljs numera allmänt som egen art.[3][5]

Släktestillhörighet redigera

Arten placeras traditionellt i släktet Megalurulus.[1] DNA-studier från 2018[6] visar dock att arterna i Megalurulus inte är varandras närmaste släktingar utan bildar en klad tillsammans med de tidigare lärksångarna i Cincloramphus, fijigräsfågeln, timorgräsfågeln (Buettikoferella) samt rostgräsfågeln och papuagräsfågeln från Megalurus. Författarna till studien rekommenderar att alla dessa placeras i Cincloramphus som har prioritet, och denna hållning följs här.

Familjetillhörighet redigera

Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.

Levnadssätt redigera

Guadalcanalgräsfågeln hittas i undervegetationen i fuktiga bergsskogar över 1200 meters höjd. Där håller den sig dolt och kryper lågt i vegetationen likt en mus.[4]

Status redigera

Guadalcanalgräsfågeln har ett litet utbredningsområde och dess levnadsmiljö degraderas av skogsavverkningar. Den kategoriseras därför av IUCN som nära hotad. Beståndet uppskattas till endast mellan 1000 och 2000 vuxna individer.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2021 Cincloramphus turipavae . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 10 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  4. ^ [a b] Madge, S., J. del Hoyo, N. Collar, P. C. Rasmussen, C. J. Sharpe, and G. M. Kirwan (2022). Guadalcanal Thicketbird (Cincloramphus turipavae), version 2.1. In Birds of the World (B. K. Keeney, S. M. Billerman, and N. D. Sly, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.guathi1.02.1
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
  7. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

Externa länkar redigera