Öppna huvudmenyn

Margit Carlqvist, född 11 februari 1932[1] i S:t Matteus församling i Stockholm, är en svensk skådespelare,[2] mest berömd för ett antal roller som vamp. Hon har även varit verksam under namnet Margit Larsson.[3]

Margit Carlqvist
Margit Carlqvist och Ernst-Hugo Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i Altona på Göteborgs stadsteater 1961
Margit Carlqvist och Ernst-Hugo Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i AltonaGöteborgs stadsteater 1961
Född11 februari 1932 (87 år)
S:t Matteus församling i Stockholm
Andra namnMargit Larsson
IMDb SFDb

Innehåll

BiografiRedigera

Carlqvist kom från ett arbetarhem, upptäcktes i en amatörteatergrupp och började studerade ett år vid Gösta Terserus teaterskola. Hon kom in vid Dramatens elevskola redan som 17-åring. Hon filmdebuterade 1950 i Ingmar Bergmans Till glädje[4] som Nelly Bro, den unga hustrun till en äldre skådespelare (spelad av John Ekman). Hennes storhetstid var på 1950-talet då hon ofta hade roller som vackra kvinnor som förför män, ett fack hon snart tröttnade på. Efter en kort period då hon bodde i Mexiko sade hon upp sig från Dramaten och filmade mer sällan, men hon gjorde även en del filmroller under såväl 1960- som 1970-talen. Hennes senaste film var Birgitta Svenssons debutfilm Mackan 1977.[3] Hon kom att medverka i sammanlagt 33 filmer, varav fyra för regissör Arne Mattsson och de övriga för 23 olika regissörer[5]. Till Uno Myggan Ericson har hon uppgett att hennes favoritroll var i "Het är min längtan" (regi Bengt Logart 1956).

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1977, sid 173. P A Norstedt & Söner, tryck: William Clowes & Sons, London 1976. Läst 6 augusti 2018.
  2. ^ Bra Böckers Film och TV-lexikon, del 1, sid 73, Bra Böcker, Höganäs / Svenska Filminstitutet, Stockholm 1985
  3. ^ [a b] ”Margit Carlqvist”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=63302&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMargit+Larsson%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 19 februari 2013. 
  4. ^ Bonniers Stora Film & Video-guide, tredje upplagan, sid 555, Bonniers, tryck: Fälth & Hässler, Smedjebacken 2002 ISBN 91-0-057848-7
  5. ^ Uno Myggan Ericson (redaktör): Myggans nöjeslexikon, band 3, sid 72, Bra Böcker, Höganäs 1989 ISBN 91-7752-255-9
  6. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 27. 14 juni 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-06-14/157/27. Läst 15 februari 2016. 
  7. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  8. ^ Folke Hähnel (22 september 1963). ”Pop-Kulle besegrade publiken: Sofistikerat och fräckt i Lars Forssells tolkning”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-09-22/258/24. Läst 31 augusti 2015. 
  9. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 42. 5 november 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-11-05/300/46. Läst 30 maj 2018. 

Externa länkarRedigera