Ernst-Hugo Järegård

svensk skådespelare

Ernst-Hugo Alfred Järegård, född 12 december 1928 i Ystad, död 6 september 1998Lidingö,[1] var en svensk skådespelare. Han slog igenom i början av 1960-talet och var därefter verksam vid Dramaten under flera decennier, liksom i TV- och filmproduktioner.

Ernst-Hugo Järegård
Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i Altona på Göteborgs Stadsteater 1961.
Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i AltonaGöteborgs Stadsteater 1961.
FöddErnst-Hugo Alfred Järegård
12 december 1928
Ystad, Skåne län
Död6 september 1998 (69 år)
Lidingö, Stockholms län
BegravdLidingö församlings kyrkogård
MakaKarin Nordström
(1949-1998; hans död)
Betydande roller
Stig Helmer i Riket
IMDb SFDb

BiografiRedigera

UppväxtRedigera

Järegård växte upp i Ystad med en 13 år äldre syster som son till bankdirektören Ernst Järegård.[2] Han gick i folkskola och sedan vid Ystads allmänna läroverk.[3] Efter en incident på skolan blev han tvingad att lämna läroverket och skickades till Osby internatskola med förväntningar att senare ta studenten.[4] Han vantrivdes på internatet och närde skådespelardrömmar.[5] Efter tre år på Osby och trots lägsta betyg som resultat gick han ut med realexamen.[6] Han har i senare intervjuer beskrivit uppväxten som kärlekslös, särskilt från faderns sida och att de negativa känslorna från den tiden varit till användning när han byggt upp senare roller.[7]

Teaterdrömmar och genombrottRedigera

Järegård hoppade av gymnasiet, tog sig till Malmö och fick en första kontakt med teatern genom Anders Ek och samtidigt ekonomiskt stöd av Carl Kylberg. Som 17-åring förberedde han sig för intagningsprovet på Dramaten genom teaterstudier i Paris och arbete under Charles Dullin.[5][8] Han misslyckades dock med att komma in på Dramatens elevskola 1947 och fick istället sin utbildning på elevskolan vid Malmö Stadsteater.[9] Därefter spelade han huvudsakligen småroller i Malmö innan han 1953 flyttade till Uppsala stadsteater och fick viss uppmärksamhet, bland annat för sin roll som Jimmy Porter i Se dig om i vrede.[8] Där spelade han också Lucky i Sverigepremiären av I väntan på Godot,[a] mot bland andra Jan-Olof Strandberg.[10] År 1958 bytte han till Helsingborgs stadsteater och året efter till Göteborgs stadsteater.[8] Där filmades uppsättningen av Karl Wittlingers Vintergatan för SVT 1961,[11] vilket blev Jåregårds första framträdande inför en samlad TV-publik. Han anställdes av Dramaten 1962 och framträdde därefter allt oftare i TV och film.[8]

Efter genombrottetRedigera

Järegård han medverka i omkring tjugo filmer och ett fyrtiotal TV-produktioner. Hans första filmroll var i Ragnar Frisks Raggargänget från 1962. Till hans mer kända roller på scen kan räknas Estragon i Samuel Becketts I väntan på Godot (Dramaten 1966 och senare för SVT 1971), titelrollen i Molières Tartuffe och Hjalmar Ekdal i Henrik Ibsens Vildanden (i regi av Ingmar Bergman på Dramaten 1972).[1]

Ernst-Hugo Järegård spelade alla tre rollfigurerna i Jerome K. Jeromes komedi Tre män i en båt.[1] 1970 gjorde han en krogshow på Hamburger Börs i Stockholm tillsammans med Cornelis Vreeswijk och Östen WarnerbringLyckohjulet, eller Var ska jag hänga min hatt i natt?. Den resulterade även i en LP-skiva, Östen, Ernst-Hugo & Cornelis på börsen. Han gjorde reklamfilmer som Järegård tillsammans med Margaretha Krook för bordsmargarinet Flora.[1]

Hans röst användes i en rad olika sammanhang. Bland annat var han rösten till Elaka Måns i den tecknade filmen Pelle Svanslös (1981), guden Loke i Valhall samt berättaren i TV-serien Kalle och chokladfabriken (1983).[1]

I TV-serien Skånska mord (1986), som baserats på verkliga historiska fall, medverkade Järegård i tre av avsnitten. Här gör han tre olika män, samtliga skåningar och kallblodiga mördare.[1]

Åt Lars von Trier gjorde Järegård först en biroll i filmen Europa, med följd att Trier särskilt för honom skrev den stora rollen som den koleriske och danskhatande överläkaren Stig Helmer i TV-serien Riket. Järegård och von Trier blev med tiden mycket goda vänner[9] och flera av replikerna som Stig Helmer hade skrevs av Järegård själv.[12] För sin roll erhöll Järegård Danmarks filmpris Robert i kategorin Bästa manliga huvudroll 1995 och även Bodilpriset i samma kategori.[13][14] Han blev genom rollen även känd för en yngre publik och turnerade åren efter som diktuppläsare med flera svenska band.[8]

År 1987 på började han ett fyraårigt arbete med den italienske designern Claudio Lugli som mynnade ut i en egen klädkollektion.[15]

Han och Warnerbring har även gett namn åt Skånetrafikens Pågatåg.[16]

PrivatlivRedigera

Han var från 1949 gift med skådespelarkollegan vid Malmö stadsteater Karin Nordström, som lämnade yrket och blev hemmafru för att ta hand om deras son född 1956 och stötta makens fortsatta karriär.[9] Sonen Johannes Järegård filmade senare en dokumentär om och med sin far med titeln Aktörens läte. Järegård insjuknade och avled i myelom och begravdes på Lidingö kyrkogård. Han efterlämnade sin hustru Karin och sonen Johannes.[1]

Priser och utmärkelserRedigera

FilmografiRedigera

TVRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1947 Romeo och Julia
William Shakespeare
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Kungens paket
Staffan Tjerneld och Alf Henrikson
Hans Dahlin Norrköping-Linköping stadsteater
Emil Engelstrand Den heliga familjen
Rudolf Värnlund
Gunnar Skoglund Norrköping-Linköping stadsteater
1948 Erik XIV
August Strindberg
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
1949 Yerma
Federico García Lorca
Bengt Ekerot Malmö Stadsteater[17]
Doktor Knock eller Läkarkonstens triumf
Jules Romains
Georg Årlin Malmö Stadsteater[17]
Marius
Marcel Pagnol
Bengt Ekerot Malmö Stadsteater[17]
Skattkammarön
Robert Louis Stevenson
Arne Lydén Malmö Stadsteater[17]
1951 Å, en sån dag!
Dodie Smith
Gunnar Ekström Malmö Stadsteater[17]
1952 Hederligt folk
Paul Vincent Carroll
Mats Johansson Malmö Stadsteater[17]
Othello
William Shakespeare
Lars-Levi Læstadius Malmö Stadsteater[17]
Greve Öderland
Max Frisch
Lars-Levi Læstadius Malmö Stadsteater[17]
Bödeln Kronbruden
August Strindberg
Ingmar Bergman Malmö Stadsteater[18]
Man lyder
Sivar Arnér
Mats Johansson Malmö Stadsteater[17]
1953 Som ni behagar
William Shakespeare
Lars-Levi Læstadius Malmö Stadsteater[17]
Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr
Astrid Lindgren
Bertil Norström Malmö Stadsteater[17]
1954 Lucky I väntan på Godot
Samuel Becket
Hans Dahlin Uppsala Stadsteater[10]
1955 Sergeant Gregovich Thehuset Augustimånen
John Patrick
Palle Granditsky Uppsala Stadsteater[19]
1957 Mäster Olof
August Strindberg
Uppsala Stadsteater[8]
1959 Gisslan
Brendan Behan
Staffan Aspelin Göteborgs stadsteater[20]
Besök av gammal dam
Friedrich Dürrenmatt
Johan Falck Göteborgs stadsteater[21]
1960 Den ena för den andra
Gustav III
Lars Engström Göteborgs stadsteater[22]
1961 Vintergatan
Karl Wittlinger
Göteborgs stadsteater[8]
1963 Antoine Magneau, Estelles far Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac
Mimi Pollak Dramaten
Adolf Hitler Svejk i andra världskriget
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1965 Sganarelle Don Juan
Molière
Ingmar Bergman Dramaten[23]
1966 Estragon I väntan på Godot
Samuel Becket
Jackie Söderman Dramaten[10]
1971 Organ Tartuffe
Molière
Mimi Pollak Dramaten
1972 Hjalmar Ekdal Vildanden
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[24]
1974 Nero Britannicus
Jean Racine
Ernst Günther Dramaten
Oldfux Den jäktade
Ludvig Holberg
Henning Moritzen Dramaten
1975 August Strindberg Tribadernas natt
Per Olov Enquist
Per Verner-Carlsson Dramaten[25]
1976 Carl XVI Joseph
Arne Törnqvist
Lennart Olsson Malmö Stadsteater[17]
Chefen Chez nous
Per Olov Enquist och Anders Ehnmark
Lars Göran Carlson Dramaten
1980 Richard III
William Shakespeare
Dramaten[8]
1983 Guido Contini Nine
Maury Yeston
Gene Nettles Oscarsteatern[26][27]
1987 Sven, V.D. V.D.
Stig Larsson
Stig Larsson Dramaten

RadioteaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi
1968 Mr Smith Den skalliga primadonnan
Eugène Ionesco
Ernst Günther[28]

LjudböckerRedigera

Som uppläsareRedigera

ReferenserRedigera

KommentarerRedigera

  1. ^ Uppsättningen gick under den svenska titeln Vi väntar på Godot

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] ”Ernst-Hugo Järegård”. Bonnier Audio. https://www.bonnieraudio.se/forfattare/33109/ernst-hugo-jaregard/. Läst 11 oktober 2021. 
  2. ^ Wennerholm 1983, s. 26-27.
  3. ^ Wennerholm 1983, s. 28.
  4. ^ Wennerholm 1983, s. 53-54.
  5. ^ [a b] Gullberg, Berit (1990). Samtal med 12 skådespelare. Stockholm: Trevi. sid. 101-113. Libris 7612903. ISBN 9171609520 
  6. ^ Wennerholm 1983, s. 54, 58.
  7. ^ Wennerholm 1983, s. 12, 26.
  8. ^ [a b c d e f g h] ”Ernst-Hugo älskade sin scen”. DN.SE. 7 september 1998. https://www.dn.se/arkiv/kultur/ernst-hugo-alskade-sin-scen/. Läst 11 oktober 2021. 
  9. ^ [a b c] Sandström, Bosse (7 september 1998). ”Han var en av de allra största”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/07/eh10.html. Läst 13 juni 2009. 
  10. ^ [a b c] Kronlund, Dag. ”Dramatens första Godot – en klassiker”. www.dramaten.se. https://www.dramaten.se/kronlunds-kronika/dramatens-forsta-godot-en-klassiker. Läst 14 oktober 2021. 
  11. ^ ”Vintergatan: komedi Sveriges radio 1961”. smdb.kb.se. Svensk mediedatabas (SMDB). https://smdb.kb.se/catalog/id/001428817. Läst 11 oktober 2021. 
  12. ^ Ernst-Hugo, tv-dokumentär sänd på SVT 28 december 2008
  13. ^ ”www.filmkritik.dk”. Arkiverad från originalet den 12 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090112193744/http://www.filmkritik.dk/1b.lasso?n=7#anchor1991. 
  14. ^ ”www.imdb.com”. http://www.imdb.com/name/nm0433495/awards. 
  15. ^ Lindén Ivarsson, Anna-Stina (16 juni 1991). ”Klädd med glädje”. Dagens Nyheter. 
  16. ^ Åklundh, Emy (5 juni 2009). ”Pågatågen har fått sina namn”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 8 december 2009. https://web.archive.org/web/20091208151606/http://sydsvenskan.se/omkretsen/article435104/Pagatagen-har-fatt-sina-namn.html. Läst 5 december 2009. 
  17. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Ernst-Hugo Järegård”. Malmö Stadsteater. https://www.malmostadsteater.se/arkiv/artist/ernst-hugo-jaregard. Läst 14 oktober 2021. 
  18. ^ ”Kronbruden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/kronbruden. Läst 17 oktober 2015. 
  19. ^ Barbro Hähnel (9 oktober 1955). ”Tehuset i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-10/245/11. Läst 22 augusti 2015. 
  20. ^ Ebbe Linde (28 augusti 1959). ”Brendan Behans 'Gisslan'”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-28/232/14. Läst 26 september 2020. 
  21. ^ Scenförändringar: Dürrenmatt och Delaney”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-30/265/16. Läst 26 september 2020. 
  22. ^ Nöjesnytt”. Dagens Nyheter: s. 9. 10 augusti 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-08-10/215/9. Läst 26 september 2020. 
  23. ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015. 
  24. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 
  25. ^ ”Tribadernas natt”. www.dramaten.se. https://www.dramaten.se/play/tribadernas-natt. Läst 14 oktober 2021. 
  26. ^ ”Nine”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25050&pos=106. Läst 15 juni 2015. 
  27. ^ Marcus Boldemann. ”'Nine' på Oscars: Utstuderad fantasi”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1983-09-25&toPublicationDate=1983-09-25. Läst 30 augusti 2015. 
  28. ^ ”Den skalliga primadonnan”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/647898?programid=4453. Läst 12 maj 2017. 

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera