Magellanpingvin

sydamerikansk pingvinfågel

Magellanpingvin[2] (Spheniscus magellanicus) är en sydamerikansk fågel i familjen pingviner inom ordningen pingvinfåglar.[3]

Magellanpingvin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
20110301155553!Magellanic penguin, Valdes Peninsula, e-2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPingvinfåglar
Sphenisciformes
FamiljPingviner
Spheniscidae
SläkteSpheniscus
ArtMagellanpingvin
S. magellanicus
Vetenskapligt namn
§ Spheniscus magellanicus
Auktor(Forster, 1781)
Utbredning
Biomap Sphenisus Magellanicus.png
Utbredningsområde

helt röd = vanlig

ljusröd = sällan
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Magellanpingvinen är med en kroppslängd på 70 cm en av de mindre pingvinarterna. Likt den nordligare humboldtpingvinen, men olikt övriga pingviner, har den vit strimma på huvudsidan. Från humboldtpingvinen skiljer den sig genom mindre näbb, mindre skärt vid näbbroten, bredare vitt band på sidan av huvudet och två mörka bröstband istället för ett. Ungfågeln saknar vuxna fågelns huvudteckning. Istället är den mörkgrå på hjässan och ljusgrå eller vitaktig på kinderna, strupen och hakan med ett otydligt grått band på bröstet.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Magellanpingvinen förekommer längs Patagoniens kuster, i Argentina, Chile, Uruguay och ibland södra Brasilien. Den häckar även i Falklandsöarna och Juan Fernández-öarna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

LevnadssättRedigera

Magellanpingvinen är ganska skygg, men sällskaplig och högljudd i häckningskolonierna. Jämfört med humboldtpingvinen är den möjligen mer pelagisk under häckningstiden. Den ses oftast i grupper med upp till 50 fåglar.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population som uppskattas till mellan 1,1 och 1,6 miljoner par, varav 900 000 utmed den argentinska kusten, 100 000 i Falklandsöarna och minst 144 000 par i Chile.[5] Fram till 2020 ansågs arten minska relativt kraftigt i antal och listades därför som nära hotad av internationella naturvårdsföreningen IUCN. Nya data visar dock på att beståndet troligen är stabilt idag eller endast svagt minskande, varför den numera kategoriseras som livskraftig.[1] Största hoten mot fågeln kommer från oljeutsläpp, fiskindustrin samt från klimatförändringar.[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Spheniscus magellanicus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  5. ^ Boersma, P. D.; Frere, E.; Kane, O.; Pozzi, L. M.; Pütz, K.; Raya Rey, A.; Rebstock, G. A.; Simeone, A.; Smith, J.; Van Buren, A.; Yorio, P.; Garcia Borboroglu, P. 2013. Magellanic Penguin (Spheniscus magellanicus). In Penguins. Natural History and Conservation (Garcia Borboroglu, P. and Boersma, P. D., eds.) University of Washington Press, Seattle, Washington, USA.: 233-263.

Externa länkarRedigera