Lex Pysslingen är det vardagliga namnet på en tidigare svensk lag som förbjöd statsbidrag till daghem som drevs i aktiebolagsform med vinstsyfte. Lagen stiftades av riksdagen i juni 1984. Lagen avskaffades av regeringen Carl Bildt 1992.

Namnet kommer från Pysslingen Förskolor och Skolor AB, ett företag som startades i slutet av 1983 och blev det första att bedriva privat barnomsorg i Sverige på 1980-talet. I mitten av 1980-talet rasade en politisk strid runt Pysslingen, som exponent för privat daghemsdrift. I striden deltog många högt profilerade socialpolitiker, bland andra framträdande socialdemokrater som Lisbeth Palme, socialminister Sten Andersson och statsrådet Bengt Lindqvist, finansborgarrådet i Stockholm John-Olle Persson – de var alla uttalade motståndare till privat daghemsdrift. De stöddes av fackförbunden TCO och Kommunal.[1]

Motståndarna[vem?] av statsbidrag till privata daghem hävdade att inslag av vinstintresse skulle skada kvaliteten. Att tjäna pengar på barnomsorg framställdes av flera debattörer som cyniskt.

Finansministern Kjell-Olof Feldt, som inte var uttalat negativ till privat daghemsdrift, ansåg att driftsformen inte var avgörande för tjänsternas kvalitet.

LitteraturRedigera

  • Fumarola Unsgaard, Olav & Werne, Kent, red. (2014). Den Stora Omvandlingen: En Granskning Av Välfärdsmarknaden. Stockholm: Leopard.
  • Svanborg-Sjövall, Karin (2011). Kentucky fried children? Om den svenska valfrihetens rötter och dess fiender. Timbro förlag

KällorRedigera

Externa länkarRedigera