Lennart Jedeur-Palmgren

svensk militär

Thorsten Lennart Jedeur-Palmgren, född 4 juli 1927 i Skeppsholms församling i Stockholms stad, död 2 oktober 2016 i Karlskrona stadsdistrikt i Blekinge län,[1] var en svensk militär.

Lennart Jedeur-Palmgren
Information
Född4 juli 1927
Skeppsholms församling i Stockholms stad, Sverige
Död2 oktober 2016 (89 år)
Karlskrona stadsdistrikt i Blekinge län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1949–1987
GradKommendör av första graden
BefälÄlvsnabben,
1. jagarflottiljen,
Sydkustens örlogsbas

BiografiRedigera

Jedeur-Palmgren avlade studentexamen i Stockholm 1946. Han avlade sjöofficersexamen Sjökrigsskolan 1949 och utnämndes samma år till fänrik i flottan, där han befordrades till löjtnant 1951. Han blev kadettofficer 1957, befordrades till kapten 1961, var lärare vid Sjökrigsskolan 1965–1967, befordrades till kommendörkapten av andra graden 1966, var fartygschefÄlvsnabben 1967[2] och var lärare vid Militärhögskolan 1967–1969.[3] År 1975 befordrades han till kommendörkapten av första graden, varpå han var chef för 1. jagarflottiljen 1975–1976, befordrades till kommendör 1976 och var marinattaché vid ambassaden i London 1976–1978. Han befordrades till kommendör av första graden 1978 och var stabschef vid staben i Nedre Norrlands militärområde 1979–1981. Åren 1981–1983 tjänstgjorde han i Huvudavdelningen för marinmateriel vid Försvarets materielverk: som chef för Vapenavdelningen 1981–1982 och som chef för Systemavdelningen 1982–1983. Jedeur-Palmgren var chef för Sydkustens örlogsbas 1983–1987 och inträdde i reserven 1987.[2]

Lennart Jedeur-Palmgren invaldes 1967 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[4] och var dess vice ordförande 1983–1988.[2] Han var adjutant hos prins Bertil från 1966, ledamot av kommunfullmäktige i Karlskrona kommun 1991–1994, ordförande i H. af Christiernins stiftelse från 1987 och ordförande i Marinmusei vänner 1984–1994.[3]

Lennart Jedeur-Palmgren var son till viceamiral Gunnar Jedeur-Palmgren och Kristina (Stina) Liljequist.[2]

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1860–2016, DVD-ROM (Sveriges Släktforskarförbund 2017).
  2. ^ [a b c d] Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 98. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  3. ^ [a b] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 295. ISBN 91-975132-7-X .
  4. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 239. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  5. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 123 .