För pjäsen, se Agamemnon (pjäs). För asteroiden, se 911 Agamemnon. För ett släkte av insekter, se Agamemnon (djur).

Agamemnon var i grekisk mytologi kung i Mykene. Såsom Greklands mäktigaste konung var han självskriven ledare för härnadståget till Troja. Hans övermod mot Akilles höll på att bringa hans krigares undergång. Vid hemkomsten mördades han försåtligt av sin maka, Klytaimestra och hennes älskare, Aigisthos. Agamemnons öde utgör ämnet för Aischylos drama ”Agamemnon”.[2]

"Agamemnons dödsmask" – Masken är daterad till 1500-talet f.Kr och föregår därmed Agamemnons förmodade tid varför den inte tros vara en verklig avbildning.[1]

Familj och tidigt livRedigera

Agamemnon var son till kung Atreus och drottning Aërope av Mykene. Hans bror var Menelaos,kung av Sparta. Agamemnon var gift med prinsessan Klytaimnestra av Sparta och de hade tre barn, Orestes, Elektra och Ifigenia. Agamemnon och Menelaos blev som unga fördrivna från Mykene av farbrodern Thyestes, som blivit kung av Mykene, och flydde till Sparta, där de gifte sig med kung Tyndareos döttrar: Agamemnon med Klytaimnestra, Menelaos med Helena. Därpå fördrev de Thyestes och Agamemnon blev nu konung i Mykene, och Menelaos tog Sparta i arv.

Agamemnon tillhörde den så kallad "Atreiska släkten", syftande på hans far. Denna släkt sades spåras tillbaka till den mytiska kungen Tantalos och hans son Pelops. Enligt myten var Tantalos son till Zeus och kungen av Mykene, varav han bjöd in gudarna på middag och bröt mot reglerna av gästfrihet, xenia. Detta gjordes antingen genom att distrahera gudarna med middag för att sedan stjäla deras gudomliga mat, nektar och ambrosia, eller genom att mörda sin son Pelops för att sedan bjuda gudarna på köttet. Att bryta mot gästfrihet ansågs vara ett av de väsrta brotten som kunde begås i grekisk kultur, särskilt då Zeus ansågs vara guden av gästfrihet. Som straff fördes Tantalos ner i underjorden, där han placerades i en lågt vatten under ett fruktträd. Var gång han försökte dricka sjönk vattnet undan och var gång han försökte äta av frukten kunde han inte nå. Sonen Pelops, efter blivit återupplivad av gudarna, blev den nya kungen av Mykene. Pelops ansågs vara en bra kung, varav den grekiska halvön Peloponnesos är döpt efter honom. [3]

Trojanska krigetRedigera

Helena av Sparta, hustru till Agamemnons bror Menelaos, ansågs vara den vackraste kvinnan i världen. När hon skulle bli bortgift av sin far friade otaliga grekiska kungar, varav Menelaos blev vald. Dock ansågs hennes skönhet vara lockande nog att friarna svor en ed att skydda henne ifall någon försökte ta henne ifrån Menelaos. Denna ed blev relevant när prins Paris av Troja kidnappade Helena, varav Menelaos och brodern Agamemnon samlade alla grekiska kungar och deras arméer och förklarade krig mot Troja. Han förklarar sig därmed fältherre och överkung av grekerna.[4]

Inför avresan till Troja offrade Agamemnon sin dotter Ifigenia till gudarna, så att dessa skulle ge honom vind i seglen.[1] De nästkommande nio åren av kriget är mestadels okänt då den främst bevarade källan, Iliaden, endast berättar om det tionde och sista året. I Iliaden tar Agamemnon en konkubin, Kryseis, som är dotter till en präst av Apollon vid namn Kryses. Detta orsakar att guden börjar sprida pest bland grekerna, vilket gör att hjälten Akilles kräver att Agamemnon ger tillbaka Kryseis. Agamemnon accepterar med villkoret att Akilles ska ge upp sin egen konkubin Briseis. Detta sårar Akilles ära och han vägrar härefter att strida, vilket blir en enorm förlust för grekerna då han anses vara den mäktigaste krigaren i världen. Under Iliaden strider Agamemnon flertal gånger och beskrivs vara en kapabel och skicklig krigare. Agamemnon är närvarande vid det slutgiltiga intagandet av Troja genom den Trojanska hästen. För att lura trojanerna bygger grekerna en enorm trähäst och agerar kapitulering. I hästen är flertal krigare gömda, som blir intagna i staden då den tas som ett krigsbyte. Därefter förstör de staden från insidan och bränner der den.[4]

DödRedigera

Efter Trojanska kriget återvänder Agamemnon till Mykene med sitt krigsbyte, prinsessan Kassandra av Troja. Vid sin hemkomst mördas både Agamemnon och Kassandra av hans hustru Klytaimnestra och hennes älskare, Aigisthos. Mordet var en hämnd för att Agamemnons mord av Ifigenia. Agamemnon död hämnades senare av sonen Orestes, på inrådan av dottern Elektra. Detta återberättas i en trilogi av tragedier vid namn Orestien som skrevs av den antika grekiska författaren Aischylos 458 f.Kr.[5]

Mordet på Agamemnon influerat av hans dotter Elektra har gett namnet till termen Elektrakomplex, myntat av den schweiziske psykiatern C. G. Jung.

Historiska och arkeologiska beläggRedigera

Det trojanska kriget ansågs av antika greker varit ett verkligt krig som skedde mot slutet av Mykenska perioden (ca 1600-1200) och kan ha varit ett kulturellt berättande av ur den mykenska kulturen kollapsade. Senare historiker har generellt ansett att Trojanska kriget samt alla individer inblandade var helt påhittade och att staden Troja aldrig fanns. Detta ifrågasattes av den tyska arkeologen Heinrich Schliemann, som hittade ruinerna av både Mykene och Troja på slutet av 1800-talet. Utgrävningar bevisade viss trovärdighet i berättelserna av Trojanska kriget, bland annat påvisade ett av de stratigrafiska lagerna av staden Troja en stor brand.

Schleimann begick dock flertal misstag vid utgrävningarna av Mykene och Troja. Vid analys fann de att Troja hade nio stratigrafiska lager, som sträckte sig så långt bak som 2900. f.Kr. Schliemann identifierade lager två som staden som existerade under Trojanska kriget, vilket moderna forskare anser vara alltför gammalt. Den moderna tolkningen är att lager sju är närmare i tid.

Under utgrävningen av Mykene påträffades flertal guldskatter, bland annat smycken till en kvinna och en dödsmask. Detta ansågs av Schliemann vara drottning Klytaimnestra regalier. Dödsmasken, som hittades 1876, ansågs vara Agamemnons. Detta är dock motbevisat i modern forskning då samtliga guldskatter ärt daterade till 1500-talet f.Kr., vilket skulle vara ca 300 år äldre än Agamemnon. Det är även ifrågasatt idag ifall masken är autentisk och inte förfalskad, då detaljer i konsthantverket inte stämmer med tidens typiska dödsmasker. Exempelvis avbildas ansiktet med en mustasch men inget skägg, något som aldrig förekom i avbildningar i grekisk kultur. Mustaschen i fråga är även i stilen som var populär under 1800-talet. Undre utgrävningarna hittades även flertal kupolgravar, varav en av de större ansågs vara Agamemnons. Dock finns det inga arkeologiska belägg som bevisar eller motbevisar detta. [6]

Litteratur och konstRedigera

Den huvudsakliga källan för Agamemnons liv är genom den så kallade Episka cykeln, en grupp av episka dikter som berättar om det Trojanska kriget. De mest kända verken i denna grupp är Iliaden och Odyssén. Iliaden och Odyssén skrevs troligtvis ner ca 700 f.Kr. av rapsoden Homeros. Texten var dock baserad på mycket äldre muntliga diktningar som beskrev kriget. Dessa muntliga traditioner kan sträcka sig tillbaka till mykensk tid och därav vara baserat på ett verkligt krig.[7]

Iliaden är den frästa källan för Agamemnons liv å han är död i Odyssén. Hjälten Odysseus möter dock Agamemnons spöke i eposet när han besöker underjorden[8].

Berättelser om Trojanska kriget var mycket kulturellt betydande under antik grekisk tid. När dramat blev populariserat under 400-talet f.Kr. i Aten skrevs flertal tragedier om ämnet. 458 f.Kr. skrev Aischylos Orestien, en trilogi som beskriver Agamemnons hemfärd, mord och konsekvenserna av detta. Flertal tragedier skrevs även om Agamemnons familj, bland annat Sofokles Elektra och Euripides Ifigenia i Taurien.[7]

Karaktärer ur det trojanska kriget var även ett mycket vanligt motiv i grekisk och romersk skulptering, keramik och konst. Varav Agamemnon inte är det mest funna motivet återfinns han i vissa målningar och särskilt på keramik. [9]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Världshistorien 103.
  2. ^ Agamemnon i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
  3. ^ Fry, Stephen (2020). Troja 
  4. ^ [a b] Homeros. Iliaden 
  5. ^ Aischylos. Orestien 
  6. ^ ”Heinrich Schliemann”. Britannica. 1 januari 2022. https://www.britannica.com/biography/Heinrich-Schliemann. Läst 22 oktober 2008. 
  7. ^ [a b] Sorek, Susan (2012). Ancient historians 
  8. ^ Homeros. Odyssén 
  9. ^ Neer, Richard (2019). Art & Archaeology of the Greek world 

Tryckta källorRedigera

Övriga källorRedigera

Se ävenRedigera