Laurit
Laurit är ett metalliskt mineral som består av ruteniumsulfid, RuS2. Det är ett av de få kända ruteniummineralen.[4] Även om det har hittats på många platser över hela världen, är det extremt sällsynt.
| Laurit | |
 | |
| Kategori | Sulfidmineral |
|---|---|
| Dana klassificering | 2.12.1.10 |
| Strunz klassificering | 2.EB.05a |
| Kemisk formel | RuS2 |
| Färg | Järn-svart, i polerade snitt vit till grå eller blåaktig i reflekterat ljus |
| Förekomstsätt | Som oktaedriska, kubiska och pyritohedrala kristaller eller som rundade korn och inneslutningar |
| Kristallstruktur | Kubisk |
| Spaltning | Perfekt på {111} |
| Brott | Halvmussligt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 7,5 |
| Glans | Metallisk |
| Refraktion | Isotropisk |
| Transparens | Opak |
| Streckfärg | Mörkgrå |
| Specifik vikt | 6,43 |
| Referenser | [1][2][3] |
Egenskaper
redigeraLaurit är tungt och hårt och bildar svarta oktaedriska korn, kristalliserade i det kubiska kristallsystemet. Det tillhör den grupp mineral som har pyritstruktur. Laurit har Mohs hårdhet 7,5 och specifik vikt 6,43. Mineralet kan också innehålla osmium, rodium, iridium och järn som substituerar rutenium.[2] Svavlet ingår som disulfidjonen, S22-, så ruteniumet är i Ru(II)-oxidationstillståndet.[5] Laurit i ren form innehåller 61,18 procent rutenium och 38,82 procent svavel.[6]
Struktur
redigera
S Ru
Förekomst
redigeraLaurit upptäcktes 1866 på Borneo och i Malaysia och gavs namn av den amerikanske kemisten Charles A. Joy efter hans hustru Laurie.[2] Det förekommer sällsynt även på många andra platser i världen.
Mineralet förekommer i ultramafiska[7] magmatiska kumulativa fyndigheter och i sedimentära avlagringar som härrör från dem. Det förekommer tillsammans med cooperit, braggit, sperrylit, andra mineral av platinagruppens element samt kromit.[1]
Användning
redigeraSyntetisk RuS2 är en mycket aktiv katalysator för hydroavsvavling.[8]
Se även
redigeraReferenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Laurite, 9 oktober 2023..
- Bra Böckers lexikon, 1977
Noter
redigera- ^ [a b] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Laurite”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/laurite.pdf.
- ^ [a b c] Laurite, Mindat.org
- ^ ”Laurite Mineral Data”. Webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Laurite.shtml.
- ^ [1] IMAs lista på godkända mineral
- ^ Cocco, R.A.; Tatarchuk, B.J. (1989). ”Effects of presulfidization on the selectivity and surface structure of ruthenium catalysts”. Langmuir 5 (6): sid. 1309–1315. doi:. https://pubs.acs.org/doi/pdf/10.1021/la00090a005. Läst 20 juni 2022.
- ^ https://www.sciencedirect.com/topics/earth-and-planetary-sciences/laurite, hämtad 2024-08-21.
- ^ [2] ultramafisk i store norske leksikon
- ^ Chianelli, R. R.; Berhault, G.; Raybaud, P.; Kasztelan, S.; Hafner, J.; Toulhoat, H. (2002). ”Periodic Trends in Hydrodesulfurization: in Support of the Sabatier Principle”. Appl. Catal., A 227 (1–2): sid. 83–96. doi:.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Laurit.
