Lars Olof Gudmund Lind, ursprungligen Lindqvist, född 17 januari 1935 i Umeå, är en svensk skådespelare.[1]

Lars Lind
Lars Lind i Henrik IV, TV-teatern 1964.
Lars Lind i Henrik IV, TV-teatern 1964.
FöddLars Olof Gudmund Lindqvist
17 januari 1935 (89 år)
Umeå, Sverige
Utbildad vidDramatens elevskola
Aktiva år1956–
MakaGun Jönsson (skilda)
Elisabet Aldén (skilda)
Susan Vex (skilda)
Anita Wall
IMDb SFDb
Lars Lind på Sergels torg under Stockholms Kulturfestival 2013.

Biografi redigera

Lars Lind är född som Lars-Olof Lindqvist i Umeå och son till en regementsmusiker. Under kriget flyttade familjen till Malmö, där han blev intresserad av teater och blev frielev i en privat teaterskola. Samtidigt ägnade han sig åt musik och kom senare att medverka i Bengt Thorssons jazzkvartett Malmö. Under gymnasietiden började han spela vid Lilla Teatern i Lund och detta kom att uppta så mycket av hans tid att han hoppade av gymnasiet. Detta ledde med tiden till Stockholm där han kom in vid Dramatens elevskola 1954-1957, där han bytte sitt namn till Lars Lind, och efter detta har följt en mångfald engagemang vid Dramaten från 1957 där han i huvudsak varit verksam med avbrott för engagemang vid tv-teatern 1960-63, Scala 1963-1964, Vasateatern 1966-1968, Intiman 1968 och Stockholms stadsteater. Han har även spelat revy hos Kar de Mumma.[1]

Under 1960-talet var han en av våra mest flitiga aktörer men sedan har det blivit i något mindre omfattning. Med sin i grunden snälla framtoning har han i regel spelat roller som unga och fagra män i komedifacket. Rollen som meteorolog i En vacker dag ... (1963) blev lite av genombrott på film. I rollen som ungdomsvårdaren Krister i Vilgot Sjömans 491 (1964) kom denna "snällhet" att understryka det omedvetna och naiva hos denna karaktär ställd mot det kriminella ungdomskollektivet. Med denna sympatiska framtoning har han även haft stora framgångar inom privatteaterrepertoaren. Mer sällan har han spelat osympatiska typer även om en av hans senare tv-roller som kapten i Rederiet (1999-2000) var lite mer ambivalent liksom hans roll i Lars Norén-dramat Ett sorts Hades (1996), som hör till det som mest avvikit från hans vanliga image.[1]

1966 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium. Han har varit gift med skådespelerskan och regissören Gun Jönsson.[1]

Familj redigera

Lind är gift med skådespelerskan Anita Wall. Från sina tidigare äktenskap har han barnen Michael Lindqvist (mor Gun Jönsson), Mats Karlsson (mor Sonja Lund), Sofia Hahr (mor Elisabet Aldén) och Emelie Wade (mor Susan Vex). Skådespelaren Jenny Antoni är barnbarn till Lind.

Filmografi redigera

TV-produktioner redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1958 Lord Plynlimmon Kärande i piffig hatt (Plaintiff in a Pretty Hat)
Hugh och Margaret Williams
Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1959 Antonius, Engelkes friare
En annan rådsherrefru
Den politiske kannstöparen (Den Politiske Kandestøber)
Ludvig Holberg
Rune Carlsten Dramaten
Borgmästaren Tyst i huset eller Trasslet som blev värre
Per Simon Edström
Per Simon Edström Dramaten
1960 Gyldenstern Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Cello Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck Skansens Frilufts Teater[2]
1964 Christopher Mahon Hjälten på den gröna ön (The Playboy of the Western World)
John Millington Synge
Lars-Erik Liedholm Dramaten
Medverkande Å vilket härligt krig (Oh, what a lovely war)
Charles Chilton
Jackie Söderman Dramaten
1966 En annan fältväbel Mutter Courage (Mutter Courage und ihre Kinder)
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
Igor Kaktusblomman (Fleur de cactus)
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Per Gerhard Vasateatern[3]
1968 Fåtöljen
Polisen
Varför är det så ont om Q?
Hans Alfredson
Lars-Erik Liedholm Dramaten
Harold Gorringe Black Comedy
Peter Shaffer
Hasse Ekman Intiman
1969 Cliff Bradshaw Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Lars Amble Maximteatern[4]
1970 Inte just nu, älskling (Not Now, Darling)
Ray Cooney och John Chapman
Hasse Ekman Intiman[5]
1971 Upp i smöret (Band Wagon)
Terence Frisby
Isa Quensel Intiman[6]
1972 Phileas Fogg Jorden runt på 80 dagar (Le Tour du monde en quatre-vingts jours)
Bengt Ahlfors efter Jules Vernes roman
Jonas Cornell Stockholms stadsteater
1976 Medverkande Hem till stan, revy
Kar de Mumma
Hans Dahlin Folkan[7][8]
1977 Jack Chesney Charleys tant (Charley's Aunt)
Brandon Thomas
Per Gerhard Vasateatern
1978 Pappa Karlsson på taket
Astrid Lindgren
Staffan Götestam
Sven Lindberg
Folkan[9]
1979 En man för mycket (Move over, Mrs Markham)
Ray Cooney och John Chapman
Klaus Pagh Folkan[10]
Nick Sängkammarfars (Bedroom Farce)
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[11]
1980 Baron Freidrich Hoppla vi lever! (Hoppla, wir leben!)
Ernst Toller
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1982 Ernst Werdenfels Agnes Bernauer
Franz Xaver Kroetz
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1983 The Boys in the Band
Mart Crowley
Börje Ahlstedt Folkan[12]
Fjodor Kulygin Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov
Otomar Krejča Stockholms stadsteater
1989 Happy End
Brian Cooke och Johnnie Mortimer
Lars Amble Maximteatern[13]
1994 Medverkande Den stora kicken, revy Ulf Eklund Vasateatern[14]
1997 Jonas Så enkel är kärleken
Lars Norén
Christian Tomner Vasateatern[15]
1998 Arvid Abernathy Guys and Dolls
Frank Loesser, Joe Swerling och Abe Burrows
Hans Marklund Oscarsteatern[16]
2000 Bonden Anton Pepparrotslandet
Magnus Nilsson
Magnus Nilsson Stockholms stadsteater
2005 Franz Orsini-Rosenberg Amadeus
Peter Shaffer
Staffan Aspegren Stockholms stadsteater
2006 Björn Cervieng Temperance
Staffan Göthe
Rickard Günther Stockholms stadsteater
2008 Japanen Stora landsvägen
August Strindberg
Wilhelm Carlsson Stockholms stadsteater
Herr Schultz Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Colin Nutley Stockholms stadsteater
2009 Hilding Sista dansen
Carin Mannheimer
Malin Stenberg Stockholms stadsteater
2011 Brudens far Bröllopet (Die Kleinbürgerhochzeit)
Bertolt Brecht
Dritëro Kasapi Stockholms stadsteater
2012 Per I sista minuten
Carin Mannheimer
Sissela Kyle Stockholms stadsteater
2014 Brian
Cohen
Det kan du drömma om, Hilda (Ten daydreams for Hilda McCarthy)
Chris Lee
Sissela Kyle Stockholms stadsteater
2015 Axelsson Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman
Maria Löfgren Stockholms stadsteater
2016 Medverkande En tröst om hösten
Adde Malmberg
Adde Malmberg Kulturhuset Stadsteatern
2017 Medverkande Stilla liv
Lars Norén
Lars Norén Dramaten
F Vintermusik
Lars Norén
Sofia Jupither Kulturhuset Stadsteatern
2018 Medverkande Ilya
Lars Rudolfsson
Lars Rudolfsson Kulturhuset Stadsteatern
Sir Edmund Tilney Shakespeare in Love
Marc Norman och Tom Stoppard
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern
2019 Rabbin Spelman på taket (Fiddler on the Roof)
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern/
Dansens hus
2020 Medverkande på distans Det stora teaterkalaset
Calle Norlén
Sissela Kyle Kulturhuset Stadsteatern
2021 Franz Sound of Music
Richard Rodgers, Oscar Hammerstein II, Howard Lindsay och Russel Crouse
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern
2022 N Tänk om om bara (What If If Only)
Caryl Churchill
Ole Anders Tandberg Kulturhuset Stadsteatern

Radioteater redigera

Roller redigera

År Roll Produktion Regi
1959 Röster ur folkvimlet Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[17]
1960 Cello Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck[18]
1995 Glorfindel Sagan om Ringen
J.R.R. Tolkien
Tomas Blom

Diskografi redigera

Priser och utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] ”Lars Lind”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=65475&iv=BIOGRAPHY. Läst 8 juli 2014. 
  2. ^ S B-l (23 juni 1960). ”Kvartetten som sprängdes”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-06-23/168/14. Läst 21 januari 2016. 
  3. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1966). ”Vänta med Vasan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-22/257/18. Läst 17 april 2016. 
  4. ^ Barbro Hähnel (27 september 1969). ”'Cabaret' på Maxim: Personlig och slagkraftig”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-27/262/15. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016. 
  6. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ Leif Zern (1 oktober 1976). ”Folkan: Inte så roligt”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-10-01/267/26. Läst 25 maj 2019. 
  8. ^ Leif Zern (2 januari 1977). ”Folkan i Stockholm: Kisa lyckas i vital revy”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-01-02/1/10. Läst 25 maj 2019. 
  9. ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016. 
  12. ^ Marcus Boldemann (15 maj 1983). ”Dråpliga bögar vardagsmat idag”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-05-15/129/16. Läst 29 juli 2018. 
  13. ^ Marcus Boldemann (4 oktober 1989). ”Komedipremiär på Maxim: Duktiga aktörer tappar taget”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/tidning/1989-10-04/269/28. Läst 29 oktober 2016. 
  14. ^ Lars-Olof Franzén (25 september 1994). ”Flera friska fläktar i unken lokal. "Den stora kicken" på Vasateatern träffar tonen i nittiotalets Sverige med kraftfullt utspel”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123160429/http://www.dn.se/arkiv/kultur/flera-friska-flaktar-i-unken-lokal-den-stora-kicken-pa. Läst 28 juni 2015. 
  15. ^ Leif Zern (27 januari 1997). ”Norén med högt skvallervärde. "Så enkel är kärleken" på Vasateatern är en komedi som tappar bort sin tragiska kärna”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123160419/http://www.dn.se/arkiv/kultur/noren-med-hogt-skvallervarde-sa-enkel-ar-karleken-pa-vasateatern. Läst 28 juni 2015. 
  16. ^ ”Guys and Dolls”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 21 april 2019. https://web.archive.org/web/20190421021729/http://www.chinateatern.se/show/guys-and-dolls/. Läst 3 september 2015. 
  17. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 
  18. ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 27. 24 december 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-12-24/350/27. Läst 18 mars 2016. 

Externa länkar redigera

Se även redigera