Lars Andersson (författare)
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Lars Andersson, född 23 mars 1954 i Karlskoga,[1] är en svensk författare och översättare.
| Lars Andersson | |
 Lars Andersson 2015. | |
| Född | 23 mars 1954 Karlskoga |
|---|---|
| Yrke | Författare, översättare |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1974– |
Biografi redigera
Lars Andersson har varit kulturchef på Göteborgs-Tidningen och redaktör för tidskriften Vår Lösen, samt medarbetare i Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet. Han är författare på heltid sedan 1980.
Andersson debuterade 19 år gammal med romanen Brandlyra (1974), av somliga kritiker uppfattad som alltför mogen för att vara skriven av en tonåring, och Andersson misstänktes av recensenten Lars-Olof Franzén för att vara bulvan för en äldre författare.[2]
Det publika genombrottet kom med romanen Snöljus (1979) vilken gavs ut i flera upplagor och översattes till många språk. Bikungskupan från 1982 befäste hans position som en av de viktigare yngre svenska författarna. Denna ingår i en trilogi tillsammans med Vattenorgeln (1993) och Vägen till Gondwana (2004), den senare boken en skildring av en ung Harry Martinson på luffen i Indien. Tillsammans har trilogin getts ut som Vattnets bok (2005). Andersson har intresserat sig för kabbala och Indiens moderna historia, och har också skrivit ett antal essäsamlingar. Ett urval av hans essäer publicerades 2004 i Fylgja och 2014 i Uppenbarelser.
Som översättare har han arbetat med norsk litteratur, och till exempel tolkat Kjell Madsen, Edvard Hoem och Arne Garborg till svenska.
Bibliografi redigera
- 1974 – Brandlyra
- 1976 – Vi lever våra spel
- 1977 – Gleipner
- 1979 – Snöljus
- 1980 – Försöksgrupp
- 1982 – Mossbilder (tillsammans med Öivind Harsem)
- 1982 – Bikungskupan
- 1983 – Väderstreck
- 1984 – Från pråmkanalen och blankeberget
- 1984 – Begynnelsebokstäver
- 1986 – Löv till läkedom
- 1988 – Pestkungens legend
- 1989 – Kattfiske och annat
- 1991 – Jorsalafärder. Ett reportage 1984–91
- 1993 – Vattenorgeln
- 1995 – Skuggbilderna
- 1995 – Platsens ande. En bok om Tage Aurell
- 1995 – Artemis
- 1998 – Jag, Herulen. En värmländsk historia (tillsammans med Tomas Andersson)
- 1998 – Kievs vår
- 2001 – Kavita
- 2002 – Berget
- 2004 – Vägen till Gondwana
- 2004 – Fylgja
- 2005 – Vattnets bok
- 2008 – Ljus från ingenstans
- 2012 – De levandes land
- 2014 – Lomjansguten
- 2014 – Uppenbarelser
- 2015 – De våra, en kriminalistisk roman
- 2016 – En by invid älven. Om människotiden (foto: Kari Løvaas)
- 2017 – Salome Alexandra
- 2019 – De Gaulles dotter och kommissarie Ringer
- 2021 – Nu
- 2022 – Jordens ansikte
- 2023 – Hittebarnet i Kyjiv
Priser och utmärkelser redigera
- 1977 – Aftonbladets litteraturpris[3]
- 1982 – Svenska Dagbladets litteraturpris för Bikungskupan
- 1982 – Signe Ekblad-Eldhs pris
- 1987 – Deverthska kulturstiftelsens stipendium
- 1990 – Gun och Olof Engqvists stipendium
- 1990 – Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris
- 1993 – Göteborgs-Postens litteraturpris
- 1994 – Sveriges Radios romanpris för Vattenorgeln
- 1994 – Läkerols svenska kulturpris
- 1996 – De Nios Stora Pris
- 1996 – Axel Hirschs pris
- 2007 – Årets värmlandsförfattare[4]
- 2008 – Årets länsförfattare[5]
- 2009 – Ivar Lo-Johanssons personliga pris[6]
- 2013 – Övralidspriset[7]
- 2015 – Pär Lagerkvist-priset
- 2020 – Doblougska priset[8]
Referenser redigera
- ^ ”Lars Andersson”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/lars-andersson. Läst 27 oktober 2023.
- ^ Lars-Olof Franzén (20 december 1974). ”En hemlighetsfull debut”. Dagens Nyheter. https://arkivet.dn.se/sok?q=brandlyra&from=1974-12-20&to=1974-12-20.
- ^ ”KULTUR: 1977: Lars Andersson”. Aftonbladet. 21 november 2007. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/5VpP36/1977-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.
- ^ ”Lars Andersson utsedd till Årets Värmlandsförfattare”. SVT Nyheter. 16 november 2007. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/lars-andersson-utsedd-till-arets-varmlandsforfattare. Läst 9 januari 2020.
- ^ ”Lars Andersson årets länsförfattare”. NWT. 14 november 2008. https://www.nwt.se/2008/11/14/lars-andersson-arets-lansforfattare/. Läst 9 januari 2020.
- ^ Spektra (15 december 2008). ”Ivar Los pris till Lars Andersson”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ivar-los-pris-till-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.
- ^ Östnytt (20 mars 2013). ”Övralidspriset till Lars Andersson”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ovralidspriset-till-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.
- ^ ”Doblougska priset”. Svenska Akademien. 1 juni 2020. https://www.svenskaakademien.se/press/doblougska-priset-11. Läst 27 juli 2020.