Lars-Olof Franzén

svensk litteraturkritiker, kulturjournalist och författare

Lars-Olof Franzén, född 21 juni 1936 i Västra Ryd i Östergötland, död 17 maj 2009 i Stockholm, var en svensk litteraturkritiker, kulturjournalist och författare.

Lars-Olof Franzén
Född21 juni 1936[1]
Västra Ryds församlingSverige[1]
Död17 maj 2009[1] (72 år)
Skärholmens församlingSverige[1]
MedborgarskapSvenskt[2]
SysselsättningTrumpetare, journalist, litteraturkritiker, skribent
MakaGun Arvidsson
Inger Alfvén
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Lars-Olof Franzén var son till kyrkoherden Sven Franzén och Gun Franzén, född Holmberger[3]. Som ung spelade han trumpet med sin egen jazzkvintett. Han turnerade i folkparker och var även verksam som teatermusiker[4]. Efter studier i litteraturhistoria, nordiska språk och teoretisk filosofi blev han filosofie kandidat 1960 och skrev därefter för Ny Tid 1961–1963, Stockholmstidningen 1963–1964 och Bonniers litterära magasin 1962–1970[5].

Olof Lagercrantz rekryterade Franzén till Dagens Nyheter 1965[6]. Franzén kom att skriva för tidningen till några år in på 2000-talet[7]. Som DN-kritiker lyfte han fram en rad unga författare, däribland Ulf Lundell, men introducerade även ny dansk, holländsk och italiensk litteratur för svenska läsare[4].

Franzén var också aktiv i samhällsdebatten. Hans artikel om Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam väckte 1965 en debatt som spred sig i flera tidningar[4]. Det gjorde även hans kritik mot det då nybyggda Skärholmens centrum, som han menade var ett exempel på en föråldrad och människoföraktande arkitektur[8][9]. Artikeln kom att inleda den så kallade Skärholmsdebatten.

De svenska författarna ur 40-talistgenerationen var ämnet för Franzéns första bok, essäantologin 40-talsförfattare (1965). I Danska bilder (1971), riktade han ljuset mot den danska litteraturen från 1880-talet och framåt. Franzéns romandebut kom 1981 med Instrumentmakarna, en berättelse som kretsar kring musiker och fiolbyggare och som ställer frågan om huruvida det är möjligt att bryta med den härskande kulturens trygghet utan att förlora fotfästet[10]. Franzén skrev sju romaner[11].

I sitt äktenskap med skådespelerskan Gun Arvidsson fick Franzén sönerna Mattias Franzén, född 1961, och Kristofer Franzén, född 1965. Franzén var senare gift med författaren Inger Alfvén och därefter med Henriette Zorn.

Franzén utsågs 2002 till riddare av Ordine della Stella della Solidarietà Italiana, för sitt arbete med att sprida kunskap om italiensk litteratur i Sverige[12].

Bibliografi i urvalRedigera

  • Franzén Lars-Olof, red (1965). 40-talsförfattare: ett urval essäer om svenska författare ur 40-talsgenerationen. Aldus-böckerna, 0516-5628 ; 124. Stockholm: Aldus/Bonnier. Libris 8072789 
  • Franzén, Lars-Olof (1968). Omskrivningar: [essäer om dikt och prosa, författare och samhälle, estetik, kärlek och politik]. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 23064 
  • Franzén, Lars-Olof (1971). Danska bilder: punktnedslag i dansk litteratur 1880-1970. W & W-serien, 0509-5069 ; 291. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10365 
  • Beckman Erik, Berggren Tobias, Edwall Britt, Franzén Lars-Olof, Grevenius Herbert, Hodell Åke, Runeborg Björn, Tunström Göran, red (1975). Svenska radiopjäser. 1975. Stockholm: Sveriges radio. Libris 3681776. ISBN 91-522-1476-1 
  • Lagercrantz, Olof; Franzén Lars-Olof (1977). Enhörningen: [ur dikter och Dagbok samt andra stycken]. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7280165. ISBN 91-46-12907-3 
  • Franzén, Lars-Olof (1981). Instrumentmakarna: roman. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7280566. ISBN 91-46-13815-3 
  • Franzén, Lars-Olof (1983). De rätta älskarna: roman. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7280835. ISBN 91-46-14397-1 
  • Franzén, Lars-Olof (1986). Konrad: roman. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7281098. ISBN 91-46-15172-9 
  • Franzén, Lars-Olof (1988). Fikonträdet: roman. Stockholm: Gedin. Libris 7677181. ISBN 91-7964-028-1 
  • Franzén, Lars-Olof (1992). Flamenca: en kärleksroman. Stockholm: Gedin. Libris 7677266. ISBN 91-7964-115-6 
  • Franzén, Lars-Olof (1995). Askljus: roman. Stockholm: Norstedt. Libris 7156821. ISBN 91-1-952072-7 
  • Franzén, Lars-Olof; Krestesen Tom, Irve Bent, Örnberg Sune (1999). Att teckna med kniv i handen: Tom Krestesen. Stockholm: Carlsson. Libris 7622463. ISBN 91-7203-887-X 
  • Franzén, Lars-Olof (2007). Möte med mig själv: självbiografisk roman. Torsby: Heidrun. Libris 10411200. ISBN 978-91-975733-3-7 

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 19360621-1914 Franzén, Lars Olof, läst: 17 maj 2018, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online, läs online och läs onlineläs online, läst: 27 mars 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Sveriges befolkning 1950. Arkiv Digital 
  4. ^ [a b c] ”Lars-Olof Franzén död. Den svenska litteraturkritikens jazzmusiker.”. 05 2009. http://www.dn.se/dnbok/lars-olof-franzen-dod-den-svenska-litteraturkritikens-jazzmusiker/. Läst 22 januari 2017. 
  5. ^ Salander Mortensen Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7 
  6. ^ ”Saknaden stor bland kollegerna”. 07 2002. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10293292.ab. Läst 22 januari 2017. 
  7. ^ ”Anglo-svensk provinsialism råder på DN:s kultursidor, säger avhoppare”. 06 2006. http://www.dn.se/arkiv/familj/anglo-svensk-provinsialism-rader-pa-dns-kultursidor-sager-avhoppare/. Läst 22 januari 2017. 
  8. ^ ”Platsen som inte finns”. http://www.magasinetarena.se/2010/08/19/platsen_som_inte_finns/. Läst 22 januari 2017. 
  9. ^ Lars-Olof Franzén (10 september 1968). ”Riv Skärholmen!”. Dagens Nyheter: s. 5. 
  10. ^ Franzén, Lars-Olof (1981). Instrumentmakarna: roman. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7280566. ISBN 91-46-13815-3 
  11. ^ ”Sökning Lars-Olof Franzén”. http://libris.kb.se/hitlist?q=lars-olof+franz%c3%a9n&d=libris&m=50&p=1&s=rc. Läst 22 januari 2017. 
  12. ^ ”Comunicato del presidente Carlo Azeglio Ciampi”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170202050719/http://presidenti.quirinale.it/Ciampi/dinamico/ContinuaCiampi.aspx?tipo=comunicato&key=20176. Läst 22 januari 2017.