Längdhopp är en gren inom friidrotten där de tävlande skall hoppa så långt som möjligt och landa i en sandgrop. Hopparen springer 15–25 meter mot hoppgropen på en ansatsbana och gör avstamp från en planka / zon, det är en fördel att hoppa precis innan den röda delen av plankan, eftersom man mäter från plankan, inte där man gör avstamp. Zon är till för yngre ungdomar, då man mäter från avstampet. Efter plankan finns en övertrampsplanka med plastellina på. Om hopparen gör ett avtryck i plastellinan räknas hoppet som ett övertramp och hoppet blir ogiltigt och inget resultat registreras. Observera dock att reglerna inte kräver att det måste finnas ett "odiskutabelt" märke i plastellinan.

Jessica Ennis, brittisk mångkampare och OS-guldmedaljör hoppar längdhopp.

Tävlingen går till så att deltagare har tre försök att nå resultat. När dessa tre omgångar är avklarade får de åtta med bäst resultat hoppa ytterligare tre hopp i en finalomgång. Om kvalhoppningen har skett i olika gropar får samtliga finalister sex nya hopp i samma grop för att förhållandena ska vara lika. I större mästerskap har man oftast en kvalgräns för att komma till final, vilket kan leda till att det blir fler än åtta i final.

I längdhopp och tresteg sker även vindmätning vid samtliga hopp. Om det är en medvind på mer än 2 m/s får resultatet ej räknas som någon form av rekord. Hoppet är dock giltigt för tävlingen. Det är samma regel som gäller för sprintlopp på 200m och kortare.

Grenen är olympisk sedan starten 1896, då Ellery Clark vann med ett hopp på 6,35 m, och ingår i alla större friidrottsmästerskap. Längdhopp ingår även i damernas sjukamp och herrarnas tiokamp. I de tidigaste moderna olympiska spelen (1896-1912) förekom även stående längdhopp, dvs längdhopp utan någon ansatslöpning.

Rekord, damer, utomhus redigera

Område Resultat Rekordinnehavare Land Stad, datum
Världsrekord 7,52 Galina Tjistjakova   Sovjetunionen Leningrad 11 juni 1988
Afrika 7,12 Chioma Ajunwa   Nigeria Atlanta 2 augusti 1996
Asien 7,01 Weili Yao   Folkrepubliken Kina Jinan 5 juni 1993
Europa 7,52 Galina Tjistjakova   Sovjetunionen Leningrad 11 juni 1988
Nordamerika 7,49 Jackie Joyner-Kersee   Förenta staterna New York 22 maj 1994/Sestriere 31 juli 1994
Oceanien 7,00 Bronwyn Thompson   Australien Melbourne 7 mars 2002
Sydamerika 7,26 Maurren Higa Maggi   Brasilien Bogotá 26 juni 1999

Mästerskapsrekord, utomhus redigera

Tävling Resultat Rekordinnehavare Land Stad, datum
Olympiskt rekord 7,40 Jackie Joyner-Kersee   Förenta staterna Seoul 29 september 1988
VM-rekord 7,36 Jackie Joyner-Kersee   Förenta staterna Rom 4 september 1987
EM-rekord 7,30 Heike Drechsler   Östtyskland Split 28 augusti 1990

Rekord, herrar, utomhus redigera

Område Resultat Idrottare Land Stad, datum
Världsrekord, utomhus 8,95 Mike Powell   Förenta staterna Tokyo 30 augusti 1991
Afrika 8,46 Cheikh Tidiane Touré   Senegal Bad Langensalza 15 juni 1997
Asien 8,48 Mohamed Salman Al Khuwalidi   Saudiarabien Sotteville 2 juli 2006
Europa 8,86 Robert Emmiyan   Sovjetunionen Tsakhkadzor 22 maj 1987
Nordamerika 8,95 Mike Powell   Förenta staterna Tokyo 30 augusti 1991
Oceanien 8,49 Jai Taurima   Australien Sydney 28 september 2000
Sydamerika 8,73 Irving Saladino   Panama Hengelo 24 maj 2008

Mästerskapsrekord, utomhus redigera

Tävling Resultat Idrottare Land Stad, datum
Olympiskt rekord 8,90 Bob Beamon   Förenta staterna Mexico City 18 oktober 1968
VM-rekord 8,95 Mike Powell   Förenta staterna Tokyo 30 augusti 1991
EM-rekord 8,41 Robert Emmiyan   Sovjetunionen Stuttgart 29 augusti 1986

Historia redigera

Ett av idrottshistoriens mest legendariska rekord sattes av längdhopparen Bob Beamon vid OS i Mexico City 1968, då han i den tunna luften hoppade 8,90 m. Rekordet var 55 centimeter längre än någon tidigare hoppat och stod sig i 23 år. Det långvarigaste längdhoppsvärldsrekordet är dock det nuvarande rekordet på 8,95 m som Mike Powell hoppade 1991.

Damer, personbästa över 7,20 meter, utomhus redigera

Pl. Resultat Idrottare Land Stad, datum Anmärkning
1 7,52 Galina Tjistjakova   Sovjetunionen Leningrad 11 juni 1988 Världsrekord
2 7,49 Jackie Joyner-Kersee   Förenta staterna New York 22 maj 1994 Nationsrekord
3 7,48 Heike Drechsler   Östtyskland Neubrandenburg 9 juli 1988 Nationsrekord
4 7,43 Anișoara Stanciu   Rumänien Bukarest 4 juni 1983 Nationsrekord
5 7,42 Tatjana Kotova   Ryssland Annecy 23 juni 2002
6 7,39 Jelena Belevskaja   Sovjetunionen Bryansk 18 juli 1987
7 7,38 Inessa Kravets   OSS Kiev 13 juni 1992
8 7,33 Tatjana Lebedeva   Ryssland Tula 31 juli 2004
9 7,31 Jelena Khlopotnova   Sovjetunionen Alma Ata 12 september 1985
10 7,31 Marion Jones   Förenta staterna Eugene 31 maj 1998
11 7,27 Irina Simagina   Ryssland Tula 31 juli 2004
12 7,26 A Maurren Higa Maggi   Brasilien Bogotá 26 juni 1999 Nationsrekord
13 7,24 Larisa Berezhnaja   Sovjetunionen Granada 25 maj 1991[1]
14 7,21 Helga Radtke   Östtyskland Dresden 26 juli 1984
= 7,21 Ludmila Kolchanova   Ryssland Sotji 27 maj 2007
16 7,20 Vali Ionescu-Constantin   Rumänien Bukarest 1 augusti 1982
= 7,20 Irena Ozenko   Sovjetunionen Budapest 12 september 1986
= 7,20 Jelena Sinchukova   Sovjetunionen Budapest 20 juni 1991
= 7,20 Irina Mushailova   Ryssland Sankt Petersburg 14 juli 1994

Resultat markerade med A är noterade på hög höjd (2000 meter över havsnivån)

Damer, personbästa från och med år 2000, utomhus redigera

Längdhopp kvinnor är en av de friidrottsgrenar där mycket svårslagna rekord och resultat registrerades under de dopingintensiva decennierna i slutet av 1900-talet. Det bästa resultatet efter millennieskiftet är Tatjana Kotovas 7,42 m från 2002. Det är det 12:e längsta hoppet någonsin, och hon är den 5:e bästa hopparen någonsin. En av favoriterna inför längdhoppsfinalen vid OS i London 2012 var amerikanskan Brittney Reese. Hennes personbästa – 7,19 m från år 2011 – var det 141:a längsta hoppet i världen och med detta hopp var hon den 20:e bästa hopparen någonsin. Statistiken visar att de kvinnliga längdhopparna hoppade 10–15 cm kortare under början av 2000-talet jämfört med 1980-talet.

Plats bland
hoppare
Plats bland
alla hopp
Resultat Idrottare Land År
1 1 7,52 Galina Tjistjakova   Sovjetunionen 1988
5 12 7,42 Tatjana Kotova   Ryssland 2004
8 29 7,33 Tatjana Lebedeva   Ryssland 2004
11 54 7,27 Irina Meleshina-Simagina   Ryssland 2004
15 116 7,21 Ludmila Kolchanova   Ryssland 2007
20 141 7,19 Brittney Reese   Förenta staterna 2011
23 187 7,16 Elva Goulbourne   Jamaica 2004
26 223 7,13 Olga Kucherenko   Ryssland 2010

Herrar, personbästa över 8,50 meter, utomhus redigera

Världsrekorden i längdhopp för män har ökat från ungefär sju och en halv meter i slutet av 1800-talet till närmare nio meter idag. Många av världsrekorden har stått sig länge. Irländaren Peter O'Connors 7,61 m från 1901 slog inte förrän 1923 av amerikanen Edward Gourdin. Jesse Owens, USA, hoppade 8,13 m år 1935 och var därmed först över åtta meter. Det rekordet stod sig i 25 år tills det slogs av landsmannen Ralph Boston 1960. Amerikanen Bob Beamons 8,90 i den direktsända OS-finalen i Mexico City 1968 innebar att det tidigare världsrekordet, som innehades av Igor Ter-Ovanesyan, Sovjetunionen, slogs med hela 55 cm. Beamons "oslagbara" rekord skulle stå sig fram till 1991, då Mike Powell hoppade 8,95 m i Tokyo. Nämnde Powell har även hoppat 8,99 m i stark medvind, vilket medför att resultatet inte räknas som ett rekord. Som tabellen nedan visar, har åtta män hoppat över 8,70 meter:

Pl. Resultat Idrottare Land Stad, datum Anmärkning
1 8,95 Mike Powell   Förenta staterna Tokyo 30 augusti 1991 Världsrekord
2 8,90 A Bob Beamon   Förenta staterna Mexico City 18 oktober 1968 OS-rekord
3 8,87 Carl Lewis   Förenta staterna Tokyo 30 augusti 1991
4 8,86 A Robert Emmiyan   Sovjetunionen Tsakhkadzor 22 maj 1987 Europarekord
5 8,74 Larry Myricks   Förenta staterna Indianapolis 18 juli 1988
= 8,74 A Eric Walder   Förenta staterna El Paso 2 april 1994
7 8,73 Irving Saladino   Panama Hengelo 24 maj 2008 Sydamerikanskt rekord
8 8,71 Iván Pedroso   Kuba Salamanca 18 juli 1995 Nationsrekord
9 8,66 Loúis Tsátoumas   Grekland Kalamáta 2 juni 2007 Nationsrekord
10 8,63 Kareem Streete-Thompson   Förenta staterna Linz 4 juli 1994
11 8,62 James Beckford   Jamaica Orlando 5 april 1997 Nationsrekord
12 8,60 Dwight Phillips   Förenta staterna Linz 8 augusti 2004
13 8,56 Yago Lamela   Spanien Turin 24 juni 1999 Nationsrekord
14 8,54 Lutz Dombrowski   Östtyskland Moskva 28 juli 1980 Tyskt rekord
15 8,53 Jaime Jefferson   Kuba Havanna 12 maj 1990
16 8,52 Savante Stringfellow   Förenta staterna Palo Alto 21 juni 2002
17 8,51 Roland McGhee   Förenta staterna São Paulo 14 maj 1995
17 8,50 Llewellyn Starks   Förenta staterna Rhede 7 juli 1991

Resultat markerade med A är noterade på hög höjd (2000 meter över havsnivån)

Se även redigera

Referenser redigera